Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Besprutning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Besprutning
Bestockning
dödas lätt vid B.: åkersenap, åkerkål, åkerrättika,
penninggräs, våtarv, spärgel, rödknäa, dåarter m. fi.
Svinmålla är »fet», så att vätskan icke fastnar. På
hjärtbladstadiet dödas den dock lätt men icke senare.
Tistlar och andra fleråriga ogräs (ej kvickrot som liknar
säden) skadas av besprutningen. Stundom
tillbakasättes utvecklingen, så att blomningen förhindras.
Vallinsådd skadas vanligen icke vid tidig B. Enligt
utförda försök erhålles vid B. i vanliga
vårsädes-grödor, även baljväxtblandsäd, så stora
skördeökningar, att arbetet väl lönar sig. Därtill kommer, att
fröspridningen förhindras. B. i höstsäd är mindre
prövad i vårt land. Härför kräves också starkare
vätska, 5—10%-ig svavelsyra. Arbetet utföres mycket
tidigt om våren, medan ogräsplantorna äro små.
»Torr B.», bestoftning, bepudring eller beströning
förekommer även. Tidigare användes därtill
åkerkålspulver*, medan numera kalkkväve fått stor
användning. Beströning sker vid samma tidpunkt
som B. Dock måste grödan vara daggvåt för att
ströpulvret skall fastna på ogräsen. Vanligen strös
150 kg pr ha. Tidigare ansågs, att endast ooljat
kalkkväve kunde användas, men försök under senaste år
hava visat, att vanlig oljad handelsvara ger fullgoda
resultat. Beströningen kan ske för hand, men enligt
utförda försök ger lämplig konstgödselspridare (Vilmo)
jämnare fördelning. Kalkkvävet verkar långsamt,
varför uppehållsväder under 1—2 dygn efter
beströningen fordras, om effekten mot ogräsen skall bliva
fullständig. Tidigare regn sköljer plantorna rena.
Utöver sin verkan mot ogräsen har kalkkvävet
gödslingseffekt, vilken särskilt framträder under regnrika
somrar. Utöver de under B. nämnda ogräsen dödar
kalkkvävet även svinmålla och andra »feta» ogräs.
Vid beströning av höstsäd tidigt om våren dödas
blåklint m. fi. ogräs. Dock fordras därför riklig dagg.
Metoden har särskilt i Tyskland ersatt annan
kväve-övergödsling av höstsäd. Enligt utförda försök skadas
icke vallinsådd av kalkkvävebeströning vare sig i
höstsäd eller vårsäd. Även maskros kan motarbetas
genom kalkkvävebeströning. Denna utföres då så
tidigt om våren, att blomknopparna synas som
millimeterhöga fingertoppar i bladrosettens centrum. 150 kg
pr ha användes; riklig dagg fordras. Upp till 90 %
av maskrosorna kunna på detta sätt hindras från att
blomma. Roten dödas icke. Skördeökningen — även
av klöver — har ofta varit betydande. I trädgårdar
och dylikt kan maskrosen utrotas med kalkkväve, om
en tesked därav lägges i centrum av bladrosetten
under senhösten. Roten dör då under vintern.
Slutligen har undersökningar både i Tyskland och
Sverige visat att kalkkväve kan döda groende
ogräsfrön, om 200—500 kg per ha utströs vid
lämplig tidpunkt. — 3. Se Bevattning. A. Å.
Bestockning, ett försvenskat tyskt ord, varmed förstås
en viss förgrening och skottbildning hos gräsen. För
B. gälla samma regler som för den hos andra växter
vanligen förekommande förgreningstypen, från vilken
den skiljer sig därigenom, att den äger rum strax
under eller i markytan och genom att mellanlederna
äro förkrympta, så att alla grenarna eller stråna
tyckas utgå från en plats. Vid groningen av ett gräsfrö
utvecklas ur stamanlaget huvudstrået; vid dess bas
utbildas ur adventivknoppar strån av andra
ordningen, vid dessas bas strån av tredje ordningen
o. s. v. Då B. är svag, upphör utvecklingen med
stråna av andra ordningen. Då B. är starkare kunna
strån av fjärde, femte eller ännu högre ordning
förekomma. De fleråriga ängsgräsen bestocka sig
betydligt starkare än sädesslagen. De genom B. bildade
tuvorna kunna vara mer eller mindre täta, d. v. s.
stråna stå tätare eller glesare. Sidostrånas basaldelar
kunna vara nedliggande, snett uppåtriktade eller
upp-räta.
Ursprunget för B. är den tätt under markytan
befintliga ledanhopningen. Om ett gräsfrö, t. ex. en
sädeskärna, ligger på ringa djup, komma dessa
underjordiska leder att sitta så tätt, att de se ut att bilda
en enda tjock led; stråna sitta då mycket tätt
tillsammans. Ligger däremot kärnan på större djup,
komma de underjordiska stängelledstyckena att
sträckas; B. blir då lösare och stråna glesare.
B:s intensitet är till mycket stor del en ärftlig
art-och sortegenskap. Men den påverkas också av en rad
faktorer, av vilka vi här kunna nämna: 1. Utrymmet.
Det är naturligt, att ju större plats en växtindivid
förfogar över, desto rikligare kan den förgrena sig.
2. Näring och fuktighet. Ju rikligare tillgång härpå,
desto större möjligheter att nybilda den substans,
som erfordras för en kraftig B. 3. Temperaturen.
Måttligt låg temperatur är den optimala för B. Därför
blir vid tidig sådd på våren B. kraftigare än vid sen
sådd. 4. Belysningen. Starkt ljus främjar förgrening och
utbredning åt sidorna, mörker däremot längdtillväxt
utan starkare förgrening. 5. Myllningsdjupet. B. blir desto
svagare, ju djupare kärnan placeras under markytan
för att till sist upphöra. 6. Såtiden. Ju längre tid
plantan får på sig mellan groningen och
stråskjutningen, d. v. s. ju tidigare sådden verkställts, desto
kraftigare blir B. Detta är anledningen till att
utsädesmängden kan minskas vid tidig sådd. 7.
Jordbearbetningen. En häckning, varigenom plantorna höljas med
ett tunt jordskikt, befordrar B. 8. Sjukdomar av olika
slag kunna påverka B. Om huvudskottet skadas,
utvecklas sidoskotten. Vissa bristsjukdomar*
karakteriseras av svag kärnbildning på strån av första och
andra ordningen åtföljd av stark grönskottbildning,
vilken i detta fall är skadlig.
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
