Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskällarsjuka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskällarsjuka -
tion i extremiteternas och huvudets nerver. Djuren
bli så småningom mycket svaga och dö ofta i allmän
avmagring och utmattning efter månaders eller års
förlopp. Sjukdomen var intill mitten av förra
århundradet utbredd i Europa och åstadkom betydande
förluster särskilt på de stora stuterierna. Förekommer
icke i Sverige och är numera nästan utrotad även i
det övriga Europa. N. L.
Ueskärning, se Fruktodling.
Besparingsskog, se Allmänning.
Besprutning. — 1. B. med giftiga ämnen i lösning
el. uppsamling samt bestoftning med sådana ämnen i
pulverform användes i stor omfattning för bekämpande
av dels infektionssjukdomar och skadeinsekter, som
angripa växter, dels ogräs. I förra fallet har
behandlingen till uppgift antingen att döda redan
förefintliga parasiter el. att på växterna bilda en skyddande
beläggning, som motverkar angrepp. Vid bekämpandet
av svampsjukdomar träder den sistnämnda uppgiften
i förgrunden, och för ändamålet användes
huvudsakligen koppar- och svavelpreparat. Av de
kopparhaltiga är bordeauxvätska, som beredes av
kopparvitriol och bränd kalk, det viktigaste. Man skiljer
mellan sur, neutral och basisk (vit) bordeauxvätska.
Den sura innehåller endast en mindre mängd kalk
och kan blott användas till vinterbesprutning av
ved-artade växter. Den neutrala vätskan har störst
användning i åkerbruket (t. ex. mot potatisbladmöglet);
till den användes så mycket kalk, att den färdiga
vätskan färgar rött lakmuspapper blått; den är alltså
egentligen basisk. Till B. av fruktträd brukas numera
mest den »vita», starkt basiska vätskan, till vilken
användes 2—3 ggr så mycket kalk som kopparvitriol.
Vid beredningen löses kopparvitriolen särskilt, kalken
släckes och uppslammas i vatten, varpå
vitriollös-ningen hälles i kalkmjölken (ej tvärtom). Vätskan är
ej hållbar utan bör tillredas endast för omedelbar
användning. Numera finnes i handeln färdig
koppar-kalk, t. ex. Ob 21, som lämpar sig för besprutning av
potatis m. m.
Till B. av fruktträd m. m. användes även
svavel-kalkvätska, vilken anses medföra mindre risk för
frät-skador på blad och frukter, varför den föredrages vid
besprutning av ömtåligare träd, åtminstone efter
blomningen. Den köpes lämpligast färdigberedd i
koncentrerad lösning. Också svavel i kolloidalt
tillstånd användes som besprutningsmedel, speciellt till
prydnadsväxter, ävensom finpulveriserat svavel (som
bestoftningsmedel).
Formalin, koksalt m. m. brukas för att
oskadliggöra ytligt sittande skadesvampar, t. ex.
krusbärs-mjöldagg; den huvudsakliga användningstiden infaller
under vintervilan. — Se även Skadedjursbekämpning.
För att öka besprutningsvätskornas förmåga att
- Besprutning
täcka och häfta fast vid växtdelarna tillsättas ofta
med fördel särskilda spridningsmedel såsom lim,
gelatin, hartssåpa, melass m. m.
Av stor betydelse för resultatet är att sprutor med
finfördelande munstycke användas och att vätskan
utpressas under rel. högt tryck. I mindre och
medelstora odlingar användas mest s. k. ryggsprutor, som
bäras på ryggen; pumpningen sker vanligen för hand,
antingen samtidigt med sprutningen eller före denna.
Ryggsprutor kunna även vara inrättade för fyllning
medelst motorfyllpump. Andra sprutor förflyttas på
hjul med dragar- el. motorkraft; pumpningen kan ske
genom transmission från hjulaxeln, för hand el. med
motor. För stora odlingar äro motordrivna sprutor
mest ändamålsenliga (se Kärrsprutor).
Bestoftning mot parasiter måste, för att
tillfredsställande effekt skall ernås och slöseri med
bestoftningsmedel undvikas, likaså utföras med särskilda
puderspridare. Såväl hand- som motordrivna sådana
finnas av olika storleksklasser. Th. Lfs.
— 2. B., metod att bekämpa ogräs, främst ettåriga,
i växande sädesgrödor. Härvid kunna små
ogräsplantor dödas, utan att säden nämnvärt skadas. Detta
beror framförallt därpå att besprutningsvätskan lätt
fastnar på bladrika ogräsplantor men icke på glatt,
upprätt sädesbrodd. Besprutningen utföres, när ogräsen
utvecklat 1—2 blad utöver hjärtbladen. Senare dödas
de icke så lätt, varjämte mera utvuxen brodd kan
skadas. Som besprutningsvätska användes tidigare en
15—25 %-ig lösning av järnvitriol till en mängd av
600—800 liter per ha. Numera är 4 %-ig svavelsyra,
1 000 kg pr ha, vanligare. Järnvitriolen verkar
långsamt. Tidigast ett dygn efter B. äro ogräsen dödade.
För god verkan fordras också att dagg bildas natten
efter besprutningen. Regn får icke falla. Svavelsyran
verkar snabbt, så att redan en timme efter B. äro
ogräsen dödade. Ali B. utföres under torrt och lugnt
väder, sedan ev. dagg torkat. För spridningen
användes dels ryggsprutor (se Sprutor), dels kärrsprutor*
(körsprutor). Av största vikt är att besprutningsvätskan
är homogen, varför kraftig omröring under
tillblandningen är nödvändig. Järnvitriolen upplöses i
träkärl. Vid tillredning av svavelsyreblandningen slås
syran i en smal stråle ned i vattnet under kraftig
omröring. Att slå vatten i syran är farligt, emedan syran
därvid så starkt upphettas att den »sprätter».
Koncentrerad svavelsyra väger 1,8 kg pr liter, varför det
åtgår endast 2,2S liter syra pr 100 liter vatten för att
bilda en 4 %-ig lösning. Koncentrerad svavelsyra är
mycket frätande och även den utspädda angriper
sprutan, varför denna bör sköljas efter varje
användning, gärna med tillsats av något soda.
Gummistövlar och yllebyxor böra bäras under arbetet,
då dessa motstå utspädd syra. Följande ogräs
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
