Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frostfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äFrostfjärilar
Frostskada
■
Frostfjärilar. Fig. 2. Lindmätare (a) med larv (b).
mer el. mindre pudrade eller tecknande vingar. Honan
är fullständigt vinglös, vitgul och svartfläckig. Larven
är på ryggen merendels kanelbrun, på sidorna
gul-randad och på buken grönaktig. Levnadssätt som hos
de föregående. A. T.
Frostförsäkring avser att lämna ersättning för skada
å odlade växter till följd av frostens inverkan. F.
upp-iom i Frankrike och gällde där endast en del mera
ömtåliga växter. I Sverige har gjorts försök att
utsträcka den till samtliga stråsädesväxter, rotfrukter
och tobak. År 1901 bildades Sveriges
Frostförsäkrings-bolag, ömsesidigt, men har sedermera upphört med
sin verksamhet, och F. torde knappast förekomma i
Sverige f. n. A. E-d.
Frostlister, se Frostprickor.
Frostminskningsanslag, se Avdikningsanslag, Statens.
Frostminskningsfond, se Odlingslånefond.
Frostskada. Emot låga temperaturer ha olika växter
mycket olika känslighet, och många växter äro också
under vissa utvecklingsstadier mera ömtåliga än under
andra. Potatis, bönor och majs skadas sålunda redan
av temperaturer på —1° C, medan de vanliga
vår-sädesslagen under ungdomsstadiet tåla åtminstone
4—6° C under 0. De övervintrande växterna tåla
under vintervilan mycket låga temperaturer men äro
t. ex. under blomningen — liksom många andra
växter — mycket känsliga. Den skada, som frosten
åstadkommer på en växt, består däri, att större eller
mindre delar av växten dödas av kölden. Kölddöden
förorsakas antingen därav, att vävnaderna sprängas
sönder till följd av isbildning i växtens inre, eller
vanligare därav att isbildningen drar till sig vatten
från cellerna, varigenom protoplasman torkar och dess
livsfunktioner bringas att upphöra. Då växtsafterna
alltid innehålla en del lösta ämnen, som förorsaka
frvspunktsnedsättning, sker frysning först något under
0°. Hos många övervintrande växter t. ex. vete
innehåller cellsaften under vintern mycket socker, som
hindrar förfrysningen. Det föreligger också ett
samband mellan sockerhalt och vinterhärdighet.
Frostskador kunna inträffa under större delen av året; man
kan skilja mellan sådana skador, som åstadkommas
av stark kyla under vintern på övervintrande växter i
vila, och sådana, som uppkomma genom någon eller
några graders frost under vegetationsperioden, antingen
på späda växtdelar under våren (vårfroster) eller på
växter, som ännu ej hunnit avsluta sin utveckling
(höstfroster). Mot köldskador under vintern äro de
övervintrande växterna skyddade på olika sätt.
Höstvete tål temperaturer åtminstone ned till —10° C
och höstråg ned till —25° C. I detta avseende
föreligga givetvis mycket stora sortolikheter; därjämte
inverka också temperaturväxlingens styrka,
gödslingen, brukningen, sjukdomsangrepp m. m.
De skador, som särskilt höstsäden är utsatt för under
soliga senvintrar eller förvårar, bero både på kyla
och uttorkning. Solljuset sätter livsprocesserna i gång,
men på den frusna marken kunna växterna ej
upptaga det vatten, som behövs för att ersätta det, som
förloras genom transpiration. De nybildade
vävnaderna äro ömtåligare än de äldre och kunna lätt
skadas av de nattfroster, som nästan alltid inträffa
efter soliga senvinterdagar.
Av frostskador under våren torde de svåraste vara
de som inträffa vid tiden för fruktträdens och tiden
för rågens blomning. Många åtgärder ha försökts för
att skydda säden, särskilt rågen, mot nattfroster.
Under senare tid har man bl. a. försökt med
konstgjord dimbildning. Vissa härdiga växter kunna frysa
ganska ordentligt, utan att de ta skada därav, blott
upptiningen sker på rätt sätt. Om kålrötter upptagas
i fruset tillstånd, ruttna de mycket snabbt, men om
de få tina upp i jorden förhålla de sig fullt normalt.
Som frostskada betecknas även de skador, som
förorsakas av uppfrysning*.
För att minska de skador, som frosten åsamkar
jordbruket, vidtagas en mängd åtgärder. Tre av dessa
kunna sägas vara av allmängiltig art: 1. Dikning,
varigenom det växtrötterna tillgängliga jordlagret
blir djupare och varmare; 2. Lämplig gödsling,
varigenom plantornas motståndskraft ökas; 3. Val av
köldhärdiga sorter, då sådana finnas. På torvjordar
kan man vidare genom jordförbättring och vältning
minska riskerna för F. Under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet utbetalades mycket stora
belopp som anslag för dikningar för att minska
frost-ländigheten. Jfr för övrigt Övervintring. Ii. O-d.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
