Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruktodling
Fruktodling
såsom Alvastra m. fi. I de gamla gudasagorna nämnes
särskilt äpplen upprepade gånger. Klosterväsendet gav
ett stort uppsving åt F. liksom åt ali annan
trädgårdsodling. De gamla vasakungarna och herremännen
på 1600-talet och senare hade intresse även för F.
De hade bättre möjligheter än andra inbyggare att
till sina gods införskaffa träd från utländska
plantskolor (se Trädskola), särskilt då från Danmark och
Tyskland. Plantskolerörelsen i Sverige var då ännu ej
alis utvecklad. Hushållningssällskapen, som stiftades
i början av 1800-talet, ha mycket bidragit till
popularisering, särskilt av den husbehovsbetonade F. inom
landet. Dels utdelades gratis genom deras försorg ett
stort antal fruktträd till mindre bemedlade, dels
anställdes länsträdgårdsmästare (konsulenter), som
bistått odlarna med råd och dåd. Sveriges Pomologiska*
Förening har likaledes verksamt befrämjat den svenska
F., liksom de många fruktodlarföreningar*, som bildats
överallt i landet.
Den ekonomiska F. har starkt påverkats av de senare
årens tendens mot utpräglad specialisering och
förskjutits till för detta ändamål särskilt gynnsamma
områden. Mycket viktiga fruktodlingscentra äro
sålunda tillfinnandes i Kiviks, Villands, Vånga och
Båstadstrakterna, samtliga i Skåne, i Urshult och
Tjust i Småland samt i Mälardalen. På grund av de
stora olikheterna i klimatiskt hänseende har landet
indelats i fem olika fruktodlingszoner med för varje
zon utarbetad sortlista. Zonerna I och II, som äro
gynnsammast, lämpa sig i främsta rummet för
ekonomisk odling, största delen av zon III för
husbehovsodling och därjämte i mindre, mycket gynnsamt
belägna områden för odlingar på ekonomisk bas;
zonerna IV och V slutligen ha enbart betydelse för
husbehovsodling. I V. zonen, som bl. a. omfattar
norrländska kustlandet, kräves framförallt härdiga
sorter med kortast möjliga utvecklingstid.
I en ekonomsik F. bör jorden helst bestå av
välgödslad, sand- eller mullblandad lera, vilande på en
genomsläpplig, kalkhaltig botten. Den bör vara väl
dränerad samt trädad och sålunda befriad från alla
fleråriga ogräs. Ett för nordliga vindar skyddat,
men ej instängt läge är att föredraga. Finnes ej
naturligt skydd, bör en läplantering av lämpligt
växt-material utföras. Vid husbehovsodling bör ej så stor
vikt fästas vid jordförhållanden, ty genom olika
åtgärder kan jorden förbättras på de platser, där
fruktträden skola stå. Kalkning och påförande av lättare
jordarter bidrager att kraftigt förbättra jordens
struktur. Fruktträden ha visat sig behöva stora
mängder mineralsalter och en rationell gödsling är
därför förutsättning för en framgångsrik odling. Där jorden
är alltför ogenomsläpplig, bör kupplantering* ske, för
att undvika ansamling av vatten i planteringsgroparna.
Valet av fruktsorter rättas efter odlingsförhållandena.
En ekonomisk F. bör baseras på sorter, som ha det
bästa marknadsvärdet och samtidigt passa det
ifrågavarande odlingsområdet. Vid husbehovsodlingen bör
hänsyn främst tagas till fruktens mognadstid och
hållbarhet, så att färsk vara under längsta möjliga tid
står hushållet till buds. Hänsyn bör även tagas till
fruktträdens befruktningsförhållanden, så att den
lämpligaste pollineringskombinationen erhålles, ty
först då kan en jämn och säker skörd beräknas. Orsaken
till detta förhållande är, att många fruktsorter genom
utförda svenska och utländska undersökningar visat
sig vara självsterila, d. v. s. sorter, där pollenkornen
icke kunna gro ut och befrukta fröämnena i den egna
blomman, utan där en korsbefruktning måste ske, om
frukt skall kunna komma till utveckling.
Graven-steiner eller Moltkespäron ge oftast dåliga skördar,
om de planteras ensamma, men äro tillfredsställande
i bördighet om de samplanteras med resp.
Sävstaholms-äpple och Esperens herrepäron. Hos vissa sorter,
särskilt av plommon och körsbär, är pollenet
funktionsdugligt inom den egna blomman. Sådana sorter kallas
självfertila och äro av stor betydelse, särskilt för
mindre odlingar.
Plantering av fruktträd kan utföras vår eller höst.
Väljes höstplantering, bör densamma utföras så sent
som möjligt eller först, sedan träden kommit i vila.
Vårplantering bör av samma orsak ske tidigt.
Treåriga träd äro för plantering lämpligast. De kunna
vara formade på olika sätt, såsom stamträd,
låg-stammiga träd, dvärgträd eller spaljéträd. Vilken
trädform som skall ifrågakomma bestämmes av
odlingens syftemål. I planteringar på lång sikt ha
stamträd, d. v. s. på vildstam* förädlade träd med c:al,25
meter hög stam största värdet, event. med andra
trädformer som mellankultur. S. k. lågstammiga träd,
vilka ävenledes förädlas på vildstamunderlag, ha en
stamhöjd av c:a 60—70 cm. Dvärgträd, som äro
lågstammiga, men förädlade på svagväxande grundstamstyper,
ha därjämte en något tidigare inträdande bördighet,
vilket, beträffande senbärande sorter, är av värde.
Dessa träd bliva i allmänhet ganska småvuxna och
kunna därför förordas för smärre trädgårdar eller som
mellanplanteringar i större odlingar. Spaljéträd, vilka
liksom dvärgträden äro ympade på svagväxande
underlag och formade på visst sätt, ha stort värde
för beklädande av väggar eller murar, då på samma
gång nytta och prydnad förenas. Vid plantering av
träden böra lämpliga störar samtidigt nedsättas, vid
vilka sedan uppbindning av träden sker. Man bör ej
heller försumma att utmärka sortnamnen på en
plankarta, för den händelse etiketterna senare skulle
falla bort. Avståndet mellan träden varierar med
hänsyn till fruktslag och trädtyp. I en större odling
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
