Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forna
Försumpning
av i marken befintliga växtdelar. Det vissna, torra
gräset på ängar och betesmarker kallas för gräsförna.
Förnan och ävjan genomgå en långsam omvandling.
På torr och frisk mark vid fullt lufttillträde förmultnar
den organiska substansen tämligen fullständigt,
väsentligen under medverkan av maskar och andra djur,
och här ger F. upphov till humus*, mull; på fuktig
mark, där lufttillträdet är hämmat, blir
sönderdelningen ofullständig, och det sker därför en
anhopning av organiskt material från år till år; denna
process kallas förtorvning. —• Av sjöbottnens ävja bildas
gyttja, delvis under medverkan av en mängd på
sjöbottnen levande smärre organismer, maskar,
insektlarver, smärre kräftdjur m. m. Jordarter, som till
stor del passerat genom tarmkanalen kallas koprogent
påverkade. H. O-d.
Förnyelselonden för åtcrväxtkostnndcr, se
Domänfonden.
Förruttnelse betecknar i allmänhet kvävehaltiga
organiska ämnens sönderdelning under utveckling av
illaluktande gaser genom inverkan av olika
bakteriearters proteolytiska enzym*. Av äggviteämnena bildas
härvid först albumoser och peptoner, som sedan
ytterligare spjälkas till peptider och aminosyror,
äggvitemolekylens byggnadsstenar (se Äggviteämnen). Till
detta stadium förlöper F. på likartat sätt som
matsmältningen, där aminosyrorna utgöra slutstadiet.
Vid F. sönderdelas emellertid dessa vidare, varvid
uppstå åtskilliga ytterst obehagligt luktande ämnen,
såsom indol och skatol (människoexkrementens
förnämsta stinkämnen), merkaptan, svavelväte,
ammoniak. Härav åstadkommes den för förruttnelse typiska
stanken.
Den slutligen kvarblivande kvävehaltiga produkten
av äggviteämnenas F. är ammoniak. Uttrycket
»förruttnelse» användes även om andra jäsningsprocesser,
t. ex. frukters förskämning, ehuru detta är en
sönderdelning av helt annat slag.
Vid F. medverka en hel del olika bakteriearter.
Först uppträda aeroba och fakultativt anaeroba (se
Bakterier) former, såsom Bad. fluoresccns, Bad.
vulgäre, Bad. coli, som jämte en del mikrokocker
överföra äggviteämnena i lösliga spjälkningsprodukter.
I skydd av dessa syreabsorberande arter kunna sedan
utveckla sig strängt anaeroba former, såsom den
ytterst kraftiga förruttnelsebakterien Bac. putrijicns
m. fi., vilka föra sönderdelningen vidare. Genom
härvid bildade ammoniak och aminer blir reaktionen
småningom mer och mer alkalisk. Angående F. av
foster, se Dött foster. Granskat R. N-n.
Förrådsjournnl, se Bokföring.
Förseende, se Fosterutveckling.
Förskämning, se Köttkontroll.
Förstoppning kallas ett tillstånd, som uppstår, när
tarminnehållet av en eller annan anledning stagnerar i
grovtarmen. F. förekommer hos husdjuren som
självständigt lidande egentligen endast hos häst och hund.
Den egendomliga byggnaden av hästens tarmkanal
predisponerar för detta lidande. Direkta orsaker äro
sådana som tandfel, som medför dålig tuggning av
fodret, utfodring med hårdsmält foder såsom mycket
halm, eller sand, som inkommer med fodret. F. hos
häst yttrar sig med sparsam eller helt upphörd
avföring samt lindriga koliksymtom. F. kan vara flera
dagar upptill en vecka, innan den upplöses eller ger
anledning till död. Hos nyfödda föl kan tarmbecket
icke sällan ge anledning till F. Härvid fordras snar
hjälp, om ej fölet skall duka under. Hos hund
uppträder F. som en ändtarmsförstoppning, oftast orsakad
av stora benpartier, som ej kunna smältas. N. L.
Försträekning, se Hälta.
Försumpning — 1. Inom jordbruketinträderF., då
vattnet under längre tid stagnerar i eller på mark. Orsak till
F. av ett område är vanligen, att avloppsförhållandena
av någon anledning försämras. F. av ett bevuxet
område medför, att den ursprungliga vegetationen dör
ut och en mera fuktighetsälskande flora invandrar.
Även klimatförändringar kunna ge upphov till F.
De stubblager, som ofta återfinnas i våra torvmossar,
utgöra således rester av gamla skogar, vilka under
tidigare inträffade klimatförändringar försumpats och
blivit överväxta med mera fuktighetsälskande växter,
oftast vitmossa.
Inom jordbruket menar man i dagligt tal med
för-sumpad jord sådan åkerjord, där torrläggningen är
otillfredsställande för odlande av kulturväxter.
Y. G-n.
2. F. av skogsmark kan orsakas av försvårat
vattenavlopp eller vara en följd av en mosses transgression
(överskridande) över omgivande fastmark. Härvid
inträder överskott på fuktighet i marken samt
torv-bildning, varigenom betingelserna för skogsbeståndets
tillväxt och föryngring väsentligt försämras.
Markbetäckningen kommer att utgöras av tuvbildande
vitmossor, skvattram, odon, ljung, dvärgbjörk och
andra risväxter, samt av granskog och björnmossa.
F. i mer eller mindre utpräglad form förekommer i
vårt land i mycket stor omfattning. Enligt
riksskogs-taxeringen finnas 1 933 000 ha, som äro i behov av
dikning.
F. motarbetas genom skogsmarkens avdikning,
vilken ofta förvandlar den försumpade marken till
högproduktiv skogsmark. En livlig verksamhet
bedrives f. n. med sådan dikning, understödd genom
bidrag från flera statsanslag. Genom
skogsvårdsstyrelsernas medverkan upptogs 1931—1935 i
medeltal årligen 5 565 km diken i försumpade skogar,
mossar och kärr. R. L-k.
20—905197
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
