Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gips ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gips
Glidlager
Gips, kristalliserat kalciumsulfat, förekommer som
mjukt, mer eller mindre vitt, bergartsbildande mineral
i stora mängder flerstädes på jorden, i Sverige dock
sparsamt. (Alabaster är kristalliserad G.) Vid lindrig
upphettning (»bränning»), till c:a 120°, förlorar G. s/4
av sitt kristallvatten. Om det så framställda
materialet, som är den i handeln förekommande brända G.,
utröres med vatten, bildas en formbar massa, som
hastigt hårdnar under återupptagning av det vid
bränningen bortgångna vattnet. Om bränningen utföres
vid för hög temperatur, blir G. »dödbränd» och
förlorar förmågan att upptaga vatten och hårdna.
Utom de allbekanta användningar, som bygga på
ovannämnda egenskaper, har G. fått stor betydelse som
råvara vid den syntetiska kväveindustrien i stället
för svavelsyra vid fabrikation av svavelsyrad
ammoniak. Superfosfat utgöres till c:a hälften av G., som
bildats vid råfosfatets uppslutning med svavelsyra.
H. E-r.
Gipsört (Gypsophila), ett till nejlikväxterna hörande
släkte, räknar några arter, särskilt G. paniculata,
som bruka odlas för sina eleganta, av små vita
blommor sammansatta blomklasars skull. H. G. S.
Giro, se Bankräkning.
Girvuxenhet, se Virke.
Gisselås, en av Lantbrukshögskolans försöksgårdar,
belägen i Hammerdals socken, Jämtlands län, 323 m
ö. h. vid järnvägsstationen G. vid Inlandsbanan.
Försöksgården anlades av Svenska Mosskulturföreningen
1921—1923 på den då ännu oodlade, men krondikade
myren Krokdansen. Av arealen, 100 ha, äro 55 ha
odlade. Största delen utgöres av en kalk- och kväverik
myrjord, skogskärrtorv och brunmoss-starrtorv med
ett medeldjup av 1,6 m. I det synnerligen krävande
klimatet kan endast foderproduktion komma ifråga.
Gården, som i samband med
jordbruksförsöksverksamhetens omorganisation övertogs av
Lantbrukshögskolan den 1 jan. 1939, har spelat en betydelsefull
roll för myrodlingen i Norrland under senare år.
H. O-d.
Gjutjärn, se Järn.
Glaciala avlagringar, se Lösa avlagringar.
Glaciallera, se Lösa avlagringar.
Gladiolus är ett släkte, som genom sina svärdlika blad
påminner om de besläktade svärdsliljorna men som
har oregelbundna blommor. En småblommig art,
G. communis, är härdig hos oss, men mest odlas de
praktfulla, genom korsning uppkomna former, som
gå under namn av G. gandavensis. Knölarna av
dessa äro dock ej härdiga i vårt klimat, utan måste
vinterförvaras i torrt tillstånd i frostfritt rum. H. G. S.
Glas framställes huvudsakligen av kiselsyra (kvarts),
alkalier och kalk. Tillverkningen av fönsterglas sker
numera maskinmässigt. Fönsterglas sorteras efter före-
komsten av blåsor, repor och Ojämnheter i tre
kvaliteter nämligen AA-glas, A-glas och B-glas. Enklare
sorter äro T-glas (trädgårdsglas) och U-glas
(utskottsglas). Fönsterglas finns att få i tjocklekar från 2—8
mm.
Spegelglas utföres i tjocklekar från 4—12 mm.
Sådant G. slipas och poleras å båda sidor.
Trådglas är armerat med järntrådsnät.
Råglas utföres i tjocklekar om 4—10 mm.
Katedralglas är färgat samt härigenom
ljusdäm-pande. Då ytan är mönstrad, kallas G. ornamentglas.
G. B-r.
Glasbjörk, se Björk.
Glasigliet, en term som användes för att beteckna, att
kärnor, särskilt av vete och korn, vid genomskärning
visa en tät, glasartad snittyta av mörk färg till skillnad
från mjöliga kärnor, hos vilka snittytan blir mera
mjölig. G. sammanhänger med hög råproteinhalt och
låg stärkelsehalt och kan dels vara sortbetingad, dels
bero på yttre förhållanden. Bland svenska vetesorter
med utpräglat glasiga kärnor må nämnas
Diamant-vårvetena samt Dalavårvete. Utpräglat mjöliga äro
flertalet svenska höstvetesorter, i synnerhet de för
södra Sverige (Drott, Standard, Skandia m. fi.).
Vårvetet Extra-Kolben II samt höstvetena Bore II och
Gyllen II äro intermediära i detta hänseende.
Bland yttre förhållanden, som påverka G., må
nämnas riklig tillgång på kväve i jorden samt tidig
och snabb mognad. Även väderleken vid mognaden
och bärgningen kan vara av en viss betydelse, i det
att kärnor, som mognat eller bärgats i torrt väder,
bliva mera glasiga, än om mognaden eller bärgningen
skett i fuktig väderlek.
På grund av sin högre råproteinhalt (glutenhalt)
baka sig vetesorter med glasig kärna genomsnittligt
taget bättre än sådana med mjölig. Hos maltkorn
får däremot G. anses såsom en dålig egenskap. På
grund av sin högre proteinhalt giver nämligen korn
med glasig kärna lägre extrakthalt än sådant med
mjölig och kan också i andra hänseenden vara
ofördelaktigt till ölbrygd. Å. k.
Glattis, se Nederbörd.
Glatta muskler, se Muskler.
Glaubersalt, se Mineralfoder och Natrium.
Glaukonit är ett grönt, sand- eller lerliknande mineral,
som innehåller c:a 5 procent kali och någon procent
fosforsyra. Det förvittrar ganska lätt och ger upphov
till en frodig växtlighet, där det förekommer i större
mängder, t. ex. på Öland. Man har därför försökt,
dels att direkt använda glaukoniten som gödselmedel,
dels att ur densamma på kemisk väg framställa mera
koncentrerade och lättlösliga konstgödselmedel. P. E.
Gliadin, se Gluten.
GUdlager, se Lager.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
