Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankskötsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ankskötsel
Ankskötsel
risontalplanet; näbbfärg svart eller grönsvart, benfärg
orange med mörk anstrykning hos honan; fjäderfärg
brun khaki; lägger c:a 200 ägg per år. Den är härdig,
snabbvuxen och lämnar prima kött, ehuru rasen för
slakt icke har tillräcklig storlek. Slaktprodukten är
mörkfärgad.
Ankaveln är i Sverige huvudsakligen inriktad på
köttproduktion och omfattar såväl renavel som korsning.
Avelsstammen kan grundläggas antingen genom inköp
av avelsägg eller djur och till avel böra endast utväljas
väl utvecklade individer, som är typiska för den ras
de tillhöra. Om ankorna skola bliva fullgoda avelsdjur
redan följande vår, böra de vara födda under våren
eller försommaren. Avelsankorna märkas och
registreras på samma sätt som avelshöns och äggproduktionen
kontrolleras, då aveln avser raser, som hållas för
produktion av konsumtionsägg. Avelsdjuren kunna vara
fullgoda under 3—4 år, men därefter försämras hanarnas
vitalitet och honornas äggproduktion så betydligt, att
det blir oekonomiskt att behålla dem kvar. Normalt
beräknas 1 hane till 3 à 4 honor.
Avelsankornas skötsel är enkel, eftersom dessa djur
kunna uthärda betydande växlingar i
väderleksförhållandena utan att reagera, av snö och is äro de dock
besvärade. Tillgång till öppet vatten omedelbart före
och under avelssäsongen är av stor betydelse.
Avelsankorna kunna inhysas i enkla hus, blott de lämna nödigt
skydd. Dessa djur ha benägenhet att söla ner i sin
omgivning, varför huset bör vara lätt att rengöra, så att
djuren alltid ha rent och torrt, där de skola övernatta.
Detta är bl. a. nödvändigt, för att de producerade
äggen skola kunna insamlas rena. Ankorna värpa under
natten eller på morgonen och äggen få ofta uppsamlas i
golvströet, då de icke alltid värpas i anordnade
värp-reden. Vid värpkontroll tagas de ankor, som skola
värpa, i kontrollvärprede på kvällen och få stanna
där till nästa morgon eller tills de ha värpt.
Golvutrymmet bör vara c:a 1 kvm. per 3 djur. Änkhuset
bör vara så skyddat, att äggen icke frostskadas, innan
de insamlas på morgonen, för djuren däremot har
kylan mindre betydelse.
Avelsankornas utfodring anpassas i förhållande till
djurens möjlighet att själva uppsöka foder och med
hänsyn till äggläggningen. Lämpligast är att använda en
äggviterik kraftfoderblandning och därjämte hel
spannmål. Ex. på mjölblandningar för avelsankor: Vetekli
25%, havre-vete-, blandsäd- eller majsmjöl helst
blandade 50 %, klöver- eller lucernhömjöl 5 %, kött- eller
fiskmjöl 14 %, benmjöl 3 %, träkol 1 %, fodertran 2 %. Mjölet
utfodras bäst fuktat med skum- eller kärnmjölk eller
vatten. Per djur och dag beräknas i medeltal 60—70
gram mjöl och dessutom ungefär lika kvantitet hel
spannmål, vartill vete, havre eller korn kan användas.
Skalbildande ämnen och vatten få aldrig saknas.
Ankornas avelssäsong börjar normalt i mars eller
april och fortsätter sedan fram över sommaren. Den,
som vill ha ankorna i värpning tidigare på året, måste
ombesörja artificiellt ljus i änkhuset och f. ö. sköta
djuren, så att de drivas till äggläggning. Ankäggens
befruktning är sällan fullgod tidigt på året.
Avelsäggen böra förvaras högst 10 dygn före
ruvningen; denna utföres antingen på naturlig väg eller
med maskin. Ehuru en del ankor ruva, framkläckas
dock endast en mindre del av äggen genom ruvning
av ankhonor. Hittills ha de flesta ankäggen framkläckts
med hönor som ruvare, men maskinkläckningen har
alltmera börjat övertaga denna uppgift. Vid kläckning
med maskin hålles samma temp., som vid ruvning av
hönsägg, men luftens fuktighet i maskinen bör vara
något högre, särskilt mot slutet av ruvningen.
Ankäggens ruvningstid är i medeltal 30 dygn. Efter c:a 1
veckas ruvning genomlysas äggen för att konstatera,
om de äro befruktade. Proceduren upprepas någon
dag före kläckningen för att möjliggöra borttagandet
av döda ägg.
Ankungarna måste ruvas under den första
uppfödningstiden, men de växa snart ifrån detta stadium.
Uppfödningen kan ske i enkla burar, blott ungarna äro
skyddade mot otjänlig väderlek och skadedjur. Även
s. k. batteriuppfödning har visat sig tillämplig vid
uppfödning av ungankor till slakt.
Ankorna äro kända för att konsumera mycket foder,
men de äro också mycket snabbvuxna. Ekonomiskt
lönande är i första hand uppfödning av ungankor till
slakt. Vid användning av koncentrerad och väl
sammansatt foderstat kunna de vara slaktfärdiga vid 10
—12 veckors ålder; efter detta stadium börja de byta
fjäderdräkt, magra därvid och bli därigenom
slaktfärdiga långt senare och måste då gödas särskilt härför.
Denna uppfödningsform är alltför vanlig, ehuru den
icke kan vara lönande, såvida icke djuren själva kunna
uppsöka en stor del av fodret. Blivande avelsdjur böra
under alla förhållanden uppfödas i frihet. Ankornas
snabba tillväxt medför högt äggvite- och
mineralämnesbehov. Ex. på foderblandning för växande ungankor
till slakt: Vetekli 16 %, havre- eller vetemjöl 20,
majs- eller kornmjöl 20, sojamjöl 15, kokoskakmjöl
10, fisk- eller köttmjöl 8, lucernhömjöl 5, benmjöl
2, si. krita 2, koksalt 0,5, träkol 0,5 och fodertran
1 %. Detta kraftfoder innehåller c:a 0,94 foderenheter
per kg. med c:a 180 gram smältbar äggvita per fe.
Ca-halten är c:a 1,9 % och P-halten 0,9 %. Detta
mjöl gives fuktat med skum- eller kärnmjölk eller
vid saknad därav vatten. Efter 4 veckors ålder bör
man inblanda mjöl av spannmål extra och denna
inblandning ökas så småningom efter hand som djurens
äggvite- och mineralämnesbehov per fe räknat sjunker.
Djuren måste alltid ha tillgång till dricksvatten.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
