Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barkbockar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barkbockar -
ligaste är allmänna B. (T. castaneum L.), som
förekommer allmänt i barrträd, särskilt gran,
huvudsakligen dock i döda eller försvagade stammar. Larven
gnager breda, platta gångar på insidorna av barken
samt vid förpuppningen ett hål in i veden. Blåhjon
(C. violacéum L.) är till färgen starkt violettblå. Man
finner den ej sällan i obarkat virke. Larverna leva
mellan bark och ved på barrträd men angripa ej
barkat virke. R. L-k.
Barkborrar (fam. Ipidae) äro små, mer eller mindre
cylindriska, baktill liksom snett avskurna och här längs
sidorna ofta tandade. Dessa skalbaggar leva oftast på
gränsen mellan bark och ved. Då barken på ett angripet
träd avskalas, finner man på dess undersida ett mer
Barkborrar. Fig. 1. Till vänster större märgborre, 5
ggr. nat. storl. Till höger åttatandad barkborre, 5 ggr.
nat. storl.
Barkborrar. Fig. 2. Gångar av åttatandade
barkborren på gran, 1/2 nat. storl.
eller mindre tydligt, ofta synnerligen karakteristiskt
sy stern av gångar, stundom så riktligt, att det hela bildar
ett outredbart virrvarr. Har angreppet ej fortskridit
så långt, finner man ett gångsystem, som hos den
vanliga 8-tandade B. eller granbarkborren (Ips
typographus L). har följande utseende. Från en central
i barken av skalbaggshanen gnagd parningskammare
utlöpa 2—3 i stammens längdriktning gnagda, grova
s. k. modergångar. Utefter dessas sidor har honan lagt
- Barkning
ägg och sedermera ha de små larverna gnagt sig kortare
småningom utvidgade sidogångar, i vilkas vida ändar
förpuppningen ägt rum. Denna B. är mycket allmän
och angriper mest äldre granar, som av skilda
anledningar förete sjuk- eller svaghetssymtom. Särskilt
i våra norra landskap förekommer allmänt på tall den
mindre, skarptandade B. (/. acuminalus Gyll.),
vilkens gångsystem snarast kan kallas stjärnformigt.
Synnerligen viktiga skadedjur på tall äro vidare små
märgborrar, av vilka den större (Blastophagus
pini-perda L.) är allmännast. Den fortplantar sig i barken
på äldre träd i ett gångsystem, som erinrar om den
8-tandade artens men som har vida talrikare och
längre larvgångar. Härtill kommer, att de fullbildade
skalbaggarna även gnaga sig in i unga skott, vilka
snart vissna och lätt knäckas av. Även på lövträd
förekomma insekter av detta slag. Vanlig är
björk-splintborren (Scotytus Ratzeburgi Jans.), vilkens
ofta vidlyftiga gångsystem avteckna sig på barkens yta
genom rader av runda hål, lufthål i taket på
modergången. Den angriper huvudsakligen äldre, av
trädsvamp skadade träd. Slutligen hör till familjen några i
veden levande arter, av vilka lövvedborren
(Ani-sandrus dispar FBR.) är ett viktigt skadedjur på
fruktträd. Honan gör en gång rätt in i veden och följer
där omkretsen av stammen, utskickande korta
larv-gångar uppåt och nedåt. •—• B. bekämpas genom
rationell skogsskötsel, inriktad på angripna träds
fällning och barkning vid lämplig tid, utgallring av sjuka
och undertryckta träd samt utläggning av s. k.
fångstträd m. m. Vid sådant arbete bör helst sakkunnig
ledning anlitas. A. T.
Barkbrand kallas vissa icke-parasitära skador på
barken av träd. B. kan förorsakas antingen vintertid
genom alltför starka temperaturväxlingar eller på
sommaren genom för stark upphettning och yttrar
sig i att barkpartier torka, spricka sönder och
bortfalla. Trädarter med tunn bark, såsom bok, avenbok,
ädelgran och yngre fruktträd skadas ofta, men ej
sådana med tjock, skorpartad bark (ek, tall etc.)
eller vit bark (björk). Särskilt utsatta för skada äro
individer, som växa i mot s. eller v. exponerat läge
och som genom avverkning friställts efter att förut
ha varit beskuggade. Man bör ej borthugga skadade
träd i utkanten av ett bestånd, så länge de äro vid liv,
ty de utgöra skydd för de innanför växande träden.
Värdefulla träd, såsom park- och fruktträd, kunna
skyddas genom bestrykning av stammarna med
kalkmjölk eller ombindning med halm o. d. Th. Lfs.
Barkbränd, se Barkbrand.
Barkjärn, se Barkning.
Barkkniv, se Barkning.
Barkning. Vid förädling av virke är det i huvudsak
endast stamveden, som kommer till användning. Vid
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
