Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sakterier
Bakterier
Bakterier. Fig. 2. Sporbildning hos bakterier.
av modercellen (sporangiet). I förra fallet sväller då
sporangiet ofta upp på mitten, i senare fallet i ena
änden.
Sporbildning äger huvudsakligen rum, när
B.-cellerna komma under inverkan av ogynnsamma yttre
omständigheter (dåliga näringsförhållanden,
anhopning av egna avsöndringsprodukter, uttorkning, etc.).
Själva B.-cellerna dö då, men sporerna, som vid
sporangiets upplösning bli fria, kunna på grund av
sin betydligt större motståndskraft mot allehanda
yttre skadliga inflytelser mycket lång tid (ibland
flera årtionden) fortfara att vara livskraftiga för att
slutligen, när de komma i gynnsamma
fuktighets-och näringsförhållanden, gro och utveckla sig till
normala bakterieceller. Såsom exempel på sporernas
motståndskraft mot upphettning må nämnas, att,
medan den ej sporbildande difteribakterien dör redan
efter ett par minuter vid 60°, så tåla höbakteriens
(Bac. subtilis) sporer mer än timslång kokning utan
att dö.
Rörlighet. Några mikrokocker, ett mycket stort
antal stavformiga B. samt alla spiriller äga
självständig rörelseförmåga. Rörelserna åstadkommas av
Bakterier. Fig. 3. Olika typer av bakterier med cilier.
genom cellmembranen utträdande, ytterst fina
sving-trådar (cilier). Dessa svingtrådar sitta antingen i
cellens ena ände eller spridda över dess yta.
Utom ovan omtalade B.-former finnas även högre
stående dylika, nämligen tråd- eller skidbakterier, där
cellerna ligga ordnade efter varandra inom en
gela-tinös skida, samt strålsvampar (Actinomycetes), vilka
senare utgöra övergångsformer till mögelsvamparna,
då de hava ett av långa, förgrenade trådar bestående
mycelium.
Näring. Enär B. sakna klorofyll, kunna de ej såsom
de gröna växterna med solljusets tillhjälp av uteslutande
oorganiska föreningar uppbygga organisk substans
(undantag finnas dock, se nedan) och äro därför för
sin näring hänvisade till redan färdigbildade
organiska ämnen, som de under sin livsprocess sönderdela,
varvid de tillgodogöra sig vid denna sönderdelning
frigjord energi. Allt eftersom B. för sin näring äro
hänvisade till levande organisk substans (djur eller växter)
eller död organisk materia, kallas de i förra fallet
parasiter (till vilka höra sj ukdomsbakterier eller p a t
o-gena B.) och i senare fallet saprofyter. Vissa B. kunna
leva på båda dessa sätt. B. behöva i likhet med andra
celler såväl kol- som kvävehaltig näring för bildning
av sitt cellinnehåll (protoplasma). Kolet kunna de
taga dels ur olika kolhydrat (ss. socker, stärkelse,
cellulosa, pentosaner, alkoholer, organiska syror) eller
från äggviteämnen och ibland även från kolsyra,
koloxid, metan. Kvävet tillgodogöres i form av
äggviteämnen, peptoner eller aminosyror, men även ur
oorganiska salter, ss. ammoniumsalter, nitrit eller
nitrat, kunna många B. fylla sitt kvävebehov. Några
av dem förmå också assimilera luftens fria kväve
och därav uppbygga sin celläggvita (se härom vidare
Azotobacter, Baljväxtbakterier och
Smörsyrebakterier).
För övrigt växlar B:s näringsbehov högst betydligt.
Medan många arter kunna livnära sig på en massa
olikartade ämnen, finnas andra, som ha mycket
speciella näringsbehov. Vissa arter fordra för sin
utveckling utom den egentliga näringen även små
mängder av s. k. tillväxtfaktorer, vilka stundom
utgöras av vitaminer. Det torde knappast finnas
något organiskt ämne, som ej kan sönderdelas av B.
Vissa B. äro emellertid ej, såsom det stora flertalet,
för sitt energibehov hänvisade till redan färdigbildade,
organiska ämnen, utan ha liksom de högre växterna
förmågan att av enkla, oorganiska föreningar uppbygga
sin cellsubstans och detta, ehuru de sakna klorofyll.
Sådana B. kallas autotrofa. Autotrofa B. åstadkomma
oftast oxidationsprocesser ss. salpeterbakterierna som
oxidera ammoniak till salpetersyra, svavelbakterierna,
som oxidera svavelväte till fritt svavel och vatten,
järnbakterierna m. fi.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
