- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
66

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baljväxter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Baljväxter

Baljväxter

Baljväxter (ordn. Leguminosae), leguminoser,
vedväxter eller örter med sammansatta blad, blommor
oftast i klase eller huvud och enrummiga frukter,
s. k. baljor, med 1—flera frön, som ha äggviterik
upplagsnäring i hjärtbladen. Hela ordningen omfattar
c:a 10 000 arter; huvudmassan härav, c:a 7 000 arter,
tillhör familjen Papilionaceae, som har fjärilslika
blommor. Till denna familj höra alla i vårt land
förekommande vilda och odlade B. Leguminoserna skilja
sig från andra växter dels genom frönas vanligen
höga äggvitehalt, dels genom sin förmåga att med
hjälp av bakterier tillgodogöra sig luftens kväve.
Flertalet i vårt land vilda eller odlade B. äro örter.
Av hithörande träd finnes icke något vildväxande hos
oss, och endast en art, Robinia, finnes odlad. Däremot
förekomma flera buskartade B., både inhemska och
införda, såsom harris, Sarothamnus, ärttörne, Ulex,
busktörne, Ononis, sibirisk ärtbuske, Caragana,
guldregn, Cytisus, m. fi. Flera örtartade B. ha inom
jordbruket och trädgårdsskötseln fått en vidsträckt
användning. De flesta ha tämligen grova, djupgående
rötter, oledad, rund eller kantig stjälk,
tre—mång-fingrade eller parbladiga blad samt blommor i
huvudlika klasar eller ensamma. De fjärilslika blommorna
befruktas vanligen av insekter, men även
självbefrukt-ning, innan blomman öppnats, förekommer hos flera
arter. För att komma åt honungen måste vederbörande
insekt sticka ned sitt sugrör genom den av de
sammanvuxna ståndarna bildade kanalen till fruktämnet i
vars närhet nektarierna äro belägna. Därvid
överföres frömjölet från den ena blomman till den andra.
Vissa insekter äta sig istället igenom ståndarröret vid
basen. Den enrummiga baljan är ett slags kapsel,
bildad av ett fruktblad, längs vars buksöm fröna sitta
(beteckningen skida i t. ex. »ärtskida» är felaktig).
Fröna äro runda, hjärt-, ägg- eller bönformade.
Huvudmassan av fröet utgöres av de båda hjärtbladen;
återstoden av det krökta embryot utgör blott en ringa
del av fröet; reservnäringen består av äggvita, fett
och kolhydrat. Sammansättningen av några viktiga
baljväxtfrön framgår av nedanstående tabell över
procent av torrsubstansen:

[-Rå-pro-tein-]

{+Rå- pro- tein+} Fett [-Kvävefria extrak-tivämn. Växt-tråd-] {+Kväve- fria extrak- tivämn. Växt- tråd+} Aska
Lupin (Lupinus albus) . 34,2 8,1 40,0 14,2 3,5
Bondböna (Vicia faba) 29,8 2,0 55,0 9,6 3,6
Ärt (Pisum sativum) . . . 27,1 2,2 61,0 6,5 3,2
Sojaböna (Glycine
hispida)............ 39,8 19,3 29,5 6,3 5,1
Fodervicker( Vicia sativa) 25,8 1,6 63,9 4,8 3,9

Sojabönan är ett av växtrikets allra näringsrikaste
frön. Hos flera arter förekomma i fröet giftiga
alkaloiden t. ex. hos lupin, varigenom frönas användning
försvårats.

Kväveupptagning sker med tillhjälp av bakterier,
som leva i symbios med växten. Bakterierna intränga
i rötterna och förorsaka där gallbildningar,
bakterieknölar (baljväxtbakterier*). Det av bakterierna bundna
kvävet kommer delvis ut i jorden, och kommer på så
sätt även andra växter till godo. Dels på grund härav,
dels på grund av den höga kvävehalten hos de i jorden
kvarblivande rötterna öka B. jordens kvävehalt, och
de ha därför sedan gammalt betecknats såsom närande,
i motsats till sädesslagen såsom tärande växter. Den
kvävemängd, som genom B. bindes under en
vegetationsperiod är i regel mångdubbelt större än de
kvävemängder, som bruka tillföras medelst konstgödsel.
Härtill kommer att B. genom sitt djupgående, kraftiga
rotsystem förbättra jordens fysikaliska tillstånd och
tillgodogöra sig näringsförråd i djupare jordlager. På
grund av alla dessa omständigheter anses B. som goda
förfrukter.

Ett stort antal B. odlas som trädgårdsväxter, dels
för skörd av de omogna baljorna eller av de mogna
fröna, ärter, bönor m. fi., dels som prydnadsväxter,
luktärt, lupin m. fi. — I detta samband kunna vi också
nämna handelsväxter såsom jordnöt, Arachis (olja,
kraftfoder), och indigoväxten, Indigofera (färgämne).

Större betydelse ha dock jordbrukets B. Dessa kunna
indelas i sådana som odlas för mogen skörd, trindsäd,
till foder på vallar och betesmarker, vallbaljvåxter, eller
på åker, grönfoder, samt slutligen för gröngödsling.

Trindsäd. Som trindsäd odlas i vårt land till föda
och foder ärter, bönor och vicker, dels i rena bestånd,
dels i blandning med stråsäd (blandsäd). Till trindsäden
räknas vidare linser, lupiner och sojaböna, vilka endast
i mycket ringa omfattning eller blott försöksvis odlas
i vårt land. Ehuru baljväxtodlingen medför många
betydande fördelar, har odlingen av trindsäd i
renbestånd likväl gått tillbaka under senare årtionden,
såsom framgår av nedanstående siffror:

År Areal, ha

1866—1870 54 200

1871—1880 55 200

1881—1890 56 500

1891—1900 50 900

1901—1910 41 900

År Areal, ha

1911—1915 32 200
1921—1925 36 400
1931—1935 26 100

1938 25 000

1939 21000

Anledningarna till denna utveckling äro flera. I
renbestånd är trindsäden en relativt arbetskrävande gröda
och därtill osäkrare än stråsäden; sedan
konstgödselkvävet numera blivit avsevärt billigare än förr, är
behovet av B. mindre. Härtill kommer ytterligare en

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free