Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Carlsson, Skolminnen från Dala-Husby å 1830- och 1850-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skolan hölls uti förhyrd lokal. Under min första skoltid
bestod den av en sal på övre botten uti en gård, belägen 0,2
mil från Husby kyrka. Detta rum var försett med kakelugn och
ganska väl ombonat; så att någon svårighet fanns ej att med
måttlig eldning hålla värmegraden tillräckligt hög; och emedan
barnantalet uti skolan på den tiden ej var så stort, som det
sedermera blev, var utrymmet där tillräckligt och lokalen
tillfredsställde i varje avseende de anspråk, man då hade på ett
skolrum. Snart nog flyttades skolan likväl därifrån till kyrkbyn
(Smedby), där den inrymdes uti ett större rum, en s. k. utestuga,
som lämnade så stort utrymme, att skolans fem långbänkar
där kunde insättas och en gång blev övrig vid deras bägge
ändar; men de minsta barnen, som sutto på främsta bänken,
riskerade att stekas av värmen från brasan på spiseln. Omkring
väggarna funnos fasta bänkar, tillhörande rummets inredning.
På dem lades matsäckar, huvudbonader o. s. v. Rummet var
mycket kallt och dragigt. Fönster — innanfönster funnos ej —
dörr och golv voro otäta; hela rummet var med ett ord uti
mycket dåligt skick; men det måste duga, då det ej var möjligt
att erhålla ett bättre, emedan man i allmänhet ej var hågad att
upplåta ett hyggligt rum av fruktan dels för att få det alldeles
förstört dels för det obehag en mängd stojande barn orsakade.
Då det var kallt, överdrogos fönsterrutorna, som voro sex
uti varje av rummets fyra små fönster, med ett tjockt islager.
I mån av rummets uppvärmning upptinade isen, och vattnet
rann ned på golvet. De i fönstren placerade bläckhornen
fastfröso vanligtvis och hunno knappast lossna, tills vi skulle begagna
dem. Bläcket måste man bringa i flytande form genom att blåsa
uti bläckhornen eller genom att uppvärma dem uti händerna.
Rummets uppvärmning skedde med en öppen s. k. brasspis,
däruti veden upprestes i full längd. De barn, som först ankommo
om morgnarna, fingo draga försorg om att anskaffa en sprakande
brasa. Däromkring fick man sedan upptina de av köld stelnade
lemmarna, och då det ej alltid var så lätt att erhålla plats
framför densamma, sökte man bereda sig sådan genom knuffningar
och brottning. Sällan eldades mer än en brasa för dagen, så att
vi ofta frösö om händer och fötter. De förra uppvärmdes då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
