Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktuella surhetsgraden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aktuella surhetsgraden
Alkali
Aktuella surhetsgraden, se Reaktion.
Akut Inflammation, se Inflammation.
Al. Släktet Alnus, björkfamiljen, omfattar’ ett flertal
träd eller buskar, därav två inhemska hos oss,
klibbalen (A. glutinosa) och grå alen (A. incanä),
även benämnd arr eller ålder. Den förra är fuktig-
Al. Till vänster blad av klibbal. Till höger blad av gråal.
hetsälskande och uppträder mest vid sjö- och
åstränder i södra och mellersta Sverige, gråalen är
utbredd norrifrån och saknas i vilt tillstånd i landets
sydliga delar. A. ha skaftade knoppar, och
hon-hängena, alkottarna, bli förvedade och kvarsitta även
då nötterna fallit ut. H. G. S.
Alanin, se Aminoföreningar.
Alant, se Inula.
Albiner, se Färg.
Albit, se Fältspat.
Albumin, se Mjölk och Äggviteämnen.
Albuminat, se Äggviteämnen.
Albuminoid, se Äggviteämnen.
Albumos, se Äggviteämnen.
Alchcmilla, se Daggkåpa.
Aleuron, se Upplagsnäring.
Alfalfa, se Lucern.
Algauerras, se Nötkreatursraser.
Alger äro blomlösa växter, mestadels levande i vatten
och till skillnad från svamparna, som de i åtskilliga
andra avseenden nära överensstämma med, utrustade
med bladgrönt och sålunda självständigt
assimilerande. De talrika i havet levande A. bruka kallas
tång. A. ha av gammalt efter färgen indelats i röda,
bruna och gröna, och denna gruppering kan i stort
sett sägas stämma även med de karaktärer ifråga om
fortplantningssätt m. m., som läggas till grund för
systematisk anordning av dem. De s. k. blågröna* A.
ha dock utbrutits, då de sakna släktskap med de
övriga och visa närmare samhörighet med
bakterierna. De röda A., som med få undantag äro
havsväxter, äro mycket mångformiga och i allmänhet
synnerligen prydliga. Större ekonomisk betydelse ha
blott fåtaliga arter. Vida viktigare från sådan
synpunkt äro de bruna A., som dels omfatta stora, i en
del fall jättelika former, dels uppträda mass.vis och
därför i stor skala kunna tillvaratagas, då de
uppkastats på stränderna. De stora formerna tillhöra två
familjer, Fucaceae och Laminariaceae, bägge företrädda
vid våra kuster. Till den förra familjen höra
blås-eller klövertången (Fucus vesiculosus), som går
ganska långt upp i Östersjön, och sågtången (F.
serratus), som huvudsakligen hör hemma i västkustens
saltare vatten, där man även finner gristången
{Ascophijllum nodosum). Till den senare familjen höra
arterna av släktet Laminaria, t are eller bladtång
(L. digitata) och sockertång (L. saccharina). De
gröna A. -förekomma även i sött vatten i talrika
arter, ehuru de största formerna även av dessa höra
havet till. Bland dessa äro att nämna sallattång
(Ulva Lacluca) och tarmtång (Enteromorpha
intest-inalis), som finnas på grunt vatten vid våra kuster.
Högst bland grönalgerna stå kransalgerna, så
benämnda på grund av sitt byggnadssätt med
genomgående huvudstam och vid lederna kransvis utgående
grenar. De förekomma ofta massvis i grunda vikar,
helst med bräckt vatten, men även i sötvatten, där
de på grund av sin starka inlagring av kalk giva
upphov till blekeavlagringar.
I de saltare haven, bl. a. redan vid Norges kust
och än mera vid västra Europas kuster, vid andra
delar av Atlanten och vid Stilla oceanen samt i ishaven
är algvegetationen synnerligen frodig och omfattar
delvis kolossalt stora former, särskilt av Laminaria
och närstående släkten.
A:s ekonomiska betydelse inskränker sig hos oss till
att den uppkastade tången komposteras och användes
till gödsling, varvid den är särskilt värdefull på
sandjord och för vissa växter, framför allt sparris. Bland
den uppkastade tången framträda särskilt de stora
brunalgerna, men även smärre former av olika
grupper kunna ingå massvis och väsentligt bidraga till
tånggödslingens värde. leke minst gäller detta om
de förut nämnda grönalgerna, som ha en mycket hög
kvävehalt. Dessa skulle också kunna få betydelse som
foder, om det icke vore så svårt att få dem rena från
sand och andra inblandningar. Vid de mera algrika
kusterna, något i Norge och ännu mera i Irland och
Frankrike samt framför allt i Amerika, användas
uppkastade eller från havsbottnen lösskurna A. i stor
omfattning som råmaterial för kemisk-teknisk
fabrikation. Förr brändes algmassan, och ur askan utlakades
salter för framställning av soda, jod och brom, men
numera tillverkas även andra preparat, särskilt
algin-syra för användning till appretur. H. G. S.
Alggyttja, se Lösa avlagringar.
Alkali, se Baser.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
