Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodpropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Organet blir ansvällt, mörkrött, hett och ömmande. —•
Hos hästar är B. vanligt förekommande i den artärstam,
som tillför blod till tarmarna; denna proppbildning
beror på en inälvsmask och kan medföra återkommande
kolikanfall. I vissa fall kan även en tromb bildas i
bakbenets stora pulsåder hos häst. Då hästen står
stilla eller då den endast går korta sträckor, märkes
vanligen intet, men då hästen rört sig en stund, börjar
han halta och kan t. o. m. bli fullständigt lam i ena
bakbenet beroende på bristfällig blodtillförsel
(inter-mitterande hälta). Sedan hästen fått stå stilla en stund,
försvinner hältan. Hos nötkreatur träffas relativt ofta
efter förlossningen sjukdomstillstånd, som orsakas
därav, att en embolus lösryckes från en tromb i
livmoderns eller bäckenets vener och via hjärtat går ut
i lungkretsloppet och där tillstänger en lungartär.
Kon får härvid i regel upprepade hjärtanfall med
andnöd och kan ligga medvetslös i flera minuter. Lidandet
förväxlas ofta med förlossningslamhet. N. L.
Blodprov utgöres av en mindre blodkvantitet, som i regel
med en kanyl uttages ur någon av de större venerna.
Hos husdjuren förekommer blodprovsundersökning
framför allt, då serologisk diagnos skall ställas vid vissa
smittsamma sjukdomar, t. ex. smittsam kastning hos
nötkreatur, paratyfusinfektion hos nöt och häst samt
vid hönstyfus. Under de senare åren har även
blod-provstagning för kemiska analyser av blodets
sammansättning kommit till stor användning inom
veterinärmedicinen. N. L.
Blodriska, se Riska.
Blodrot, blodstilla (Potentilla erecta, fam. Rosaceae)
är en på gräsbevuxen mark allmän ört med
3—5-fingrade blad och 4-taliga gula blommor. Den grova,
inuti röda rotstocken har av gammalt haft anseende
som blodstillande medel och även begagnats till
färgning. H. G. S.
Blodserum, se Blod.
Blodstallnint| eller blodpinkning (Hämoglobinuri eller
myoglobinuri), är ett samlingsbegrepp för sjukliga
tillstånd framför allt hos nötkreatur. Det mest
karakteristiska symtomet är, att urinen är starkt rödfärgad.
Den röda färgen kan antingen utgöras av
blodfärg-ämne (hämoglobin), som frigjorts, när röda
blodkroppar av en eller annan anledning sönderdelas, eller av
muskelfärgämne, som frigöres vid vissa sjukliga
processer i muskulaturen. Av B. finnes flera särskiljbara
former. De viktigaste äro:
1. Sommarsjuka eller piroplasmos, vilken sjukdom
förorsakas av en blodparasit, Piroplasma bigemina,
en encellig organism tillhörande protozoerna. Dessa
anträffas hos det sjuka djuret i de röda blodkropparna
som små päronformade bildningar. Sjukdomen
överföres av fästingar (Ixodus ricinus). När fästingar suga
blod av ett av sjukdomen angripet djur eller av ett
Blodrot.
djur, som genomgått sjukdomen, upptages parasiterna
i fästingarna och leva kvar i dessa under deras olika
utvecklingsstadier. Fästingens larver kunna
övervintra, och därigenom bevaras blodparasiterna på
betesmarken från det ena året till det andra. Fästingen
lever företrädesvis på sumpiga beten, framför allt
på sådana beten, som äro försedda med
buskvegetation. Nedsmittningen kan ske under hela betesperioden.
De första sjukdomsfallen kunna inträffa 2 veckor
efter betessläppningen, och om betesmarkerna på
våren äro starkt infekterade, kan inom kort tid ett
stort antal sjukdomsfall inträffa. Däremot uppträder
sjukdomen vid stallfodring endast, om smittade fästingar
inkomma med grönfodret i stallet. Då parasiterna
under åratal kunna hålla sig kvar i blodet hos djur, som
genomgått sjukdomen, kunna dylika nötkreatur
överföra sjukdomen till förut fria områden. Unga djur ha
större motståndskraft mot sjukdomen än gamla djur
och insjukna därför i regel lindrigt. Djur, vilka som
kalvar få gå på smittade beten, kunna därför förvärva
immunitet mot sjukdomen. De viktigaste symtomen
äro, att djuren få feber och diarré. Urinen är först
röd, sedan mörkröd. Foderlusten avtar så småningom,
diarrén upphör, och i stället följer förstoppning.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
