Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blad
Blad
och slida. Skivan är bladets huvuddel, dit dess
verksamhet nästan helt är förlagd, och den är merendels
plattad, med tydlig skillnad på över- och undersida.
Dock finnas s. k. svärdlika B., som äro hoptryckta
från sidorna och sålunda få en höger- och en
vänsteryta, samt vidare trinda, med vävnaderna likformigt
ordnade omkring en längdaxel, t. ex. hos fetknopp.
Även barren hos gran och en del andra barrträd kunna
Blad. Fig. 4. Blad av lupin (sammansatt sköldnervigt
blad).
i detta sammanhang nämnas, då de ha en liknande
byggnadsanordning. Skaftet är ett smalare, i tvärsnitt
oftast trint eller trekantigt parti, som håller B. i lämplig
ställning på stammen och verkställer ledning av vatten
och lösta ämnen till och från skivan. Skaft kan dock
ofta saknas, och slida förekommer jämförelsevis sällan.
Den är ett rännformigt parti närmast stammen, som
den kan omsluta mer eller mindre fullständigt, såsom
exempelvis hos gräsen. Inom vissa växtfamiljer finner
man i stället bladskaftets bas försedd med stipler,
ett par merendels helt små bladlika bihang.
Bladskivans form, som kan vara mycket växlande,
bestämmes huvudsakligen av de s. k. nerverna, strängar
av mekanisk och ledningsvävnad, som från skaftet
löpa ut i den och hålla den utspänd. B. kunna vara
enkelnerviga eller grenigt nerviga. Hos de förra
inträda flera nerver vid basen av det oftast
slidomfat-tande B. och löpa genom skivan utan att utsända
några större förgreningar. Bland grenigt nerviga B.
kan man urskilja tre, dock ej strängt avgränsade typer:
fjädernerviga, med genomgående mittnerv och från
denna utgående sidonerver, handnerviga, som ha flera
huvudnerver inträdande från skivans bas och
förgrenade i den, och slutligen sköldnerviga, där nerverna
löpa ut strålformigt från skaftet. Bladkanten kan vara
helbräddad eller mer eller mindre inskuren: sågad,
tandad, flikad, delad, allt efter inskärningarnas djup.
Sammansatta B. ha mera än en skiva, och ett
fjäder-nervigt blir då parbladigt, ett handnervigt fingrat, ett
sköldnervigt hjullikt.
Särskilt avvikande och för speciella ändamål
utbildade B. äro: hjärtbladen hos grodden, lågblad,
mest på underjordsstammar, fjällika och oftast icke
Blad. Fig. 5. Blad av ärt med stora stipler (n) och
klänge (r); s är stjälken.
gröna, högblad, uppe mot eller i blomregionen och
blad-tornar, ombildade till skyddsorgan. Knoppfjäll äro
lågblad, som skydda knopparna. H. G. S.
Ett blad visar på tvärsnitt flera cellskikt. Bladets
yttre hud (epidermis) består av ett cellager, som
vanligen är impregnerat med en vaxartad substans.
Vatten kan samla sig på ytan av bladet i små
droppar, precis som på en fet yta. Huden hindrar alltför
Blad. Fig. 6. Tvärsnitt av bokblad omkring en
bladnerv. ep epidermis eller ytterhud, pl palissadceller, sp
svampvävnad, st klyvöppning, k celler innehållande
kristalliserade ämnen.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
