Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bristsjukdom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bristsjukdom
Bromsböld
tillfälle till nödig acklimatisering införes i en primitiv
och karg miljö. B. hos gräsätarna visa sig ofta vara
av utpräglat lokalbunden natur, beroende på att vissa
jordbruksområden äga dåliga geologiska
förutsättningar för produktion av ett allsidigt sammansatt
stråfoder. Detta gäller ofta områden med sand eller
torvjord. I de flesta fall framträda bristsjukdomarna
tydligast efter dåliga foderår, t. ex. efter svåra torkår
eller efter mycket regniga somrar, då fodret fått dålig
bärgning. Största frekvensen av B. brukar i vanliga
fall inträffa på eftervintern, då man i viss mån kan
räkna med att fodrets kvalitet försämrats och då
djurens egna reservförråd avtaga efter den långa
stall-fodringen. En omständighet, som ytterligare inverkar
på uppkomsten av B., är laktationen. När
mjölkproduktionen hos en ko nått sin höjdpunkt c:a 2—4
veckor efter kalvningen, avgår med mjölken t. ex.
så stora mängder mjölksocker, att en rubbning i
kolhydratomsättningen uppstår, särskilt i sådana fall,
där icke med fodret tillräckliga mängder lätt
resor-berbara kolhydrater tillföras. Vanligt uppträdande
former av B. hos husdjuren äro sådana, som yttra
sig med skelettförändringar, såsom rachitis,*
osteo-malaci,* mjölkhälta* eller med inanition, såsom
skravelsjuka*. Acetonämi* eller småbrukarsjuka hos
nöt och en form av blodbrist* hos häst, som tidigare
ansågs orsakas av infektionsämne, torde även få
räknas som bristsjukdomar. I övrigt hänvisas till de
olika uppslagsorden. N. L.
Bro anlägges för vattnets framkomst, då väg korsar
större dike eller vattendrag. Vid mindre dike användes
trumma*. Det vanligaste materialet för
landsvägs-och järnvägsbroar är numera armerad betong.
Alltefter vattendragets bredd utföres broarna i ett eller
flera spann.
De B., som utföras inom lantbruket, inskränka sig
vanligen till ägovägsbroar över mindre vattendrag.
Det vanligaste materialet är, när betongrör ej är
tillräckligt, trä. Den enklaste träbron består endast
av ett tillräckligt antal bjälkar, lagda över
vattendraget, på vilka sedan ett eller flera lager plankor läggas.
Även fyrkantsågat timmer användes i stället för
plankor. Vid större B. fordras särskilda stöd- och
upp-hängningsanordningar. Sådana B. böra alltid
konstrueras av fackman.
B. skola enligt gällande vattenlag så konstrueras,
att torrläggning till 1,2 m djup av ovanför liggande
åker och ängsmark ej förhindras. Beträffande övriga
bestämmelser för B., se Vattenrätt. Y. G-n.
Broccoli, se Kål.
Brodd, se Hovbeslag.
Broddmask, se Jordflyn.
Brokbladighct, panachering kallas förekomsten på blad
av vita, röda eller gula fläckar, strimmor eller kanter.
Vitt beror på fullständig frånvaro av bladgrönt, gult
på svag utveckling av detta, rött eller blått på närvaro
av färgämnet antocyan. B. kan vara en normal
egenskap, exempelvis hos marietisteln, men den kan också
vara en sjuklig företeelse, såsom mosaiksjukan hos
tobak m. fi. växter, och den kan i sådana fall
överföras till förut friska växter genom saft från en
angripen. Panaeherade former äro i många fall omtyckta
som prydnadsväxter, t. ex. bandgräs (Phalaris
arundi-nacea var. picta), former av Pelargonium, Aucuba,
Aspidistra, Caladium, Coleus, Evonymus, Begonia,
majs, fläder, lönn och många andra. H. G. S.
Brom, kemiskt tecken Br, kemiskt grundämne, nära
besläktat med klor, jod och fluor. Fri B. är en mörkt
brun vätska, som är lättflyktig redan vid vanlig
temperatur och avger brun, mycket giftig ånga med
häftigt retande, obehaglig lukt. Bromföreningar äro
i små mängder allmänt förekommande i naturen,
särskilt i havsvatten (70 g per kbm), saltsjöar (t. ex.
i Döda havet 3 kg per kbm) och saltavlagringar
(Stassfurt). En del bromföreningar ha medicinsk
användning (t. ex. natrium- och kaliumbromid), som äro
nervlugnande medel, vidare användes B. för
framställning av antiknackmedel i bilbränsle, vissa färgämnen
samt framförallt inom fotografien: det ljuskänsliga
ämnet i fotografiska plåtar, films och papper är
silver-bromid. H. E-r.
Broms, se Brems och Bromsar.
Bromsar (fam. Tabanidae) kallas vanligen mycket
stora, brummande flugor, som medelst grova stickande
mundelar suga blod på människor och djur. En av
de största arterna är fäbromsen (Tabanus bovinas
L.), som blir c: a 2 cm lång. Den är svartbrun med delvis
rödaktigt gulbrun bakkropp. Nästan större är
renbromsen (T. tarandinus L.) vilken har den
sammetssvarta bakkroppens ledgränder guldgula. B:s ägg,
som äro 2 mm långa och grå, läggas i stora högar på
växtdelar på fuktiga platser, ty larverna trivas endast
i vatten eller fuktig jord, där de leva av animaliska
ämnen. Styng av dessa B. äro ofta smärtsamma och
medföra starkt blodflöde. Till denna familj höra också
regn bromsen (Chrysozona pluvialis, L.) och b 1 i n
d-bromsen (Chrysops caecutiens L.). Båda bli c:a 10 mm
långa. Den förra är vanligast och lätt igenkänlig på sin
övervägande grå färg och sina gråspräckliga vingar. Den
flyger talrikast vid fuktig väderlek och sticker då
gärna människor. Styngen äro skarpa, men smärtan är
snabbt övergående. Den senare arten »blinningen», har
de svartfläckade vingarna i vila snett utåtriktade och
bakkroppen är tecknad i gult och svart. Även den sticker
gärna och envist människor och djur. B. böra ej
förväxlas med styngflugorna eller styngen*,vilka även ofta
benämnas B. eller bromsar. Jfr även Brems. A. T.
Bromsböld, se Styng.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
