Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avenbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avenbok -
Avenbok eller vitbok (Carpinus Betulus) tillhör
björkfamiljen och är hos oss vild endast i de södra
landskapen, ehuru ofta planterad längre norrut. Namnet
syftar på en viss likhet med boken, men bladen äro
i kanten skarpsågade, och nöten, som är plattad
Avenbok. Frukt av avenbok.
och ribbad, stödjes av en nästan helt utbredd,
tre-spetsad skål. Veden är vit, ej röd som hos boken,
hård och varaktig och därför eftersökt för åtskilliga
ändamål, t. ex. i vagnmakeriet, till träkuggar m. m.
H. G. S.
Avföringsmedel (laxermedel) kunna verka på olika
sätt dels genom att förändra tarmens innehåll, så att
detta lättare framdrives, dels genom att reta
tarmmuskulaturen till kraftigare verksamhet.
Till den första gruppen hör paraffin, som är
besläktat med vaselin och består av kolväten. Det är
en klar oljig vätska, som ej uppsuges i tarmen, utan
verkar som ett smörjmedel, så att innehållet lättare
befordras. Samtidigt verkar det också mycket svagt
retande på tarmmuskulaturen, så att tarmrörelserna
bliva livligare. Agar-agar är ett geléartat ämne, som
sväller i tarmen och ej uppsuges. Det ökar därigenom
tarmens fyllnad och påskyndar dess rörelser. En del
salter verka också på liknande sätt, dels svagt retande
på tarmmuskulaturen, dels och framför allt så, att
vatten kvarhålles i tarmen, varigenom tarminnehållet
blir mera tunnflytande och lättare befordras vidare.
Salter med denna verkan äro glaubersalt och engelskt
salt. De ingå i en del mineralvatten, som ha avförande
verkan (Bittervatten, Karlsbadervatten). Effekten av
Karlsbadersalt beror framför allt på att det
innehåller glaubersalt. Dessa medel ha en måttlig
effektivitet och äro tämligen ofarliga.
Till den andra gruppen höra en hel del organiska
ämnen, som verka avförande därigenom, att de reta
tarmen till kraftigare rörelser. I kraftigare dos kan
detta t. o. m. medföra koliksmärtor i buken. De
medföra även en ökad blodtillströmning till buk- och
bäckenorganen, vilket är föga lämpligt vid graviditet.
På grund av de kraftigare tarmrörelserna befordras
- Avhorning
tarminnehållet snabbare, så att uppsugningen blir
mindre och avföringen således mera tunnflytande.
Huruvida dessa medel reta körtlarna i tarmen till ökad
sekretion, varigenom tarminnehållet ytterligare skulle
förtunnas, är omstritt. Vissa medel öka rörelserna i
hela tarmen, exempelvis ricinolja, kolokvint, kalomel
och svavel. Andra verka huvudsakligen på tjocktarmen
t. ex. rabarberrot, frangula, cascara sagrada, senna och
aloe. Även jalapahart och podofyllin verka först i nedre
delen av tarmen, då de bli verksamma först sedan
de sönderdelats. A. äro påkallade vid förstoppning av
olika anledningar. Vid långvarigt bruk äro de ej
fullständigt ofarliga, då de verka mer eller mindre retande på
tarmen. Samtidigt vänjer sig tarmen vid dessa medel,
och ur denna synpunkt kan det vara lämpligt att
omväxla med olika medel. A. användes vidare vid vissa
förgiftningar eller för att uttömma ett infekterat
tarminnehåll. I dessa fall är ricinolja eller något av
ovannämnda salter särskilt på sin plats. Vissa
alka-loider såsom arekolin, pilokarpin och fysostigmim ha
starkt avförande verkan men äro giftiga, varför de
endast böra användas efter anvisning av sakkunnig.
Starkare A. böra ej användas utan att man
rådfrågat läkare eller veterinär. För häst användes
särskilt aloe. Ricinolja användes exempelvis för föl och
för hundar. Kalomel, som har en snabb avförande
verkan användes bland annat för svin. Förr användes
krotonolja, när det gällde djur, men detta medel är
häftigt retande och användes sällan numera. Jfr
Förstoppning. G. Dbg.
Avgäld betecknar årlig avgift i pengar eller varor
från jord, vanligen från avsöndrad lägenhet till
stamfastighetens ägare och antingen fastställd av
myndighet, såsom länsstyrelsen enligt äldre
jorddelningsförfattningar, eller överenskommen av parterna.
Enligt lag I9/4 1907 kan A. av förra slaget få
avlösas genom inbetalning på en gång av 22 årsbelopp.
A. E-d.
Avliorning av nötkreatur har de senaste åren kommit
allt mer och mer i bruk speciellt i U. S. A. och
Danmark men även i Sverige. Det är i första hand tjurar,
som bli föremål för A., för att de därigenom skola
bliva mindre riskabla att handskas med. Det har
även visat sig fördelaktigt att avhorna hela
nötkreatursbesättningar, då man därigenom minskar
risken för att djuren genom stängning skola skada
varandra. A. företages lättast på unga djur. När
hornen på den några veckor gamla kalven visa tecken
på att bryta fram, avklippes håren kring hornanlagen,
och dessa penslas med kaliumhydrat i substans (obs.,
frätande för fingrarna). Viss erfarenhet fordras, innan
man når den rätta effekten. Penslas hornanlaget för
svagt, erhåller man nämligen små missbildade horn,
penslas det för starkt, kan pannbenet skadas och
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
