Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkalisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alkalisk
Alkohol
Alkalisk, se Baser.
Alkaloider, en grupp kvävehaltiga organiska ämnen,
vilka oftast reagera alkaliskt och med syror kunna
bilda salter. De kallas också växtbaser och så gott
som alla härstamma från växtriket. De påverka i
allmänhet kraftigt nervsystemet redan i små doser och
äro starka gifter. Opium är torkad mjölksaft från en
vallmoart; det innehåller ett flertal bedövande ämnen,
framför allt morlin, som i huvudsak betingar opiets
verkan. Opium och morfin verka starkt
smärtstillande. Särskilt opium nedsätter tarmrörelserna och
användes i vissa fall vid diarré o. dyl. Kodein, som
också finns i opium, verkar på liknande sätt som
morfin men nedsätter speciellt hostreflexer, varför
det användes som hostlindrande medel. Koffein, som
finns i kaffe och te, verkar stimulerande på
nervsystemet och motverkar sömnighet. Det ökar
hjärtverksamheten och användas vid hj ärts vaghet samt
som motgift vid bedövningsmedel. Teofyllin och
teobromin äro besläktade med koffein och användas
som urindrivande medel. Kokain verkar förlamande
på känselorganen i hud och slemhinnor och användes
för framkallande av lokalbedövning, oftast genom
insprutning. Numera användes mest novokain, som är
besläktat med kokain men mindre giftigt. Kokain
framkallar en känsla av upprymdhet och kan
missbrukas liksom morfin, varför medlet bör användas
med försiktighet. Nikotin, som erhålles ur tobak, är
ungefär lika giftigt som blåsyra. Ett par hundradels
gram äro dödande, och ett par gram tobak eller extrakt
på en sådan mängd kan vara tillräckligt för att vid
förtäring framkalla dödsfall. Nikotinet har föga
medicinsk användning. Däremot användes det i stor
utsträckning som insektsdödande medel. Vid kronisk
nikotinförgiftning äro hjärtbesvär ofta det mest
framträdande symtomet. Apomorfin retar speciellt
kräk-ningscentrum. Det användes särskilt för att framkalla
kräkningar hos medvetslösa personer, som äro
förgiftade. Stryknin el. rävkaka är ett starkt gift, som
redan i små doser framkallar kramptillstånd,
påminnande om stelkramp. Det användes för att förgifta
skadedjur. Mycket små doser av stryknin användes
sedan gammalt bl. a. som aptitförbättrande medel.
Kurare, ett sydamerikanskt pilgift, som användes av
indianer, framkallar förlamning av muskler i mycket
liten dos. Det användes numera ej inom medicinen.
Atropin el. Belladonna har vidsträckt medicinsk
användning, bl. a. inom ögonläkekonsten, då det förlamar
muskler i regnbågshinnan, så att pupillen vidgas.
Det minskar även avsöndringen från en del körtlar
och användes bl. a., då man önskar nedsätta
mag-saftavsöndringen. Pilokarpin användes ävenledes inom
ögonläkekonsten. Det verkar på motsatt sätt mot
atropin, d. v. s. förtränger pupillen. Det Verkar också
starkt avförande liksom arekolin, som erhålles ur
betelnöt, areca-palmens frö och fysostigmin, som
fås från en afrikansk baljväxt. Skopolamin eller
hyoscin erhålles från bolmört. Det användes som
lugnande medel vid sinnessjukdomar. Ämnet
nedsätter vidare smärtkänsligheten, varför det användes
i samband med morfin vid operation. Akonitin, som
erhålles av stormhatt, innehåller flera olika ämnen.
Det är ett starkt gift men användes numera ej inom
medicinen. Jfr även Kina, Piperin och Sabadillättika.
De flesta A. äro starka gifter, varför de endast
erhållas mot recept eller efter rekvisition i särskild
ordning. Jfr Giftstadgan. G. Dbg.
Alkohol. Vanlig A. eller etylalkohol är endast en
representant för en synnerligen talrik grupp av
organiska föreningar, sammansatta av kol, väte och syre.
A. äro kännetecknade därav, att de innehålla syre i
form av s. k. OH-grupper (hydroxylgrupper), bundna
till kolatomer. De vanligaste A. äro s. k. alifatiska
A. (A. tillhörande fettserien), vartill komma aromatiska
A., ingående bl. a. i en del eteriska oljor. Man skiljer
därtill mellan enatomiga, tvåatomiga och fleratomiga
A., allt efter antalet OH-grupper, som ingå i deras
kemiska formel. De enklaste enatomiga, alifatiska A.
äro metylalkohol, etylalkohol, propylalkohol,
butyl-alkohol, amylalkohol m. fi. Dessa äro färglösa, flyktiga
vätskor av mer eller mindre skarp lukt och brännande
smak, som brinna med föga lysande låga.
Metylalkohol, metanol, träsprit (CH3-OH) är
flyktigare än vanlig A. (kokpkt 66,5°, sp. vikt 0,798).
Den framställes genom torrdestillation av trä, varvid
dettas vedämne (lignin) sönderdelas, så att
metylalkohol uppstår. Rå träsprit, sådan den erhålles direkt
vid kolning i ugnar, är emellertid alltid förorenad av
andra organiska vätskor, såsom aceton och åtskilliga
estrar, från vilka den kan renas genom fraktionerad
destillation. Användes såsom lösningsmedel i den
kemisk-tekniska industrien och till framställning av
formalin. Metylalkohol är giftig och har ofta givit
upphov till olycksfall genom förväxling med vanlig A.
Giftverkan vid förtäring av träsprit är mycket
oregelbunden — ibland framträda inga farliga
gift-symtomer men ej sällan framkallas bestående
blindhet och till och med dödsfall.
Etylalkohol, vanlig A., sprit (C2H5-OH) är den
verksamma beståndsdelen i brännvin och andra A-haltiga
drycker. I rent tillstånd är den en flyktig vätska av
kokp. 78,1° och sp. vikt 0,794. Den framställes genom
förjäsning av sockerhaltiga vattenlösningar med jäst.
Härvid användes ofta potatis el. spannmål som
utgångsmaterial, vars stärkelse först med hjälp
av-malt överföres i maltsocker (beredning av mäsk resp.
vört) men även andra stärkelsehaltiga eller sockerhal-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
