Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Exteriörbedömning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Exteriörbedömning
Exteriörbedömning
A. Huvudet: 1 pannan, Y hornkammen, 2 näsryggen, 3 ganascherna, 4 mulen. B. Halsen: 5
halskammen, 5’ strupranden, 5" dröglappen, 6 åderrännan. C. Bogpartiet: 7 manken, 8 bogen, 8’
bog-spetsen (bogleden), 8" överarmen, 8"’ armbågen, 9 bringan. D. Mellankroppen: 10 ryggen, 11 landen,
12 bröstet, 13 buken, 13’ flanken (upptill hungersgropen), 13" ljumskvecket, 13’" mjölkådern, E.
Bakdelen: 14 korset, 14’ höltknölen, 14" bärbensknölen, 14"’ svanslastet, 15 svansen, 15’ svanskvasten,
16 låret, 16’ lårleden, 16" knäleden, 17 juvret, 17’ spene. F. Främre extremiteterna: 18 underarmen,
19 framknået, 20 skenbenet (mellanfoten), 21 kotan, 22 klöv, 22’ lättklöv. G. Bakre extremiteterna:
23 skänken, 24 hasen, 20—22 som på främre extremiteterna.
Exteriörbedömning. Fig. 2. De exteriöra partierna hos nötkreatur.
medan en kort underarm medför ett kort men högt
och paraderande steg. Framknäets bredd bedömes
framifrån och från sidan. God bredd framifrån sett
tyder på stora ledytor och god styrka hos leden.
Vanliga patologiska förändringar av framknäet äro
knäsvamp* och gallor. Knäsvamp beror på en
inflammation med vätskeansamling i en slemsäck strax under
huden på knäets framsida, och dess förekomst ger
anledning att misstänka snubbling. Av gallor skiljer
man mellan senskidegalla i bojarnas eller sträckarnas
senskidor samt knäledsgalla, som beror på
inflammation och vätskeansamling i ledkapseln. Skenan
(mellanfoten) bedömes med avseende på längd, bredd och
hälsotillstånd. Hos lätta hästar är ett relativt kort
skenben att föredraga. En stor skenbensbredd från
sidan sett är önskvärd, ty den ger skenbenet större
styrka. Om skenbenet är smalt strax under knäet,
kallas det knipt. Vanliga patologiska förändringar
äro gallor (vätskeansamling i senskidorna) och överben
(benuppdrivningar till följd av lokal inflammation i
benhinnan, vanligen uppkommen genom »strykning»).
Gallor hos yngre djur och varmblodiga hästar måste
alltid bedömas strängt, ty de tyda på lymfatisk
konstitution. Överben har föga betydelse, såvitt icke
ben-uppdrivningen kommer i kontakt med ledgång eller
senor. Senorna utefter skenbenet böra vara fria från
uppdrivningar, ty sådana tyda på skador genom
sträckning med följande inflammation. Kotan bör ha en
lämplig längd och lutning. Hed en lång kota följer ett
mjukt steg men också en stark påfrestning av
böj-senorna. Den korta kotan, som i allmänhet också är
brant, ger ett hårt steg, påfrestningen av senorna är
mindre men av ledytorna desto större. Varmblodiga
hästar, som skola röra sig i hastig takt, böra ha
relativt långa kotor, medan hos arbetshästar kortare, dock
icke alltför korta kotor äro ändamålsenliga. Kotans
riktning bedömes framifrån och från sidan. Tårna skola
peka rakt framåt och skenbenets och tårnas axlar på
de båda extremiteterna skola vara parallella med
varandra. Vid avvikelse härifrån uppkommer tåvid eller
tätràng ställning. Sådana benstäliningar äro olämpliga,
ty därav följer ojämn belastning av lederna och
felaktiga benrörelser. Från sidan sett bör kotaxeln vara
rak och med mankytan bilda en vinkel på 45—50".
Vid stel eller rak kota är vinkeln avsevärt större; i
extrema fall når kotleden framom kronans främre
del, och man säger då att hästen kotar över. Stela
kotor äro hos ridhästar ett stort fel, särskilt
överkot-ning på bakre extremiteterna. Vid liten kotvinkel
säges kotan vara mjuk eller »blöt» och
genomtramp-ning blir lätt följden. Vanliga patologiska
förändringar av kotan äro utom gallor, som hos tunga hästar
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
