Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desinfektion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Desinfektion
Desinfektion
för sårbehandling. Största användningen ha dock
desinfektionsmedlen för att oskadliggöra smittämnen,
som befinna sig utanför djurkroppen, framför allt vid
smittrening av husdjursstallar. För D. kunna förutom
kemiska medel användas även andra hjälpmedel. De
flesta smittämnen äro känsliga för
värmebehandling, vare sig det gäller torr eller fuktig värme. Så
t. ex. verkar en ganska kortvarig uppvärmning av
mjölk till 80° eller % timmes uppvärmning till 60° i
regel dödande på vegetativa bakterieformer. Genom
sådan uppvärmning, som sker t. ex. vid
pasteurisering, räknar man med att tuberkel- och
kastningsbaciller avdö. Säkraste sättet att desinfektera sådana
föremål som instrument är kokning. Gäller det
sporbildande bakterier, fordras ofta längre tids kokning
eller kokning under tryck. Av stor betydelse ur
desin-fektionssynpunkt är även solljusets bakteriedödande
förmåga. Så gäller t. ex., att tuberkelbacillerna, utsatta
för solstrålarnas direkta inverkan, dö på några få
timmar, i diffust solljus på några dagar. De vanligast
använda desinfektionsmedlen för D. av
husdjursstallar, djurtransportbilar och redskap äro:
Sublimat, som användes i utspädning 1: 1 000, är
ett synnerligen gott desinfektionsmedel, men då detta
medel är mycket giftigt för nötkreatur, får det icke
användas i ladugårdar.
Kreosolsåpa (lysol) är i 2—4 % lösning ett gott
och billigt desinfektionsmedel, men på grund av sin
intensiva lukt bör det icke användas i lokaler, där
mjölk produceras.
Kreolin i 2—3 % lösning är likaledes ett utmärkt
desinfektionsmedel, men ger liksom lysol lätt lukt åt
mjölken, om det användes i ladugårdar under
stall-fodringsperioden.
Kloraminpreparaten, vilka samtliga under växlande
namn synas vara praktiskt taget likvärdiga, böra
användas i 0,2—0,5 % lösning. Kloramin* är ett
utmärkt desinfektionsmedel utan obehaglig lukt och
kan därför med fördel användas både i mjölkrum och
ladugårdar. Detta medel har även de senaste åren
kommit att i stor utsträckning ersätta lysol och
kreolin.
Natronlut i 1 % lösning är ett billigt
desinfektionsmedel, när det gäller mul- och klövsjuka och svinpest,
och det har kommit till stor användning vid
desinfektion av ladugårdar i samband med dessa
sjukdomar. Detta medel lämpar sig icke till
liand-desinfektion.
Natriumortofenylfenol (tebecit) är ett nytt
desinfektionsmedel, vilket de senaste åren kommit till
användning i U. S. A. Detta medel skall speciellt ha
förmåga att döda tuberkelbaciller, i vilket avseende
det skulle överträffa andra desinfektionsmedel. Detta
gäller dock endast, om det får verka vid en temp.
av över 16° C. Meningarna äro emellertid fortfarande
delade angående medlets verkan på tuberkelbaciller,
och fortsatta undersökningar synas vara erforderliga.
Nysläckt kalk är ett billigt desinfektionsmedel, som
dock har ganska ringa verkan. Vanligast användes det
som s. k. kalkmjölk, d. v. s. en blandning av 1 del
kalk på 20 delar vatten.
För desinfektion av händer och armar i samband
med arbete i ladugården kan kloraminlösning i 0,5 %
lösning rekommenderas. En hel del andra
desinfektionsmedel kunna naturligtvis användas för detta
ändamål men ställa sig i allmänhet dyrare.
För samtliga smittämnen gäller, att deras
motståndskraft mot desinfektionsmedel blir avsevärt förhöjd,
om de ligga inbäddade i gödsel och strö eller i intorkat
slem eller var, där desinfektionsmedlet har svårt att
tränga in. Härav förstås, att en D., som tillgår på så
vis, att en desinfekterande lösning sprutas eller
stän-kes över t. ex. en infekterad båsplats där strö, gödsel
och flytning fortfarande ligga kvar, icke gör nämnvärd
nytta. Vid ali ladugårdsdesinfektion gäller, att den
mekaniska rengöringen av golv, båspallar, foderbord,
inredning, väggar etc., är den ojämförligt viktigaste
åtgärden. Först sedan ali förorening avlägsnats och ali
intorkad smuts upplösts, kunna desinfektionsmedlen
göra avsedd verkan. Varje ladugård och svinstall bör
-—-oavsett en fortlöpande och omsorgsfull renhållning —
minst en gång årligen underkastas en fullständig
rengöring och desinfektion.
De smittämnen, som ej dödas inom rimlig tid av
våra vanliga desinfektionsmedel, dö som tidigare
framhållits relativt hastigt i solljus. Det är därför mycket
lämpligt att sommartid, då djuren äro på bete,
antingen ta ut fönstren i ladugården åt solsidan eller
åtminstone hålla dem öppna, så att solen direkt kan
bestråla så stor del av ladugården som möjligt. Det är
även viktigt, att man genom att ha tak och väggar
vitkalkade eller vitmålade, söker få ladugården så
ljus som möjligt under den mörka årstiden.
Av ovanstående framgår att vid rengöring och D.
av ladugården trenne åtgärder böra vidtagas:
1. Mekanisk rengöring.
2. Behandling med desinfektionsmedel.
3. Kalkning av väggar, tak och inredning.
Den mekaniska rengöringen tillgår så, att tak och
väggar sopas väl rena, varjämte allt kalklim från
föregående år, som börjar lossna, avskrapas. Sedan
allt strö och ali gödsel noggrant avlägsnats ur alla
kättar och gödselrännor, sopas foderbord, båspallar
och golv omsorgsfullt rena, varjämte eventuella
vattenkoppar noggrant rengöras. Den mekaniska
rengöringen kan emellertid vara mycket svår för att
ej säga omöjlig att utföra, om man ej har tillgång
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
