Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlossningshygien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlossningshygien
Förlossningslamhet
otillräcklig, när det gäller att skydda en frisk
besättning för smitta från en ko, som vid förlossningen
avskiljer kastningsbaciller eller tuberkelbaciller i stor
mängd. Om man genom en god F. skall kunna bekämpa
den smittsamma kastningen, bör man försöka ordna
så, att korna få kalva eller kasta i ett rum, som är
helt avskilt från den övriga delen av ladugården. Det
råder ej minsta tvivel om att en sådan isoleringsåtgärd
vore idealet för god F. och av synnerligen stor
betydelse i kampen mot den smittsamma kastningen, men
frågan stöter i vårt hårda klimat på stora ekonomiska
svårigheter. Synnerligen starka skäl tala emellertid
för att i våra stora besättningar ordnas med
möjligheter att isolera smittspridare, och stor hänsyn bör
tagas till denna fråga vid om- eller nybyggnad av
medelstora och större ladugårdar. På många ställen
finnes så god plats i häststallet, att lämpliga
kalv-ningsrum till jämförelsevis ringa kostnad där skulle
kunna inredas. På ett och annat ställe är ladugården så
stor, att en avbalkning kan göras, och när det är fråga
om nybyggnad, gäller det att så småningom
utexperimentera den för vårt klimat och våra förhållanden
lämpligaste typen av förlossningsrum. — Vare sig man
använder kalvningsboxar i ladugården eller helt isolerade
rum, måste dessa noggrant rengöras och desinfekteras
mellan varje förlossning. Om man slarvar härmed,
kunna dessa platser bli smittspridare i stället för
skyddsrum, och man kan i så fall genom att flytta dit djuren
nå motsatsen mot vad man åsyftar. Samma gäller
emellertid på alla områden, en god sak kan förfuskas,
om den ej skötes ordentligt. — Vad nu sagts om F.
gäller normalt förlöpande förlossningar. Om någon
rubbning uppstår i det normala förlossningsarbetet
(genom att värkarna äro för svaga eller genom att
fostret är för stort i förhållande till
förlossnings-vägarna eller genom felaktiga lägen), är naturligtvis
ännu viktigare, att man synnerligen omsorgsfullt
skyddar kon för infektion. En sådan förlossning tar
nämligen i regel längre tid, skador uppstå lätt i
förlossningsvägarnas slemhinnor, och efterbörden blir
ofta kvarsittande. Härtill kommer, att de ingrepp,
som vid en sådan förlossning i regel måste göras, öka
risken för infektion, detta huru omsorgsfullt ingreppet
än sker. En lekman bör därför komma ihåg, att vid
förlossning icke onödigtvis göra inre undersökning
eller andra ingrepp. Om efterbörden icke avgår inom
de närmaste timmarna efter förlossningen, kan man
förutom genom de förut nämnda åtgärderna även
motverka infektion genom att man 3—4 gånger dagligen
häller över blygden och den uthängande efterbörden
en 1 % kloraminlösning. N. L.
Förlossningsinfektion, se Ofruktsamhet.
Förlossningskramp, se Eklampsi.
Förlossningslanihet eller kalvningsfeber, som sjukdomen
oegentligt nog även kallas, är en akut, utan feber
förlöpande sjukdom hos mjölkkon, vilken i regel
uppträder de närmaste dagarna efter kalvningen, ibland
även under eller strax före kalvningen. Sjukdomen är
en kultursjukdom och är en direkt följd av den
intensiva mjölkdrivning, som våra nötkreatur numera äro
föremål för. Sjukdomens orsak och uppkomstsätt ha
sedan länge varit föremål för en hel del olika teorier.
Bland dessa, av vilka de flesta snart ha måst
övergivas såsom felaktiga, må nämnas den, som den danske
veterinären Schmidt, Kolding, uppställde 1897, vilken
gick ut på att under vissa omständigheter gifter
bildades i juvret hos den nykalvade kon, vilka resorberades
och orsakade sjukdom. Även om det senare kunde visas,
att denna teori saknade grund, fick den dock stor
praktisk betydelse tack vare den behandling som Schmidt
började tillämpa, nämligen urspolning av juvret med
jodkaliumlösning. Det visade sig snart, att denna
spolning av juvret kunde ersättas med luftinpumpning
och därmed hade en behandlingsmetod införts, som
under 30 års tid kom att rädda ett oerhört stort antal
värdefulla djur över hela världen. På 1920-talet
påvisades, att vid denna sjukdom blodets halt av
kalcium är avsevärt sänkt, och att man kunde böta
sjukdomen genom att i blodet inspruta lämpligt
kalciumsalt. Förklaringen härtill är den, att när vid
kalvningen juvrets sekretion sätter in, så upptager
juvret så stora mängder kalk ur blodet, att härigenom
en direkt kalciumbrist i blodet uppstår. Det är möjligt,
att denna brist lättare uppkommer på grund av
bristande funktion hos bisköldkörtlarna.
F. uppstår vanligast hos goda mjölkkor i åldern
6—9 år och kommer mestadels under de 48 timmarna
närmast efter kalvningen. De kor, som insjukna, ha i
regel gott hull, kalvningen har varit lätt, och
efterbörden har avgått normalt. Kon blir först något slö,
får dålig foderlust, står och raglar med bakdelen, blir
snart liggande och kan ej komma upp trots försök.
Slöheten tilltar, hon verkar sömnig, kan snart ej hålla
huvudet uppe utan låter detta sjunka ned mot golvet
eller mot bröstet. I långt gångna fall blir kon liggande
medvetslös platt på sidan. Temperaturen är i
sjukdomens början normal, i senare stadier lägre än normalt
X vissa fall kan sjukdomen förlöpa med kramp (se
Eklampsi), i andra fall har sjukdomen ett smygande
kroniskt förlopp, då kon några dagar visar sänkt
foderlust, har en sömnig stirrande blick och står mer eller
mindre osäkert på bakbenen. F. var tidigare en mycket
allvarlig sjukdom, då omkr. 50 % av de insjuknade
djuren dogo. Sedan Schmidt infört behandlingen med
luftinpumpning i juvret, gingo omkr. 97 % av de så
behandlade fallen till hälsa. Det synes emellertid som
om denna kultursjukdom under de senaste 20 åren i
viss mån försvårats på grund av de ökade krav, som
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
