Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesavkastningsintensitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesavkastningsintensitet ——————
djur har en viss fordran på B:s storlek, om fullgod
produktion skall kunna lämnas. Några närmare
undersökningar om storleken av dessa krav finnas ej, men
av erfarenheten att döma tyckes S. R. B.-rasen
behöva en total B. för året av 3 000—4 000 fe pr ha.
Högmjölkande djur av denna ras kräva under
avbet-ningen en genomsnittlig momentan B. av minst 600 fe
pr ha, under det att lågmjölkarna klara sig på 400
och sinkor och äldre ungdjur med 200 fe pr ha.
Fordringarna för djur av låglandsras, S. R. B., rödkullor
och fjällras kunna sägas förhålla sig till varandra
ungefär som 9:8:7:6. J. B.
Betesbruk användes som sammanfattning av såväl
betesdrift* i egentlig mening som även betesskötsel*.
J. B. & B. W.
Betesdag, se Beteskontroll.
Betesdrift, husdjurens utfodring med bete om
sommaren, närmast ur organisatorisk och ekonomisk
synpunkt, såsom gren eller del av den allmänna
jordbruksdriften. J. B. & B. W.
Betesförbättring skulle egentligen betyda det resultat,
som åstadkommes, då åtgärder för höjande av
avkastningen på en betesmark utföras. Ofta menas dock med
B. även själva åtgärderna. Se även Betesavkastning,
Betesskötsel och Grundförbättring. J. B. & B. W.
Betesgräs, se Betesväxter.
Betcsgröe, se Gröe.
Betesgång, se 1. Betesskötsel och 2. vederbörande
djurslags utfodring.
Beteskonsulent, se Jordbrukskonsulent.
Beteskontroll avser närmast kontroll av betenas
avkastning. B. i vidsträckt mening innebär dock, att
man även skall kunna bestämma kostnaden för den
erhållna avkastningen liksom även resultatet av
vidtagna åtgärder. Vid enklaste form av B. antecknas
endast det antal dagar, som olika djurgrupper betat
(betesdagar); vid mera utvecklad B. fastställes djurens
produktion av mjölk och viktökning samt behov av
underhållsfoder. Olika journaler för underlättande av
B. finnas utarbetade. De olika värdena omräknas
vanligen i foderenheter enl. särskilda normer. B. W.
Beteskramp, se Grästetani.
Beteskultur benämnas de åtgärder, som vidtagits eller
vidtagas för åstadkommande av goda beten.
Beteckningen kan också användas för att angiva
betesmarkens tillstånd. B. användes ibland även i
betydelsen betesdrift. J. B. & B. W.
Beteskulturharv är det vanliga namnet på ett slag
av harvar, söm äro särskilt konstruerade för
bearbetning av markytan. Den första modellen till B. gjordes
omkring 1920, och har sedan dess ett flertal
konstruktioner sett dagen. De nu saluförda B. äro av i
huvudsak likartad typ med styva pinnar, ledbart
anfästade och fasthållna i arbetsläge genom spiral-
- Betesskötsel
fjädrar. Varje pinne sitter på en särskild arm, vilken
ledar i lodrät riktning mot dragbommen. Genom att
såväl pinnarna kunna fjädra bakåt som harvarmarna
lyftas uppåt kan harven obehindrat gå fram över
fasta föremål i marken, såsom stenar, stubbar och
rötter. Ju mera rikligt dylika förekomma, desto bättre
rensar sig harven från ev. förna, ris och torv. Olika
storlekar finnas, från 3 till 7 pinnar, avsedda för en
à två hästar. J. B.
Betesmark, olika marktyper, som övervägande eller
uteslutande användas för djurens betesgång. I inskränkt
betydelse är B. bete* på icke odlad jord. J. B. & B. W.
Betes- och Vallföreningen, Svenska, stiftades 1916 på
initiativ av dåvarande statskonsulent A. Elofson, som
var föreningens ledare ännu, när den enligt beslut av
statsmakterna sammanslogs med Svenska
Mosskulturföreningen den 1/1 1939. Den nya föreningens
namn är Svenska* Vall- och Mosskulturföreningen.
Sedan 1930 hade föreningen egen institutionsbyggnad
å Ultuna. Föreningens verksamhet kan sägas ha gått
ut på »att klarlägga förutsättningarna för och vägleda
vid foderproduktionens förbilligande (och
rationalisering) genom betes- och vallkultur». Vid
omorganisationen 1939 hade föreningen, utom föreståndaren, en
försöksledare, två konsulenter, en laborator, två
ordinarie och ett något varierande antal extra
assistenter eller andra anställda samt utgav sedan 1919 en
årsskrift jämte meddelanden och smärre skrifter.
B. W. & J. B.
Betesomgång är tiden mellan tvenne på varandra
följande avbetningsperioders början. B. omfattar
således avbetningsperioden* och àterväxtperioden*
(milo-perioden»*). J. B. & B. W.
Betcsreglcring, se Stängselskyldighet.
Betesskötsel. Egentligen skulle till B. endast räknas
det, som avser själva skötseln och underhållet av
betesmarker; i allmänna språkbruket hänföres dock ofta hit,
ehuru mindre lämpligt, allt som hör till betesbruk*.
Gödsling. För att bibehålla växtmattan,
avkastningen samt fodrets smaklighet och näringsvärde måste
betesmarken gödslas, vilket också är en av B:s
viktigaste uppgifter, när det gäller kulturbeten.
Grundvalen för gödslingen bör vara att genom tillförande
av fosforsyra och kali gynna baljväxterna, särskilt
vitklövern, så att direkt kvävetillförsel i största
möjliga utsträckning kan undvikas och därigenom billigare
produktion erhållas.
Den grundläggande gödslingen (grundgödslingen) är
behandlad under betesanläggning*. Årliga tillförseln
(underhållsgödslingen) varierar med hänsyn till
markens naturliga betingelser för produktion samt vilka
djur som skola beta. På naturliga marker användes i
regel 20—40 kg fosforsyra och 10—40 kg rent kali
pr ha, motsvarande 100—200 kg superfosfat och 25—
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
