Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomsterodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomsterodling
Blomställning
gröna (50), Papaver, vallmo (50), Phlox (40), Reseda
(50), Tagetes, sammetsblomster (30—80), Tropaeolum,
krasse (30, slingrande sorter 200).
Följande sås vanligen i drivbänk och planteras ut:
Antirrhinum, lejongap (50), Aster (30-60), Begonia
semperflorens (25), Cheiranthus, lövkoja (50), Lobelia
(15) Petunia (40), Tagetes sammetsblomster (30—80),
Viola, pensé (15), Zinnia (50).
Fleråriga (perenna) växter äro sådana örter, som
återkomma år efter år. De ha flerårig rotstock, men
några därtill vintergröna blad t. ex. julrosen. De
användas oftast i s. k. perenna rabatter, där ett stort
antal arter i skiftande höjd, färg och blomningstid
kunna sammanställas. Vissa kunna även användas
som solitärer d. v. s. en eller ett par planterade samman
på stora gräsplaner. För att sammanställa en vacker
rabatt fordras god kännedom om växternas utseende,
men nedanstående kunna rekommenderas som säkra
och rikblommande. En flerårig rabatt bör efter 3—5
år planteras om, enär annars vissa starkväxande taga
överhand. Aquilegia, akleja, Aster, många arter av
olika höjd. Campanula, blåklocka, Chrysanthemum,
prästkrage, Delphinium, riddarsporre, Dianthus,
nejlika, Doronieum, Helenium, Heliopsis, Hemerocallis,
Iris, Lupinus, Lysimachia, Monarda, Paeonia, pion,
Phlox, Polemonium, Pyrethrum, Rudbeckia, Solidago,
Trollius, ängsboll.
Stenpartiväxter äro lågvuxna, fleråriga växter, som
på grund av sitt användningssätt fått detta namn. I
plantskolekatalogerna återfinnas de bland perennerna
och kunna i låga rabatter mycket väl användas
tillsammans med övriga ovan nämnda. Många ha ett
krypande växtsätt, eller skjuta utlöpare, varför även
stenpartiet då och då måste planteras om, för att ej
ömtåligare växter helt skola trängas ut. Lätt odlade
och härdiga äro bl. a. nedanstående. Aehillea, flera
arter, Ajuga, Arabis, Arenaria, Aster alpinüs, Aubrietia,
Campanula flera arter, Helianthemum, Heuchera,
Iberis, Linaria, Phlox subulata, Primula, gullviva
flera vackra arter, Saxifraga, Sedum, Sempervivum.
De tre sistnämnda släktena innehålla en mängd arter,
som höra till våra allra tåligaste stenpartiprydnader.
Veronica, ärenpris, Viola.
Fleråriga växter planteras oftast om våren, men
eftersommarplantering går lika bra, blott den sker
så tidigt, att plantorna hinna slå rot på den nya
växt-platsen.
Lökväxter. Hyacinter, tulpaner, narcisser, crocus
m. m. höra till trädgårdens vackraste prydnader under
våren. De göras nu även till föremål för drivning hos
såväl trädgårdsmästaren som i hemmen. De böra
planteras under augusti—september månader. Ju
tidigare de planteras, desto bättre blir blomningen.
Ute planteras de endera i rabatter eller fritt i gräspla-
ner. Utom ovan nämnda finnes en mängd andra såsom
blåstjärna, snödroppe, vintergäck m. fi. Liljor planteras
endera tidigt om våren eller också tidigt om hösten, så
att lökarna i ena fallet ej hunnit skjuta, i andra fallet
hinna rota sig före vinterns inbrott. Gladiolus och
Dahlior äro ej lökväxter, men räknas dock till denna grupp.
De uthärda ej vår vinter och måste därför, när svår
höstfrost hotar, grävas upp. De förvaras torrt i sval lokal
och planteras åter ut, när risken för nattfroster är förbi.
S. G-n.
Blomsterväxtcr, se Blomsterodling.
Blomställning. Blommorna hos en växt kunna antingen
sitta ensamma i skottspetsar eller i vinklarna av
vanliga örtblad, eller de kunna vara samlade i större
eller mindre samlingar utan några utvecklade blad
emellan. I senare fallet talar man om B., och av sådana
Fig. 1. Schematiska bilder av knippeblomställningar;
A tvåsidigt, B (sicksack-) och G (skruv-) ensidiga
knippen.
Fig. 2. Klaseblomställningarna schematiskt
framställda; A vippa, B klase, C ax, D flock, E huvud.
finnes ett flertal. Vi urskilja till en början två
huvudslag, begränsade och obegränsade B. I de förra avslutas
huvudaxeln av en blomma, som först kommer till
utveckling, varefter i vinklarna av små s. k. förblad
sidoknoppar anläggas, och senare blommor komma till
utveckling, ett förlopp, som kan ytterligare upprepas.
Sådana B. kallas också knippen, och av dem urskiljas
flera typer, beroende på förbladens ställning. De
obegränsade B., också sammanfattade som
klaseblomställningar, äro av fyra huvudslag: klase, ax, flock
och huvud. Klasen har både huvudaxeln och biaxlarna
(blommornas skaft) förlängda, axet har förlängd
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
