Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förgiftning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgiftning -
i fodersmältningsorganen följer vanligen kräkning,
kolik, diarré, o. s. v. De allmänt verkande gifterna
upptagas i blodet och kunna verka på olika sätt,
t. ex. som blodgift, hjärtgift, nervgift, o. s. v.
När ett djur insjuknar till följd av förgiftning, är det
många gånger svårt att enbart av symtombilden
få en säker uppfattning om vilket ämne, som orsakat
förgiftningen, beroende därpå, att flera olika gifter
kunna framkalla i stort sett liknande sjukdomstecken.
Ofta gäller att flera djur samtidigt insjukna, samt att
sjukdomen har ett våldsamt förlopp med störningar i
nervsystemet, som yttra sig i oro, raserianfall, kramp
och konvulsioner. Det viktigaste för djurägaren blir
härvid att, samtidigt som han rådfrågar veterinär,
omedelbart söka utröna vad för skadligt ämne, som
vederbörande djur kan ha förtärt. Här nedan
omnämnas några exempel på tillfällen, då husdjuren kunna
utsättas för förgiftningar, varefter redogöres för några
av de vanligaste förgiftningarna.
Förgiftning genom överdosering av medicin eller
förväxling av medicin och gifter. Här må nämnas
glaubersalt, som givet åt nöt i små doser på 300—400 g,
verkar laxerande och är relativt ofarligt. Stora doser
på ett kg eller mer medför lätt förgiftning. Relativt
vanligt är att djurägaren förväxlar glaubersalt och
chilesalt, vilket senare även i små doser är ytterst
giftigt. Förgiftningsfall inträffa lätt, om idisslare
behandlas med kvicksilverpreparat t. ex. sublimat,
vilket däremot i stor utsträckning utan fara användes
vid sårbehandling av häst. I samband med
bekämpandet av inälvsparasiter hos får ha förgiftningsfall
inträffat, när djurägaren själv på dålig våg vägt upp
samt berett lösning av det starka giftet nikotinsulfat
i stället för att anlita apotek, o. s. v.
Förgiftning till följd av gifter, som utläggas för
dödande av rovdjur och råttor.
Här må erinras om förgiftning med fosfor-,
barium-eller talliumföreningar, som utläggas som råttgift,
och vilka kunna skada svin, höns och hundar. Tidigare
har hos nöt även förekommit förgiftning med fosfor
och stryknin, som utlagts som rävgift.
Förgiftning med konstgödning. Den utsträckta
användning, som konstgödning fått inom jordbruket,
har medfört att förgiftningsfall hos husdjur framkallade
av dessa ämnen äro relativt vanliga. Dels kan här
förväxlingar ske, t. ex. med koksalt och chilesalt, dels
kan djuren komma åt öppnade säckar, som stå på
gårdsplanen eller på betesmarkerna. I vissa fall har
man tvättat konstgödningssäckar och djuren komma
åt tvättvattnet. Stundom utsläppas djuren för snart
å betet, sedan en övergödning skett; särskild fara
föreligger om konstgödningen, som strös ut håller större
klumpar. De flesta konstgödningsmedel ha salt smak
och förtäras därför begärligt av djuren.
- Förgiftning
Vanligast rör det sig om förgiftning med
chilesalpeter, som djuren direkt komma åt att förtära, då
döden i regel mycket hastigt följer, eller då man av
misstag saltat höet med chilesalt i stället för hösalt.
Även kaligödning kan medföra förgiftning.
Det har också visat sig att fosforsyregödningsmedel
som superfosfat och thomasfosfat kunna förorsaka
förgiftning. Ofta är det så att flera olika slag av
konstgödningsmedel varit blandade, varför flera för
djurorganismen skadliga ämnen kunna verka samtidigt.
Symtom, sjukdomsförlopp och sektionsfynd kunna
därför avsevärt variera. —- Liknande förgiftningar
kunna uppkomma, om djuren förtära osläckt kalk,
soda, lut eller andra frätande ämnen. Exempel finnas
också på att nötkreatur fått en häftig akut förgiftning,
sedan de förtärt urin från urinbrunn, där urinen varit
stadd i jäsning (ammoniakhaltig) eller där de ätit av
jord, som varit förorenad från en urinbrunn.
Förgiftning efter förtäring av målarfärg. Vanligast
förekommer här blyförgiftning. Nötkreatur äro speciellt
känsliga för blyförgiftning. Tidigare var vanligt att
man med blvmönja målade ett rött band som
varningsmärke kring kraftledningsstolpar. Om korna
kommo åt att slicka på sådana stolpar eller om något
av färgen hade stänkt på marken kring stolpen så
att korna kunde äta därav uppstod mycket lätt
blyförgiftning. Numera har man därför frångått
användandet av blymönja för denna målning men däremot
har under de senaste åren blyvitt i stor utsträckning
kommit till användning vid vitmålning av vägstolpar
och skyddsräcken efter landsvägarna, och en hel del
dödsfall bland nötkreatur har därigenom inträffat.
Blymönja som grundfärg för järnkonstruktioner i
ladugårdar har ävenledes åstadkommit många
för-giftningsfall. Som exempel må nämnas: i en ladugård
dogo alla kalvar i en viss kätte, men de sjuknade först
sedan de nått en viss ålder, d. v. s. så snart de nådde
upp nog högt för att kunna slicka på ett fönster, där
bågarna voro målade med blymönja.
Ofta har det, när det gäller målarfärg rört sig om
en kombinerad bly- och zinkförgiftning, som orsakats
av att nötkreatur i betesmarkerna kommit över
kvarglömda färgpytsar. Kaliumkromat och kromgult
har ävenledes givit anledning till förgiftning hos
husdjur.
Förgiftning i samband med berberiskampen inträffade
i upprepade fall, då besprutning skett av
berberisbuskarna med natriumklorat i vattenlösning.
Natrium-klorat är ett starkt verkande blodgift, och om djuren
upptagit för stor mängd av detta salt dö de inom
någon timme. Då natriumkloratet sönderdelas bildas
koksalt. Om djuren för snart sedan besprutningen
gjorts insläppas i beLeshagen, är vanligt — särskilt
om de äro salthungriga — att de äta av bladen och av
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
