Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arrende ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arrende
Artemisia
odlad jord är arrendetiden numera minst tio år, då den
ej bestämts till arrendatorns eller upplåtarens livstid,
och ny fideikommissarie kan — inom sex månader
från sitt tillträde —uppsäga arrendatorn till
avflyttning före den avtalade tiden endast i det fall, att
kontraktet från början oskäligt gynnat arrendatorn eller
eljest väsentligen strider mot den nye innehavarens
intressen. Denna bestämmelse gäller dock icke
fideikommissets huvudgård.
Ang. utarrenderad bolagsjord o. d., se
Norrlandslagstiftning.
Lägenhetsarrende innebär upplåtelse av jord till
upplagsplats, byggnadstomt o. d. och regleras i
tilllämpliga delar av bestämmelserna för
jordbruksarrende, men får ingås på obestämd tid med ömsesidig
uppsägning samt utan skriftligt kontrakt, om parterna
så bestämt. Å. E-d.
Arrendeegnahem, se Statens Jordnämnd.
Arrendeegnahemsfond, se Egna hem.
Arrendelåncfond, se Statens Jordnämnd.
Arrondering. Fältens belägenhet i förhållande till
byggnaderna och varandra samt deras form och storlek ha stor
betydelse för arbetseffektiviteten på ett lantbruk. Ofta
brukar man beteckna dessa faktorer med ordet A. N-g.
Arrowrot, se Fabriksavfall.
Arsenik, metalliknande kemiskt grundämne (tecken As),
som i små mängder förekommer i många mineral och
och därav framställda produkter. Viktiga
arsenikmineral äro realgar, auripigment och framförallt
arsenikkis, som i de svenska Bolidenmalmerna
förekommer i oerhörd mängd (större delen av den i Boliden som
biprodukt utvunna råarseniken magasineras, då
produktionen är större än världskonsumtionen).
De flesta arsenikföreningar äro starka gifter. Detta,
jämte deras på grund av grundämnets stora spridning
i naturen vanliga förekomst i tekniska produkter
(t. ex. svavelsyra, superfosfat, vissa färgämnen,
metaller som zink och bly) har föranlett lagstiftning
angående maximihalten av A. i vissa varor, genom vilkas
förmedling arsenikförgiftning ansetts kunna uppkomma
(tapeter, vävnader m. m.) Arsenikföreningarnas
giftighet har fått stor praktisk betydelse med deras
användning i medicinen (salvarsan mot syfilis är en
organisk A.-förening), vidare i vissa »stärkande» medel samt
i växtskyddet som motgift mot skadeinsekter (salter
av bly, zink, kalcium och koppar med arseniksyra
eller arseniksyrlighet). Även för impregnering mot röta
av trävirke i stängsel- och telefonstolpar samt
järn-vägssyllar ha arsenikföreningar med framgång prövats.
Med »vit arsenik» (populärt »vitt», »råttgift»,
»mer-kurium») förstås arseniktrioxid, vilken förening är något
löslig i vatten, varvid bildas en svag syra
(arseniksyrlighet), vars salter kallas arsenit. En högre oxid finnes
även, som på samma sätt motsvaras av arseniksyra och
arsenat (ibland kallade arseniat). A. ingår i ytterst
små mängder som normal beståndsdel i djur och
växt-organismen. H. E-r.
Arsenikförgiftning, se Förgiftningar.
Art, den naturliga enheten inom djur- och
växtsystematiken. Begreppet A. har ej kunnat definieras, men A.
kunna i allmänhet tämligen lätt urskiljas och
begränsas. De grundläggande A. äro de linnéanska och de
därmed jämförliga. De benämnas med två namn
(binär nomenklatur), varav det första änger släktet,
det andra är artens eget (t. ex. Anemone nemorosa,
vitsippa). En del A. äro mångformiga (»kritiska») och
omfatta talrika »småarter» eller underarter (t. ex.
daggkåpa), ofta med olika geografisk utbredning, eller
varieteter och former (som äro ännu mindre skilda från
varandra). Hos kulturväxter talar man om sorter;
företrädesvis hos husdjur, liksom hos människan, om raser.
Ännu mindre enheter äro det genealogiska stam
(egentligen en samling individer med gemensam härstamning,
t. ex. från en viss gård) samt det ärftlighetsbetonade
typ (egentligen en samling individer av likartat
utseende, betingat av likartade arvsanlag). Skillnaderna
mellan A., liksom mellan de mindre enheterna, orsakas
av skillnader i arvsanlag, i synnerhet artskillnaderna
dessutom ofta av i mikroskopet synliga skillnader i
antal, storlek eller byggnad hos de kromosomer, som
äro arvsanlagens bärare. Artgränserna i naturen
betingas vanligen av sterilitet eller nedsatt fertilitet vid
artkorsning*, ofta av skilda anspråk på omgivningen
(klimat el. dyl.) eller rent geografiska gränser (t. ex.
hav, bergskedjor) m. m. Kunskapen om A:s uppkomst
är mycket ofullständig. En nybildning av A. anses ha
ägt rum under tidernas lopp (jfr Utvecklingslära) och
har i några speciella fall även kunnat säkert
konstateras. Modern artbildningsforskning är en påbyggnad
på ärftlighetsläran. O. H-n.
Artbastard, se Artkorsning.
Artemisia (fam. Compositae) omfattar mestadels
fleråriga, aromatiska örter. Viktigast är malört (A.
Ab-sinthium), en minst halvmeterhög, tätt gråluden ört
med gula blommor i små korgar, samlade i stora
klasar. Den förekommer i södra Sverige allmänt vid vägar
o. s. v., norrut sällsyntare. På grund av sina
bitterämnen och aromatiska beståndsdelar har den sedan
gammalt odlats för användning i husmedicinen
(»malörtsdroppar, malörtsbrännvin») och den är fortfarande
officinell samt användes i absintlikör m.m. Estragon
(»dragon» A. Dracunculus) är en högvuxen, rent grön
ört från Sibirien, som odlas som kryddväxt. Å b r o d d
(A. Abrotanum) från medelhavsområdet, en finbladig
halvbuske, är sedan gammalt omtyckt för sin vällukt.
Gråbo (»gråbune, gråbynke», A. vulgaris) är en ganska
högvuxen ört med på undersidan gråludna blad,
allmän som ogräs särskilt på sandjord. H. G. S.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
