Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jöns Hansson, Valleberga södra folkskola (med bild)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valleberga södra folkskola, i Skåne, hvilken blef uppbyggd
ett af de första åren under decenniet 1840—1850 (ombyggd 1875),
hade en skolsal med cirka 120 alnars golfyta, 4½ alnars höga
murar samt sådana inventarier, som förestående skolsalsplan
utvisar. Lärarens plats var vid södra änden af bordet. De tröge
och liknöjde hade äran sitta närmast honom, ty då slapp läraren
att hvarje gång det påfordrades gå fram att lägga rottingrapp
på deras bakre lekamen. Nu behöfde han endast utsträcka
armen, då det alltid blef de främre köttdelarna, som fingo sitta
emellan. Bestraffningssättet var stryk med rotting. Denne var
surrad med beckadt segelgarn. Då han straffade gossarne, brukade
han sätta deras hufvud emellan sina ben, där de måste sitta
som i ett skrufstäd. Var det stora pojkar, som han hade
besvär med att hålla på detta sätt, — det hände stundom, att
de vräkte honom baklänges — hade han dem dock alltid öfver
ena bänkändan, och då föllo ej alltid käpprappen på den del
af kroppen, som säges vara mest passande därtill. Flickorna
sluppo alltid något billigare undan angående spöstraffet. Det
syntes som fanns det hos läraren något mera medömkan med
det täcka könet. Men en del flickor såväl som gossar blefvo
ganska hårdt straffade, då han brukade sina öfriga straffmetoder,
hvilka bestodo i örfilar, så kraftiga att de kunnat slå en karl till
marken, hårluggning, knäppar med fingrarne på pannan och
kinderna samt boxning i sidorna med knytnäfvar, armbågar eller
snusdosa. — Den lindrigaste bestraffningen bestod i att stå i
»krogen», som fanns här mellan järnugnen och dörren, men ansågs
af lärjungarna för större vanära än att få pisk. Där kunde
stundom stå 5—8 stycken åt gången och somliga af dem nästan
hela dagen, då det kunde kännas besvärligt nog. Ty dels måste
de stå hela tiden, dels blefvo de frånhållna maten och dels var
där vid tillfälle varmt som i en bakugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
