Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrisk belysning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrisk belysning -
Elektrisk belysning. För E. användas främst två slags
lampor, glödlampor och urladdningslampor. Inom
lantbruket användas f. n. nästan uteslutande de förra.
Dessa giva ett något rödaktigt ljus, jämfört med
dagsljus, ha tämligen hög strömförbrukning i förhållande
till ljusutbytet men äro billiga i anskaffning.
Urladdningslamporna, bland vilka främst märkas
kvicksilverlampor med blågrönt ljus och natriumlampor med
gult ljus, ha mindre strömförbrukning men äro dyrare
att anskaffa än glödlamporna. De användas mest för
belysning av trafikerade platser, industri- och
verkstadslokaler etc. och kompletteras ofta med glödljus.
De viktigaste kraven på belysning äro: tillräcklig
belysningsstyrka, någorlunda jämn, ej för skuggrik
ljusfördelning samt bländningsfrihet. Vanligen kan
lokalen i sin helhet icke belysas lika starkt som själva
arbetsplatsen. Man skiljer därför på allmänbelysning
och platsbelysning. En lämplig ljusfördelning utan
bländningsrisk kan icke uppnås enbart med lampor.
Själva armaturen, i vilken lampan sitter, måste vara
utförd på ett sätt som passar för ändamålet. Rätt val
av armatur för varje belysningsuppgift är därför av
största betydelse.
Vid vanlig belysning bör själva lampan icke synas.
Den inneslutes därför allt oftare i en vit glaskupa av
klotform eller liknande, genom vilken ljuset fördelas
över en större, icke bländande yta. Om ljuset önskas
kastat huvudsakligen i en viss riktning, kompletteras
kupan med en reflekterande skärm.
Färgen hos tak och väggar inverka betydligt på
belysningseffekten. Ljus färg är fördelaktig.
Skötseln av en belysningsanläggning inriktas främst
på regelbundet återkommande tvättning av lampor
och armatur. Dammskikt minskar eljest ljusutbytet
kraftigt. Jfr Ljus. H. M-g.
Elektrisk energiöverföring, se Elektricitet.
Elektrisk installation i lantbruket omfattar bl. a.
ledningar, strömbrytare, säkringar (se Elektriska
säkerhetsapparater), apparater för avgivande av kraft, ljus
och värme o. s. v. Av största vikt är, att installationen
med rimlig anläggningskostnad förenar högsta
driftsäkerhet och ur arbetssynpunkt mest ändamålsenliga
utformning.
Med hänsyn till driftsäkerhet gäller främst, att
ledningar och apparater skola vara utförda och anbringade
på sådant sätt, att de icke skadas av fukt, damm,
mindre mekanisk åverkan o. s. v. Lantbrukets
ekonomibyggnader äro nästan alltid att betrakta som
utpräglat fuktiga eller utpräglat dammiga, vartill
kommer att risken för mekaniska skador ofta är påfallande
stor. Som ledningsmaterial inomhus användes i dessa
byggnader numera i stället för de äldre enkelledarna på
porslinsisolatorer, s. k. gummiblykabel. Denna fästes,
där så passar, direkt på vägg eller tak med klämmer.
- Elektrolys
Apparater och kopplingsdetaljer inneslutas vid
nyanläggning oftast i gjutjärnslådor, som giva utmärkt
skydd och samtidigt göra apparaterna lätt åtkomliga.
Lådorna kunna sammanbyggas till överskådliga och
för varje särskilt fall avpassade centraler.
Med hänsyn till ändamålsenlighet ur arbetssynpunkt
bör främst en lämplig placering av strömbrytare,
säkringar, motorer m. m. eftersträvas. De
lantbrukstekniska synpunkterna få i detta hänseende icke ställas
tillbaka för mindre viktiga intressen. Det är vidare av
vikt, att frågan om val av motorstorlek, motortyp och
sätt för motoruppställning (jfr Elektriska motorer)
bedömes ur lantbrukssynpunkt.
För att utföra E. kräves särskild behörighet.
Tillsyn av E. bör främst inriktas på att hindra fukt
och damm tränga in och förstöra dess detaljer, på att
förebygga uppkomsten av glapp i strömbrytarens
kontakter samt på att hålla säkerhetsapparater i
oklanderligt skick. H. M-g.
Elektrisk värmematta, se Vattenbehandling.
Elektroensilage, se Ensilering.
Elektrokultur. Vid åtskilliga tillfällen har man kunnat
konstatera, att elektrisk retning befrämjar tillväxten
hos ett flertal växter. Engelska och norska forskare ha
visat, att elektriska strömmar av hög spänning,
framledda i ett nät av metalltrådar, som uppspänts över
växterna eller nedlagts i jorden under dem, gynna deras
utveckling. Det närmare orsakssammanhanget härvid
är ännu ej klarlagt. Denna form av E. ställer sig för
närvarande för dyrbar, för att den skall kunna få
någon praktisk betydelse.
Odling av växter i elektriskt ljus, även kallat
ljusbehandling, förekommer ofta i växthus ibland i
drivbänkar. Med hjälp av starka elektriska lampor kan
man således inom trädgårdsodlingen få fram tidigare
och kraftigare exemplar eller under vintern draga upp
sticklingar och fröplantor. Särskilt de långvågiga
strålarna — de röda — gynna klorofyllbildningen och
därmed assimilationen, under det att de kortvågiga
motverka abnorm längdtillväxt. Odling i elektriskt ljus
är av stor betydelse för växtförädlingen, då den
möjliggör odling av två generationer om året av ettåriga
växter, varför snabbare resultat uppnås.
Under senare år, sedan hästgödsel mångenstädes
blivit mindre vanlig, användes ofta elektrisk
uppvärmning av drivbänkar. I botten på dessa läggas då
isolerade värmekablar, som skyddas av tegelrör och
täckas med ett lager av kolstybb. För uppvärmningen
användes i regel nattström, som för att det hela skall
bli lönande, ej får kosta mer än 1,5 till 2 öre pr kw.
S. E-n.
Elektrolys är en sammansatts kropps (»elektrolyts»)
sönderdelning genom elektrisk ström, i regel i lösning
eller smälta. Elektrolyten är redan av sig själv enligt
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
