Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fodersmältningsorgan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fodersmältningsorgan -
saknar här körtlar. Denna del av magsäcken kan därför
betraktas som en förmage (jfr nedan: idisslarnas magar).
I den övriga delen av magen är slemhinnan gråbrun till
färgen och innehåller en riklig mängd mer eller mindre
förgrenade rörformiga körtlar, vilka avsöndra magsaft.
Magens muskelhinna, som består av glatta
muskelceller, är mycket kraftig. Vid magmunnen och
portöppningen är det kretsgående muskellagret förtjockat
och bildar ringformiga muskler, som sluta till dessa
öppningar. Hos hästen är magmunnens ringformiga
slutmuskel mycket kraftig. Vid starka kräkningsanfall
händer det därför lätt, att hästens magsäck spränges.
Idisslarnas magar äro våmmen, nätmagen,
bladmagen och löpmagen. Våmmen är den största av
magarna och upptager hela vänstra delen av bukhålan.
Genom ett starkt muskelband insnöres väggen något i
våmmens längdriktning, så att där uppkomma tvenne
blindsäckar. Slemhinnan är försedd med stora, upptill
1 cm höga papiller, vilka ge den inre väggen ett raggigt
utseende. Nätmagen ligger framom våmmen nedtill
och till höger. Dess nedre rand ligger direkt mot
mellangärdet. Den är hos nötkreaturen den minsta, hos får
och get den näst minsta av magarna. På gränsen mellan
våm och nätmage inmynnar foderstrupen. Nätmagens
slemhinna bildar en mängd små veck, vilka äro
ordnade i varandra korsande riktningar, så att slemhinnan
härigenom får ett nätliknande utseende. Bladmagen
eller mångjållan är belägen framtill på högra sidan av
våmmen, bakom nätmagen. Den har formen av ett
från sidorna något hoptryckt klot. Genom den s. k.
foderrännan förbindes bladmagen med magmunnen.
Slemhinnan bildar en mängd blad, vilka hänga
uppifrån och nedåt. De uppdela maghåligheten i en
mängd smala rum; på bladens yta finnas kägellika
papiller. Nedtill saknas blad, och här finnes en slät
gång, mångfållebryggan, som förbinder foderrännan
med öppningen till löpmagen. Löpmagen ligger till
höger om våmmen och nedåt under bladmagen.
Till formen är den päronlik. Strax efter födseln och
ännu under första månaden är löpmagen den största
av magarna. Den blir emellertid snart betydligt efter
våmmen i tillväxt, men kommer dock i storlek närmast
efter denna. I slemhinnan finnas magsaftavsöndrande
körtlar. Tarmen sträcker sig som ett långt rör från
portöppningen ända till ändtarmsöppningen. Hos hund
och katt är dess längd c:a 5 gånger, hos häst 10, hos
svin 15 och hos idisslarna 25 gånger kroppslängden.
Tarmen delas i två avdelningar: tunntarm och grovtarm.
Tunntarmen vidtager omedelbart bakom
portöppningen och är den längsta avdelningen av tarmen. Dess
närmast portöppningen befintliga del kallas
tolvtums-eller galitarmen, och där inmynna leverns och
bukspottkörtelns utförsgångar. Tunntarmen är upphängd
i det veck av bukhinnan, som kallas kröset. Detta ut-
- Fodersmältningsorgan
går från bukväggen uppe vid ländtrakten och utbreder
sig sedan solfjäderformigt i bukhålan. På grund av
krösets höjd kommer tarmen att ligga mycket fri och
rörlig i bukhålan. Hos hästen ligger tunntarmen bakom
magsäcken och övervägande till vänstra sidan i
bukhålan, vilande på stortarmsslyngan. Hos idisslarna
ligger tunntarmen nedtill vid högra sidan av bukhålan.
Tunntarmens slemhinna är försedd med små
tråd-formiga papiller, tarmludd eller villi. De stå mycket
tätt och förstora härigenom tarmens yta ofantligt,
vilket är av betydelse för den i tarmen försiggående
uppsugningen av den smälta födan. Från
muskellagret i slemhinnan sträcka sig buntar av glatta
muskelceller upp i tarmtrådarna, vilka härigenom få förmåga
att röra sig. I tarmtrådarnas mitt börja tarmens
lymfkärl, de s. k. chyluskärlen, som långsträckta håligheter
och flyta sedan samman i större stammar i slemhinnan.
De inmynna uppe vid ryggen i en större stam,
bröstgången. Slemhinnan i tunntarmen innehåller en mängd
körtlar, vilka utmynna emellan tarmtrådarna och
avsöndra tarmsaft.
Grovtarmen indelas i 3 avdelningar, blindtarm,
stortarm och ändtarm. Blindtarmen har hos hästen en längd
av 1 m eller mera och en betydande vidd. Den sträcker
sig från högra flanken framåt mot mellangärdet åt
vänster och ligger med sin främre del på bottnen av
bukhålan. Stortarmen hos hästen utgår från högra
flanken samt går sedan framåt mot mellangärdet och
över till vänstra sidan, bildande en båge omkring
blindtarmen. Vid vänstra flanken vänder den och går med
sin övre gren tillbaka samma väg till högra flanken.
Stortarmen har hos hästen en längd av 3 à 4 ra. Hos
idisslarna äro blindtarmen och stortarmen betydligt
smalare än hos hästen. Stortarmen har en betydande
längd och ligger i slyngor ungefär som tunntarmen.
Ändtarmen är det sista partiet av grovtarmen. Den
löper igenom bäckenet omedelbart under korsbenet och
slutar under svansroten med ändtarmsöppningen, som
tillslutes av två ringformiga muskler. I den yttre av
dessa ingår tvärstrimmig muskulatur.
Grovtarmens slemhinna saknar tarmtrådar. Det
längsgående muskellagret bildar hos häst och svin
längslöpande tjocka muskelband, vilka åstadkomma
insnörningar av väggen, så att tarmen får ett buckligt
utseende.
Digestionskanalens rymd växlar betydligt hos de
olika husdjuren och är även beroende av
utfodringsmetoden. Hos ett medelstort nötkreatur räknar man
med en rymd av 200—250 1, därav ensamt på våmmen
100 à 150 1. Hos häst anges digestionskanalens rymd
vara omkring 200 1, därav c:a 130 1 skulle komma på
grovtarmen; hos svin 20—30 1. Hos köttätarna är hela
tarmkanalen relativt kort och grovtarmen föga
utvecklad.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
