Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakterier
Baldersbrd
ning och Förruttnelse). De medverka vid födans
upplösning i matsmältningskanalen (se Matsmältning).
Härvid bildas småningom av dem enkla, oorganiska
föreningar, kolsyra, vatten, ammoniak, vilka av de
gröna växterna åter kunna assimileras och sålunda
åter ingå i det stora kretsloppet. Ur denna synpunkt
äro de allra flesta B. av ovärderlig nytta. Vid
jordbruket, vid beredning av smör, ost, bröd, lin, läder
m. m. äro vissa B. även oundgängligen nödvändiga.
(Se Baljväxtbakterier, Jordbakterier, Mjölkbakterier
och Salpeterbildning.)
Sjukdomsalstrande B. Vissa B. äro däremot
skadliga, emedan de såsom parasiter under särskilda
förhållanden kunna utveckla sig i levande djur- och
växtorganismer (infektion) och därvid alstra sjukdomar,
som smitta genom överförande till en frisk organism.
Vissa sj ukdomsalstrande (patogena) B. avsöndra
under sin utveckling i värdorganismen toxiner (i
ytterligt små doser starkt verksamma gifter), som
framkalla sjukdomen i fråga. Andra framkalla på olika
sätt rubbningar hos viktiga cellfunktioner. Varje
dylik smittsam infektions-sjukdom har till orsak
en särskild bakterieart. För att skydda sig mot
angreppen av patogena B. har den sunda organismen
till sitt förfogande åtskilliga vapen. Med födan inkomna
B. dödas av den starkt sura magsaften. De i blodet
förekommande vita blodkropparna (leukocyterna)
förmå i sig upptaga och upplösa B. (fagocytos). I
kroppens olika vätskor, framför allt i blod och lymfa,
förekomma redan normalt B.-dödande ämnen. Dessa
olika kampmedel förläna den friska organismen ett
visst mått av oemottaglighet mot infektion (naturlig
immunitet). Slutligen uppstå i organismen under
inverkan av B. speciella ämnen, s. k. antikroppar,
(immunkroppar), varav vissa (antitoxiner)
neutralisera de av bakterierna avsöndrade toxinerna, medan
andra (lysiner, agglutininer, precipitiner) angripa och
förinta de levande bakterierna själva. Genom alla dessa
försvarsåtgärder avvärjer organismen i många fall
smittsamma sjukdomar.
En genomgången infektionssjukdom kvarlämnar ofta
i organismen antikroppar, som skydda mot nya angrepp
av samma sjukdom. Detta kallas förvärvad eller aktiv
immunitet. Aktiv immunitet kan även framkallas
genom insprutning av på särskilt sätt behandlat
smittämne. Från en sådan organism kan blodserum
tagas och insprutas på en annan individ, som
därigenom göres oemottaglig för sjukdomen i fråga
(passiv immunitet). Dylik behandling kallas
serum-terapi. (Se Disposition och Immunitet). Blodserum från
person, som genomgått en viss sjukdom t. ex.
tyfus, har en tid förmåga att sammanklibba
(agglu-tinera) motsvarande B. Man begagnar sig av detta
för att säkerställa sjukdomsdiagnosen.
Även växtorganismer angripas ofta av
bakteriesjukdomar (Jfr. Bakterioser). Chr. Barthel (R. N-n).
Baktcriofagi. I gamla bakteriekulturer uppträder
stundom en självförintelse av bakterierna, vilken har
ett sådant förlopp, att det förefaller, som om dessa
skulle hava angripits av parasitär organism.
Företeelsen kan nämligen genom ympning överföras på
friska bakteriekulturer. Fenomenet observerades först
av Twort och något senare av D’Herelle. DTIerelle
ansåg, att det måste förklaras genom verkan av
ultra-visibla mikroorganismer, som han benämnde
bakterio-fager. Genom filtrering genom bakteriefiltra av bekant
porstorlek kan emellertid bakteriofagernas storlek
fastställas till c:a 30 m n (lm(i = 0,000001 mm),
vilket ungefär motsvarar storleken av en
äggvitemolekyl. Detta gör det mindre troligt, att man här
verkligen har att göra med någon sorts mikroorganism,
och tyska forskare anse nu, att fenomenet förorsakas
av autolytiskt verkande enzym. R. N—n.
Bakterios, sammanfattande benämning på
växtsjuk-domar, som förorsakas av bakterier. Med hänsyn till
symtomen kan man urskilja 3 huvudtyper av B.
En kännetecknas av att bakterierna intränga i
kärlsträngarna och hindra safttransporten genom att dels
kärlen igenstoppas av bakteriemassor, dels de levande
cellerna i kärlsträngarna förstöras; i regel inträder
därför ett plötsligt vissnande av plantan. Någon
typisk exponent för denna angreppsform förekommer
icke bland våra inhemska bakterioser, men
brunbak-terios* står på gränsen mellan denna och följande typ.
Vanligast är, att de mjuka, parenkymatiska vävnaderna
angripas, varvid cellvävnadernas mittlameller upplösas,
så att en blöt, grötig massa bildas: blötröta*,
brunbak-terios*, stjälkbakterios*, vitbakterios* m. fi. Den tredje
typen av B. kännetecknas av att den angripna växtdelen
icke ruttnar eller vissnar, utan i stället visar abnorm
tillväxt, så att svulster uppstå och adventiva organ,
såsom rötter och skott, stundom komma till utveckling
i stor mängd. Den viktigaste representanten för denna
typ är rotkräfta*. Th. Lfs.
Bakteroider, se Baljväxtbakterier.
Balansbok, se Bokföring.
Balansförsök, se Ämnesomsättning.
Balanskonto, se Bokföring.
Balansräfsa, se Hästräfsor.
Balansräkning, se Bokföring.
Baldcrsbrå, surkulla, vitkulla (Matricaria inodora)
är en korgblomstrig ört, nära besläktad med kamomillen
som den också mycket liknar, både vad de finflikade
bladen och korgarnas vita kantblommor beträffar.
Den är tvåårig eller stundom flerårig. En uppgift
om att den skulle kunna vara ettårig synes högst
tvivelaktig. Den har en mycket vidsträckt spridning
både inom och utom vårt land på odlad jord och havs-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
