Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brosk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brosk
Brunfläcksjuka
lig, strukturlös eller trådig grundmassa, innehållande
jämförelsevis fåtaliga celler. Hos fostret är det mycket
cellrikare. I. J-n.
Brosksvamp (Marasmius) är ett släkte bland
skiv-lingarna, utmärkt av smal ringlös fot och med denna
last förenad, ganska tunn och seg hatt. En art, n e j 1 i
k-brosksvamp (M. oreades), ljust rödaktig eller nästan
vit till färgen, med 2—4 cm vid hatt, är utmärkt
av mild, aromatisk smak. Den är välsmakande redan i
rått tillstånd och användes gärna som ett slags krydda
på annan svamp. Den växer i utpräglade ringar eller
andra kroklinjer, s. k. häxringar eller älvdanser, bland
gräs, och fruktkroppar kunna finnas såväl på våren
som sedan långt ut på hösten. En annan allmän art
är 1 ök b ro sk s v amp (M. scorodonius), som är brun
och växer i skog, helst vid stubbar och trädrötter, har
smak av vitlök och kan också användas. H. G. S.
Brucclla abortus, se Kastning.
Brudborste, se Tistel.
Brudbröd, se Älggräs.
Brudslöja, se Gypsöphila.
Bruk, se Cement och Murbruk.
Brukningsdelar inom det svenska jordbruket funnos
år 1932 till ett antal av 428 617, därav i storleken
■0,26—1 har 60 258 eller 14,1 %, 1—2 har 60 080 eller
14,2 %, 2—5 har 116 515 eller 27,2 %, 5—10 har
95 848 eller 22,4 %, 10—20 har 59 524 eller 13,9 %,
20—30 har 17 176 eller 4,0 %, 30—50 har 10 821 eller
2,5 %, 50—100 har 5 100 eller 1,2 % och över 100 har
2 395 eller 0,5 %. Å. E-d.
Brukningsenhet eller brukningsdel betecknar en
jordbruksfastighet, vilken ur driftsynpunkt bildar ett
slutet helt. B. står i viss motsats till besittningsenhet.
Den senare betecknar ett jordkomplex tillhörande en
■och samma ägare och kan bestå av en eller flera
•självständigt brukade enheter. Enligt
jordbruksräkningen 1932 funnos i Sverige 428 617 brukningsdelar
av vilka 307 379 hade mera än 2 har åker. G. Rbg.
Brukningsrätt — utan äganderätt — till fastighet å
landet föreligger dels vid arrende* (se Boställen och
Statens domäner), dels vid några upplåtelseformer,
som icke falla under arrende, såsom nyttjanderätt utan
vederlag och s. k. hälftenbruk, dels slutligen vid
ärftlig besittningsrätt (se Åbo) till kronohemman
{se Jordnatur) och vissa allmänna inrättningars
hemman, t. ex. Danviks hospital, samt under bruk
skatteköpta hemman (se Rekognitionshemman).
Dessutom har genom lag 4/6 1926 införts en ny form av
ärftlig och förytterlig besittningsrätt (åborätt) till
viss kronojord, men upplåtelse av dylik rätt synes
icke hava förekommit i nämnvärd utsträckning. Å. E-d.
Bruksdjur. Termen betecknar, att djuret ifråga i
främsta rummet hålles på grund av sina prestationer och
icke för avelsändamål. En arbetshäst, ex. en vallack,
kan vara ett utmärkt bruksdjur men oanvändbar till
avel. I. J-n.
Bruksfrö, se Fröodling.
Bruksvärde hos en utsädesvara angavs tidigare av
frökontrollen såsom varans halt av »rent, grott frö».
Ett utsädes bruks- eller rättare sagt odlingsvärde
bedömes numera efter varje särskild egenskaps
beskaffenhet (se Utsäde). H. W-e.
Brummare, eller bölsjuka, benämnas kor, vilka genom
rubbning i inre sekretionen mer eller mindre antagit
tjurkaraktär. De böla eller brumma, skrapa med
frambenen och bete sig i flera avseenden som en tjur. Lidandet
står alltid i samband med cystös äggstocksdegeneration.
(Se vidare Ofruktsamhet och Nymfomani.) N. L.
Brun alpboskap, se Nötkreatursraser.
Bruna råttan, se Råttor.
Brunbakterlos, av Pseudomonas campestris förorsakad
bakterios* hos kål, kålrot, rova o. a. arter av
korsväxternas familj. Bakterien kan intränga dels genom
vattenporerna i bladens kanter, dels genom sår.
Angreppet följer kärlsträngarna, vilka avteckna sig som
ett mörkt ådernät i de angripna bladen och som
ring-ställda punkter på tvärsnitt genom stam eller rot.
Senare tränga bakterierna ut i parenkymvävnaderna
och döda dessa; det uppstår vissna fläckar i bladen
och röta, stundom håligheter i rötterna. I rovor och
kålrötter förvandlas de inre delarna till en halvtorr,
förmultnad massa, som sammanhålles av ett yttre,
friskt hölje. Som förebyggande åtgärder mot B.
förordas växelbruk, oskadliggörande av angripna
växtdelar, försiktighet med naturlig gödsel från
besättningar, som utfodrats med sjuka rötter,
uppdragning av plantor i smittfri jord, förvaring av skörden
i luftiga, svala förvaringsrum. Betning av fröet är
i vissa fall nyttig, men skyddar ej mot smitta genom
jord eller gödsel. Th. Lfs.
Bruncll, brunört (Prunella vulgaris), en lågvuxen,
läppblomstrig växt med axblomställning och violetta
blommor, allmän i nästan hela landet på gräsbevuxen,
gärna fuktig mark. H. G. S.
Brunfläeksjuka har använts som namn på två olika
sjukdomar hos vete. Den ena, som blott sällan iakttagits
men 1889 skall ha gjort betydande skada i
Stockholmstrakten, uppgives förorsakad av en svamp (Septoria
nodorum = Phoma Hennebergii) och utmärkes av bruna,
sammanflytande fläckar på agnarna, ibland täckande
hela axet; även kärnorna få bruna fläckar och
skrumpna. Den andra är en bakterios, förorsakad av
Bac-terium translucens var. undulosum, och kännetecknas
av svartbruna, något insjunkna strimmor på agnarna,
axspindeln och strådelen närmast under axet.
Strimmorna kunna sammanflyta till jämnt svartbruna
fläckar. Kärnorna skrumpna, och vid mycket starkt
angrepp kan axet förtvina. Sjukdomen har sedan
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
