Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Aapamyr, se Myr
- Abavit, se Avsvampning
- Aberdeen angusras, se Nötkreatursraser
- Abies, se Barrträd och Gran
- Ablaktering (avsugning), se Förädling
- Abnorma groddar av H. W-e.
- Abnorma ägg, se Ägg
- Abort, se Kastning
- Abseess, se Böld och Varbildning
- Absint, se Artemisia
- Absorption av Y. G-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A
Aapamyr, se Myr.
Abavit, se Avsvampning.
Aberdeen angusras, se Nötkreatursraser.
Abies, se Barrträd och Gran.
Ablaktering (avsugning), se Förädling.
Abnorma groddar äro sådana, som på grund av
förlusten av livsviktiga organ, genom yttre inflytelser
t. ex. genom angrepp av mikroorganismer äro så
deformerade, att de sakna förmåga av ytterligare
utveckling och sålunda äro värdelösa. H. W-e.
 |
Abnorma groddar. Havregroddar från samma prov:
A. Normala. B. Abnorma, ej utvecklingsdugliga. |
Abnorma ägg, se Ägg.
Abort, se Kastning.
Abseess, se Böld och Varbildning.
Absint, se Artemisia.
Absorption innebär, att ett ämne binder och
kvarhåller ett annat ämne i sig. Sålunda kan t. ex. vatten
absorbera syre ur luften och behålla detta. Likaså kan
mjölk absorbera olika lukt- och smakgivande gaser.
En fast kropps förmåga att vid sin yta binda
och kvarhålla flytande och gasformiga ämnen brukar
man benämna adsorption. Adsorptionen spelar en
betydande roll inom markläran. En jordpartikel har
nämligen förmågan att vid sin yta binda ämnen av
olika slag. Hit höra bland annat de ur
växtodlingssynpunkt viktiga kalium-, kalcium-, ammonium-,
fosfat- och nitratjonerna. De olika jonerna bindas
olika hårt beroende dels på jordpartikelns egenskaper,
dels på jonernas egna egenskaper. Sålunda binder
svensk jord med förkärlek positiva joner, då den själv
är negativt laddad, medan jord från tropikerna (se
Marklära och Jordmån) själv är positiv och därför
binder negativa joner. En jon med flera valenser
bindes kraftigare än en envärdig jon. Sålunda förmå
svenska jordar att binda vid sin yta den trevärda
fosfatjonen, medan de envärda nitratjonerna endast i
ringa mån bindas. De olika jonerna ha förmåga att
tränga ut varandra ur bindningen. Sålunda kan man
genom att tillföra kalcium till en jord bringa andra
positiva joner, t. ex. ammoniumjoner, i lösning (se
Basutbyte). Den mängd joner, som finnes bunden till
en jordpartikel, står i en viss relation till den mängd
joner, som är löst i den partikeln omgivande vätskan.
Om därför joner tas bort ur markvätskan t., ex.
genom växternas näringsupptagning, så lämnar ett antal
joner sin plats vid partikelytorna och gå i lösning.
En jord kan innehålla avsevärda mängder bundna
joner, vilka på detta sätt mobiliseras. Vid gödsling
åter då salter tillföras jorden blir markvätskans
koncentration stegrad, varvid jonerna bindas.
Adsorptionen verkar således »buffrande» gentemot förändringar
i markvätskans koncentration.
En jords adsorptionsförmåga sammanhänger med
den förefintliga partikelytan. Denna i sin tur beror
på jordens finleksgrad. En lera har sålunda en
flerfaldigt större partikelyta per viktsenhet jord än en
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0009.html
