Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Betesväxter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betesväxter -
ge en möjligast jämn betestillgång. De måste av dessa
anledningar ha en utpräglad förmåga till vegetativ
utveckling, d. v. s. ha stor benägenhet att bilda
blomlösa skott.
De varaktigaste betesgräsen föröka sig genom
utlöpare i eller ovan jord eller bäggedera, varigenom
dessa växter få en särskild förmåga att bilda matta.
De viktigaste B. äro gräs och klöverarter. Av gräsen
må främst nämnas ängsgröe och för södra Sverige
även engelskt rajgräs. Ängssvingel är egentligen
slåtter-gräs men användes även till betesvall på grund av
dels sin relativt hastiga utveckling efter sådden
dels sin återväxt. Även hundäxing kan räknas hit,
ehuru den lätt får en alltför kraftig utveckling, som
ofta orsakar, att den blir förväxt och därigenom
mindre begärlig, samt uttränger andra växter. Av
speciell betydelse på vissa marker må för torrare
jordar nämnas rödsvingel och för fuktigare lägen
kärrgröe, bägge arterna starkt mattbildande.
Röd-svingeln förekommer i en mängd olika typer, från
sådana som bilda utpräglade tuvor till luckert
mattbildande. Även krypven kan bilda matta och kommer
ibland till användning i betesvallar. Av baljväxter
är vitklöver den viktigaste betesväxten. På särskilda
marker kunna även humlelucern och käringtand
komma ifråga.
Förutom de nämnda B. förekomma på äldre
betesmarker många andra arter, vilka djuren med större
eller mindre begärlighet tillgodogöra sig. Också dessa
utgöras till stor del av gräs och baljväxter men kunna
även vara olika slag av örter, t. ex. maskros och
rölleka. ./. B. & B. W.
Betesäng är den officiella benämningen på naturlig
mark som användes till bete. Man skiljer därvid
mellan kultiverad B., d. v. s. sådan äng som är
föremål för gödsling, samt annan B. Arealen kultiverad
B. uppgick enligt jordbruksräkningen 1932 till i runt
tal 60 000 ha och annan äng till 600 000 ha.
J. B. & B. W.
Betfluga (Pegomyia hyoscyami PZ.) kallas en grå,
gulbent fluga av en vanlig husflugas storlek. Den lägger
på undersidan av betblad, spenat- och mollblad
snövita, fint nätådriga, millimeterlånga, långsträckt
ovala ägg, ofta flera intill varandra. De nykläckta
larverna äta sig in i bladen och leva där i blåsformiga,
genomskinliga håligheter, tills de nått en längd av
c:a 8 mm, då de lämna dessa för att förvandla sig i
jorden till rödbruna, 5—6 mm långa puppor. Två
generationer under en sommar. Stundom svåra
skadedjur. Sår man tidigt och jorden är näringsrik, växa
de unga plantorna snabbt från den kritiska perioden.
Oskadliggör omedelbart bortgallrade, angripna plantor.
Besprutning med 1^2 %-iga nikotinlösningar dödar de
unga larverna i bladen. Håll efter mollorna. A. T.
- Betäckningsinfektion
Betgrepar användas för att underlätta lassning och
annan hantering av rotfrukter. De äro vanligen 6-kloiga
samt försedda med små kulor i spetsen på varje klo
för att hindra dessa att tränga in i rotfrukterna.
N-g.
Beting, se Arbetsmängder.
Bctj ordloppa, se Jordloppor.
Betlossare, se Rotfruktsupptagningsmaskin.
Betmassa, se Fabriksavfall.
Betmedel, se Växtskyddsmedel.
Bctmögel, sjukdom hos beta, förorsakad av
Perono-spora Schachtii, en art av bladmögel*. De angripna
bladen hämmas i sin tillväxt, bli stelt uppåtriktade,
förtjockade och sköra samt få tillbakarullade kanter;
särskilt på undersidan äro de klädda med gråviolett
mögel. Svampen övervintrar i fröbetorna, vilka genom
angreppet ofta hindras att skjuta blomskott, och
sprider sig från den till 1-årsbetorna. Man bör därför
förlägga fröodlingar på största möjliga avstånd från
övriga betfält och skyndsamt utgallra och
oskadliggöra angripna individer. Besprutning av fröodlingar
med bordeauxvätska (2 %) förordas även. Th. Lfs.
Betning, se Avsvampning.
Betningsapparat, se Avsvampning.
Bctodlareförening, se Föreningsrörelse.
Betong, se Cement.
Betongbädd, se Grundförstärkning.
Betongfärligt vatten kan försvåra eller helt
omöjliggöra nedläggande av betongrör i täckta avlopp.
Betongfarligheten kan ha flera orsaker. Vanligast är
förekomsten av agressiv kolsyra i vattnet, men även
för lågt pH eller sulfatförekomst kan förstöra rören.
Verkan av B. motverkas av att rören göras så täta,
att vatten ej kan passera genom rörväggen, ty
härigenom minskas vattnets angreppsyta avsevärt. Vidare
kan rören bestrykas med olika skyddande medel,
exempelvis bitumenlösning. Y. G-n.
Betrost, se Rostsvampar.
Betskorv, se Potatisskorv.
Bett, betsel, se Seldon.
Bettrötthet, se Jordtrötthet.
Betula, se Björk.
Betupptagningsgrcp. För att underlätta upptagning av
betor användas 2-kloiga, starka grepar försedda med
ett trampstöd till höger eller vänster. Genom att
trampa ned grepen med en klo på var sida om betan
samt därefter bända loss betan underlättas arbetet.
N-g.
Betupptagningsmaskin, se Rotfruktsupptagningsmaskin.
Betål, se Nematoder.
Betäckning se Fortplantering och Ofruktsamhet. Jfr.
även Avelsmetoder.
Bctäckningsimpotcns, se Ofruktsamhet.
Bctäckningsinfektion, se Ofruktsamhet.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
