Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böna
Bördtving
uppkomsten 2 eller 3 ggr. Skörden bör äga rum, då
de flesta baljorna svartnat. B. upphänges lämpligen
obundna på hässjor. I Bohuslän torkas de sedan
gammalt på »bönkyrkor», höga träställningar liknande en
spetsig takresning. Torkningen går långsamt, men om
vädret är lämpligt, eftermogna fröna ganska bra.
Fröna, som äro synnerligen näringsrika, (se
Baljväxter) användas mest till soppa (bondböna) eller
kraftfoder (hästböna), huvudsakligen till hästar.
Halmen är grov men ätes gärna, om den skäres till
hackelse.
Åkerbönan skadas av mjöldagg, bönrost och
mosaiksjuka, som överföres av bladlöss, samt av insekter
såsom ärtvivel, ärtvecklare och bönsmyg.
Trädgårdsbönor (Phaseolus), ha blommorna
samlade i klaselika knippen, långa, hängande baljor med
stora frön, åtskilda av svampiga tvärväggar; blad 1-pariga
med stora, breda triangulärt •— hjärtlikt äggrunda,
spetsade småblad. Som köksväxter odlas tvenne från
Ostindien härstammande arter, krypbönan (Ph.
nanus L.) och stångbönan (Ph. vulgaris L.), båda
med fåblommiga blomknippen; som prydnadsväxt
odlas den från Sydamerika härstammande
blomsterbönan (Ph. multiflorus Willd.) med mångblommiga
knippen av röda eller röd- och vita blommor.
Kryphönan har låg, nästan upprätt stjälk med
blomknippen från toppen; blommor grönvita; baljor
trinda, sträva, frön bruna (bruna B.), brungula, gula,
svarta, vita eller spräckliga. Stångbönan eller
störbönan har lång, vanligen ranklikt slingrande stjälk
med blomknippen från bladvecken, blommor med
ljusgrönt segel och vita vingar; baljor något
hoptryckta, slutligen glatta, frön vita. Av dessa båda
varandra närstående arter finnas en massa olika typer:
sorter, hos vilka baljorna i utvuxet tillstånd äro sega
och av vilka blott fröna användas, kallas spritbönor
eller efter den vanligaste fröfärgen bruna B.; bland
dem som ha möra baljor, vilka i sin helhet användas
(omogna) skiljer man mellan vaxbönor med gula
baljor och brytbönor (haricots verts) och sk är b
ö-n o r. De sistnämnda kallas ofta »turska» (turkiska) B.
Av var och en av dessa typer finnas flera olika sorter
av såväl utländsk som svensk härkomst.
Odling. Trädgårdsbönan går bra till på varm och
drivande jord i skyddat läge. Tidiga sorter av kryp-
böna torde kunna odlas på fält upp till Mälardalen.
Styv lera och mullfattig sandjord äro olämpliga,
eljest äro anspråken på jorden ej stora, blott jorden
är väl dränerad och varm. Gödsling: 200—300 kg
superfosfat pr ha, på kalifattiga jordar även kali. Då
trädgårdsbönans groningstemperaturminimum ligger vid
omkring 10° C och den lätt skadas av frost, bör sådden
ej äga rum förrän i mitten eller slutet av maj.
Krypbönan sås på 30—35 cm radavstånd med 12—15 cm
plantavstånd, störbönan kring störar på 60 cm
inbördes avstånd. Utsädesmängd 110—130 kg/ha.
Skötsel ungefär som för bondböna. Skördetid och
skördemetod växlar alltefter typ och sort. — Baljorna
skadas stundom av bönfläcksjuka. H. O-d.
Bönbladlus, se Bladlöss.
Bönkyrka, se Böna.
Bönor se Grönfoder och Trindsäd.
Bönsmyjj, se Fröbaggar.
Bönvicker, se Vicker.
Bördsrätt. Äldre germansk rätt vilade på
uppfattningen av ätten som ägare till jorden, och den enskilde
fick därför ej till utomstående överlåta arvejord på
landet, resp. ärvd eller förvärvad fastighet i stad utan
att låta vissa skyldemän få lösa eller börda den till
sig. Tillfälle att utöva B. gavs genom
uppbudsförfarande vid domstolen, och efter viss tids förlopp kunde
bördsklander ej längre väckas (ursprunget till vår
nuvarande lagfart). B. upphävdes 1857 i stad och
1863 å landet, utom i vad den förhindrade viss annan
lösningsrätt. Å. E-d.
Bördtvinfl kallas en anordning, avsedd att förhindra
framfall av livmodern, speciellt efter reponering av
livmoderframfall eller hos slappa kor efter
förlossningen. B. kan utgöras av en metallögla, som med rep
fixeras, så att den vilar mot blygden eller förfärdigas
av rep, vilka efter att ha bildat en ögla kring
blygd-öppningen, dels gå på båda sidor om svansen upp
efter ryggen och dels ned mellan bakbenen på båda
sidor om juvret fram till en bukgjord. B. kan lätt
bli en ohygienisk anordning, och numera
rekommenderas i allmänhet i stället för B. högt bakdelsläge och
surturering av blygdläpparna med grov metall-ligatur.
Hos sto, där vid starka krystningar surturerna lätt
sprängas, är i regel bäst att använda svansen som B.
N. L.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
