Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artkorsning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artkorsning
Asp
floribunda och P. verticillata (kallad P. Kewensis),
mellan rättika och kål (kallad Raphanobrassica),
mellan vete och råg (kallad Triticalé) m. fi. O. H-n.
Artärer, se Blodomloppsorgan.
Arvidsjaurklave, se Klave.
Arvsfaktor, se Ärftlighetslära.
Asbest är ett trådigt, färglöst eller ljust grågrönt
mineral, som är synnerligen eldfast och föga ledande för
värme och elektricitet, alltså ett gott isoleringsmedel.
Mineralet kan upprispas i fina, böjliga trådar, som
kunna spinnas till garn. I vissa länder användas
asbestdräkter av brandsoldater. Största användningen har A.
i form av fiber eller pressad till papp som
isoleringsmassa för industriugnar m. m. Av cementblandad A.
framställes hård och brandsäker takbeklädnad. A. är
ett vattenfritt stundom något järnhaltigt,
kalcium-magnesiumsilikat, som påträffas i vissa skiffrar och
i malmförande bergarter. P. E.
Ascorbinsyra, se Vitaminer.
Ascus, se Jästsvampar.
Asfalt är ett svart eller gråsvart, beckartat ämne, som
förekommer i naturen men även framställes på
konstgjord väg. Man skiljer mellan huvudsakligen fyra slag
av A. ren el. egentlig A., asfaltsten, asfaltmastix och
konstgjord A.
Egentlig A. kallas även bergbeck eller bergtjära
allteftersom den är mera hård el. seg och tjärartad.
Förekommer i ansenlig mängd i asfaltsjön på ön
Trinidad, jordens största naturliga asfaltlager, och i Döda
havet. Den utgör en svavelhaltig naturlig
oxidationsprodukt av mineraloljor av hög kokpunkt. As fältsten
är en med kalk- eller sandsten bemängd A., som finnes
i mycket större mängd än ren A. Den förekommer på
flera ställen i Europa. Asfaltmastix (asfaltkakor)
tillverkas genom smältning av pulveriserad asfaltsten
med renad och på särskilt sätt beredd Trinidadasfalt,
s. k. goudron. Konstgjord A. framställes av rester från
petroleumindustrien och erhålles som återstod vid
destillation av brunkols- och stenkolstjära. Till
utseendet är skillnaden ej stor mellan äkta och konstgjord A.,
men högst betydlig med hänsyn till styrka och
motståndskraft mot väder och vind. Den övervägande
delen av naturlig A. och av asfaltsten användes till
väg- och gatubeläggning. Vid byggnadsarbeten
begagnas A. för isolering av murar mot fukt och till golv i
källare och badrum. Av ren A. beredas svarta fernissor
och lackfärger och av konstgjord A. framställes
asfaltpapp. O. S-g.
Asiatiska vildsvinet, se Svinraser.
Ask (Fraxinus exelsior, fam. Oleaceae), ett stort träd
med parbladiga blad, svartvioletta blommor på bar
kvist och vingade nötter, förekommer i vilt tillstånd
upp till södra Norrland och dessutom allmänt
planterad. Virket är segt och böjligt, varför det begagnas till
redskapsskaft och träfjädrar samt till vagns- och
flygmaskinsbygge. H. G. S.
Aska, den vita eller av oförbränt kol gråaktiga
återstoden efter förbränning av organiska ämnen,
härstammande från djur eller växter. A. innehåller såväl
lösliga som olösliga ämnen: till de förra höra karbonat,
klorider och sulfat av alkalimetallerna, till de senare
kiselsyra eller silikater samt fosfater av kalcium och
magnesium. Sammansättningen växlar starkt med
ursprungsmaterialet: benaska innehåller t. ex.
huvudsakligen kalciumfosfat, aska av landväxter däremot
kaliumkarbonat (pottaska), aska av havsväxter åter
huvudsakligen natriumkarbonat (soda). Olika delar
av samma växt lämna aska av olika sammansättning
och mängd; även sättet för föraskningens utförande
inverkar. I den i fodermedelsanalysen redovisade
»rå-askan» ingår även föroreningar som jord och sand.
Askan av framförallt lövträ har gödselvärde,
huvudsakligen på grund av sin kalihalt (upp mot 20 %) men
verkar med sina starkt basiska egenskaper frätande
på växtligheten, om den påföres i för stora mängder,
och bör därför spridas väl. Stenkolsaska är ur
gödslingssynpunkt nästan värdelös och kan verka
skadligt, om den icke före spridningen under längre tid
luftats.
Växternas aska växlar till sin sammansättning utom
med arten (baljväxternas aska är t. ex. basrikare än
gräsens) även med jordens art och gödsling, klimat,
utvecklingsstadium m. m. Olämplig sammansättning
av askan (t. ex. låg fosfathalt) anses kunna giva
upphov till bristsjukdomar*. Genom analys av en grödas
aska har man länge, ehuru utan större framgång,
sökt sluta sig till jordens gödslingsbehov. H. E-r.
Askbeståndsdclar, se Benaska och Oorganiska ämnen.
Asklönn, se Lönn.
Askomyectes, se Jästsvampar.
Askosporer, se Jästsvampar.
Asp (Popilius tremula) tillhör poppelsläktet inom
pilfamiljen. Den utmärkes av sina rundade,
oregelbundet tandade blad med långa från sidorna hoptryckta
skaft, som därigenom bli mycket lättrörliga. Hos
rotskott bli bladen oregelbundet formade med utdragen
spets. Barken är ljusgrå och förblir länge slät. Hängena
framträda som hos alla popplar före bladen. Tillväxten
är till en början mycket snabb. Rotskottsbildning
förekommer mycket rikligt, särskilt om träden fällas utan
att förut ha ringbarkats. Sådana aspuppslag kunna bli
till mycken förargelse och de på detta sätt uppkomna
träden bruka tidigt bli angripna av kärnröta. Hos
oss förekommer A. genom hela landet ända upp till
trädgränsen och den har i övrigt en vidsträckt
utbredning i Europa och Asien. Aspvirket är ljust till färgen,
mjukt och löst, varför det endast funnit användning
för få ändamål. Sin största betydelse har det för tänd-
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
