Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadssten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnadssten -
Även andra materialier än murtegel, men med ungefär
samma format, användas för utförande av murverk,
t. ex. kalksandsten, cementsten, santorinsten o. s. v.
Eldfast tegel tillverkas av eldfast lera;
smältpunkten ligger vid omkring 1 600° C.
I övrigt indelas murtegelsorterna i murklinker, som
tillverkas av halveldfast lera, fasadmurtegel,
härd-bränt murtegel, vanligt murtegel, lättmurtegel och
hög-poröst tegel. De båda senare sorterna ha en betydligt
bättre värmeisoleringsförmåga än vanligt murtegel
till följd av stor porositet. Porositeten erhålles genom
inblandning av organiska ämnen, vilka förflyktigas
vid bränningen. Härvid måste man dock komma
ihåg, att i och med den ökade porositeten blir teglets
hållfasthet sämre.
Av cementbruk och betong tillverkas massiv
cementsten eller betongsten. Denna får exakta dimensioner,
varför man vid utförandet av murarna kan tillämpa
system med god materialbesparing. Sådana väggar av
massiv cementsten utföras bäst enligt
Nopsa-systemet, som har fått stor användning för
lantbruksbyggnader.
Även hålkroppar av de mest varierande former
tillverkas av cementbruk och betong och användas till
såväl vägg- som bjälklagskonstruktioner. Genom
hål-rummen beräknar man att utnyttja den innestängda
luftens värmeisolerande förmåga. Dock torde ingen
vägg av dylik cementsten ur
värmeisoleringssynpunkt kunna tävla med en rätt utförd Nopsavägg.
Av cementbruk tillverkas även en del lätta
cementvaror, huvudsakligen porösa väggplattor. Dessa
plattor äga god värmeisoleringsförmåga samt äro lätta.
Bland dyl. lätta cementvaror märkas koksslaggplattor,
cellbetong samt siporex. Den höga porositeten ernås
antingen genom användande av porösa
tillsatsmateri-alier eller också genom tillverkningsmetoder, där
materialet på konstgjord väg blir rikligt bemängt med
luftporer. Plattdimensionerna äro vanligen 25x50 cm
samt tjockleken 5, 7, 10 och 15 cm. Siporéxen kan
närmast jämföras med gasbetong, som dock ej har
cement utan skiffer som bindemedel.
Råteglet eller råstenen, som förr användes i ganska
stor utsträckning, har numera så gott som helt kommit
ur bruk, enär man i allmänhet övergått till att bränna
produkterna av lera. G. B-r.
Byggnadstimmer, se Byggnadsvirke.
Byggnadsvirke utgöres i allmänhet av furu, gran och
ek. Finare trädslag förekomma endast till vissa
inredningsarbeten. För att lämna gott B. skall trädet
fällas vid lämplig ålder och vid lämplig årstid.
Vad åldern beträffar bör trädet fällas, då det är
fullmoget, då utbytet därigenom blir rikligast. För att
lämna gott beständigt virke, bör trädet fällas vid den
årstid, då det innehåller minsta stärkelsehalt. Här-
- Byggnadsvirke
igenom blir virket mindre begärligt för svamp och mask.
På grund av sina hygroskopiska egenskaper besitter
trä i naturligt tillstånd en större eller mindre
fuktighetshalt. Genom särskild behandling kan virkets
hygroskopiska egenskaper förändras.
På grund av träets fibriga struktur äro
hållfasthetsegenskaperna mycket olika i olika riktningar med
avseende å fiberriktningen. Tryck- och
draghållfastheten är sålunda störst med fibrerna. I virket
befintliga kvistar, torksprickor, kådlåpor och dyl. minska
alltid hållfastheten i mer eller mindre grad, beroende
på dëfektens läge och art samt konstruktionens
utförande. Allt virke sväller och krymper, allt eftersom
fuktighetshalten ökar eller minskar. Virkets svällning
och krympning är störst i tangentiell led med avseende
å årsringarna. I regel gå därför torksprickorna radiellt.
I fibrernas längdriktning torde krympningen i
allmänhet understiga 0,10 à 0,20 % och till denna behöver
i regel ingen hänsyn tagas. Krympningen orsakar
ofta, att virket skevar och kastar sig och att
krymp-sprickor och torksprickor uppstå. Genom användande
av virke med lämplig fuktighetshalt samt ett
förståndigt anordnande av konstruktionen, kunna dessa
olägenheter dock i viss mån motverkas.
Motståndsförmågan mot avnötning hos trävirke är
större, ju hårdare och torrare detta är. Virke, som
användes till golvträ, bör därför innehålla så lite vårved
som möjligt, enär denna är betydligt mjukare än
höstveden. Golvbräder böra därför utsågas vinkelrätt
mot årsringarna, så att ej bredare partier vårved
framträda i ytan. Kvistar böra ej heller få förekomma
i större mängd.
På grund av att trävirket själv är i hög grad
brännbart, är det ej eldbeständigt. Brandfaran är dock
ofta betydligt överdriven, då en ändamålsenlig
konstruktion av grovt och tätt virke förkolnar tämligen
långsamt. Genom att beklädas med puts, asbestpapp
och dyl. eller genom bestrykning med eldskyddande
bestrykningsmedel, kan träet delvis skyddas mot eld.
Trävirke är dåligt värmeledande. Värmeledningstalet,
som emellertid varierar med virkets struktur och
fuktighetshalt, kan i allmänhet sättas till 0,13, varför
en på riktigt sätt utförd vägg- eller
bjälklagskonstruktion kan bli mycket bra ur värmeisoleringssynpunkt.
Lika viktigt, som det är att fälla träd, som skola
användas till byggnadsvirke, vid rätt tid, lika viktigt
är det, att virket före användandet lagras på ett riktigt
sätt för att genom torkningen öka hållfastheten. I
allmänhet sker torkningen utomhus till lufttorrt
tillstånd, sedan det uppsågats. Det är endast för
hastigare uttorkning av virket, som man använder
artificiella metoder.
Till byggnadskonstruktioner äro furu och gran de
så gott som enda använda virkeslagen, och av dessa
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
