Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruktodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fruktodling -
av enbart stamträd bör avståndet ej understiga 8
meter. Användes mellanplantering av dvärgträd, kan
avståndet minskas till 5 meter, eftersom man avser
att efter ett antal år taga bort dvärgträden. I större
fruktodlingar av enbart dvärgträd förekommer ofta
ett avstånd av endast tre meter. I mindre trädgårdar
av husbehovstyp är en tämligen tät plantering att
förorda, förutsatt gallring efter ett 15-tal år utföres.
Plommon och surkörsbär tarva ej så stora avstånd.
Träden kunna planteras antingen i förband eller i
kvadrat. I F. spelar beskärning en viktig roll.
Densamma utföres, när träden stått en sommar på
växt-platsen. De erhålla därigenom en effektiv form, vilket
är av stor betydelse för bärande* träd. För allt
beskär-ningsarbete, som lämpligast utföres under eftervintern
eller då träden helt äro i vila, kräves fackkunnigt folk.
Beskärning av stenfruktträd bör utföras med en viss
försiktighet. Pincering eller s. k. sommarbeskärning
har betydelse för spaljéträdsodlingen. Därmed avses
att under sommaren inkorta fruktveden och på så
sätt öka möjligheterna för knopp- och fruktbildning.
När träden kommit i växt, fordras extra tillskott
av näringsämnen, vilket sker genom gödsling. För detta
ändamål tillföres dels naturlig gödsel, såsom
häst-eller kogödsel, vilken då bör vara något förmultnad
(= »brunnen»). Gödsling kan ske på hösten eller på
våren och nedmyllning av gödseln bör ske omedelbart
efter utförandet. Gödselkvantiteten rättar sig efter
odlingens ålder och efter jordens beskaffenhet m. m.
Som ungefärlig giva kan nämnas 200—300 kg per
100 kvm. Den naturliga gödselgivan som vraje år
måhända ej går att anskaffa, behöver särskilt i detta
senare fall kompletteras med konstgödselmedel. I
stor utsträckning ha fruktträden visat sig behöva
kali, men även fosforsyrehaltiga ämnen äro
nödvändiga. Konstgödslingen bör lämpligen utföras på våren,
preparaten böra spridas väl samt nedmyllas. En
lämplig konstgödselkombination är 5 kg 40 %
kalisalt, 5 kg 20 % superfosfat samt 4,5 kg kalksalpeter
per 100 kvm. Detta gäller träd, som stå i full
utveckling. De första åren kunna träden gödslas mera
individuellt, s. k. punktgödsling, en princip, som även
senare ej helt bör överges. Kalkningen är viktig,
ty fruktträden trivas bäst i s. k. neutral jord eller
en jord, där pH-värdet d. v. s. surhetsgraden håller
sig omkring 7. Med några års mellanrum tillföres
alltså om hösten c:a 30—50 kg släckt kalk per 100
kvm. Jordens struktur förbättras även i hög grad
genom kalkning.
Brukning av jorden får ej försummas. Dels trivas
träden i lucker jord, dels hindrar en upprepad
yt-luckring alltför stark avdunstning av jorden. I handeln
finnas numera styrbara redskap, vilka möjliggöra
brukning ända intill trädstammarna. Frågan om under-
- Fruktodling
kulturer i en fruktträdgård är ständigt aktuell. Under
de första åren kan utrymmet mellan träden med
fördel utnyttjas för lämpliga kulturer, som potatis,
jordgubbar etc. Senare böra de emellertid få stryka
på foten, emedan trädens rationella skötsel därigenom
väsentligt hindras. Vissa sorter, särskilt av plommon,
ansätta allt för stora mängder kart. En tidig
bort-gallring av minst halva eller 2/3 av antalet kart är
då att förorda. Frukten blir större, vackrare,
smakligare och mera prisvärd.
Fallfyukt, d. v. s. sådan frukt som skadats av svamp
eller insekter och ramlat ner eller genom att starka
stormar kommit att hamna på marken, bör uppsamlas
så ofta som möjligt. Sjuka exemplar tillvaratagas och
brännes, övriga användas i hushåll eller säljes som
fabriksfrukt. Vissa sorter, t. ex. äpplet Beauty of Bath
eller plommonsorten Rött Aprikos falla ofta av i
förtid. Om under träden lägges hackelse, träull el. dyl.
skadas icke fallfrukten nämnvärt. Sjukdomar orsakade
av svampar eller insekter förekomma ofta. Ett
oeftergivligt villkor är, att man genom rationella
besprut-ningar eller annan användning av olika preparat
förebyggande bekämpar dessa.
Om en sort ur en eller annan synpunkt visar sig
olämplig, kan den med fördel omympas med annan,
bättre sort. De ifrågavarande träden tillbakaskäras
under vintern, lämpliga ympkvistar av någon
värdefull sort anskaffas och förvaras i isstack eller på annan
sval plats till tiden för ympningen, som inträffar
vid trädens savning, oftast i maj. Ympkvistarna
tillskäras något längre än vid vanlig ympning och den
bästa ympningsmetoden är antingen barkympning
eller triangulering. Är den avskurna krongrenen grov,
insättes på varje sådan ett par kvistar, i den händelse
någon ej skulle gå till, eljest endast en. Bindning och
översmetning av ympvax utföres på vanligt sätt. När
ymparna börja växa ut, måste de uppbindas vid
käppar, emedan de eljest lätt blåsa av. En rätt skött
omympning kan på kort tid göra fruktträdgården
räntebärande. Anmärkningsvärt är, att sorter, som i
sig själva äro senbärande, efter inympning på andra
sorter fort ge frukt, av i regel god kvalitet.
Rasfrågan spelar även i F. en viss roll. Några sorter,
såsom Åkerö och Gravensteiner, vilka länge varit i
allmän odling, uppträda ofta i ett antal raser eller
typer, av vilka en del äro mindre värdefulla. Skillnaden
kan bestå i en olikhet i färg eller i vissa kvalitativa
egenskaper hos de olika raserna. Man bör förvissa sig
om att endast den värdefullaste typen blir planterad.
I vissa F. har man efter amerikanskt system börjat
använda s. k. täckgrödor, d. v. s. bladgrödor odlade
på eftersommaren som underkultur i avsikt att på
hösten nedplöjas. Som täckgrödor användas i första
rummet balj växtarter, vilka genom sin egenskap att
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
