Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundläggning –
Murarna kunna antingen utföras som bruksmur,
varvid stenarna läggas i bruk, eller som kallmur d. v. s.
utan bruk. Vid utförandet av bruksmur bör tillses, att
stora brukssamlingar ej förekomma, utan att större
mellanrum fyllas med stenskärv och bruk.
Grundmurar av betong gjutas i allmänhet mot en
stomme eller form, som bör vara väl stagad. Beträffande
blandningsförhållanden av betongen variera dessa
beroende på belastningar m. m.
I grövre konstruktioner inläggas ofta sparstenar.
G. B-r.
Grundmur, se Grundläggning.
Grundning, se Målning.
Grundomsättning, se Näringsbehov och
Ämnesomsättning.
Grundpension, se Folkpensionering.
Grundskatt, se Beskattning och Frälseränta.
Grundstam, den växt på vilken en knopp eller ett skott
av en närbesläktad växt okulerats eller inympats.
Metoden är av mycket stor betydelse för sådana växter,
som varken kunna förökas på fruktifikativ (d. v. s.
genom frön) eller vegetativ väg (t. ex. genom
sticklingar). Roten på ett äpple- eller päronträd av
någon allmänt odlad sort är oftast en från frö
uppdragen G. G. C-r.
Grundvatten brukar man benämna det vatten under
markens yta, som är fritt, d. v. s. ej bundet vid
jordmassan genom kapillära, osmostiska eller andra slag
av krafter (se Markvätska). Upphovet till
grundvattnet är den fallande nederbörden, vilken till en del
sjunker ned i marken. Sjunkningen fortsätter, tills
ett ogenomsläppligt lager uppnås, då rörelsen i lodrät
riktning avstannar, och vattnet anrikas i form av G.
Den mängd G., som ett jordlager kan innehålla, och
vidare hur pass lätt G. kan röra sig i lagret beror på
jordlagrets porvolym. Häri få då endast inräknas de
porer, som äro tillräckligt grova att tillåta vattnet
behålla sin rörelsefrihet. Grundvattenrikast äro
gruslagren och särskilt våra rullstensåsar utmärka sig för
en riklig grundvattentillgång. Även i fasta berget
förekommer G., emedan berget vanligen är
genomdraget av sprickor.
Vid sin passage genom jordlagren befrias vattnet
från eventuellt förekommande siam, varigenom det
blir klart. Vidare löser vattnet en del salter ur de
jordlager det passerar. Detta gör, att G. är lämpligt som
dricksvatten, eftertom saltfritt vatten har fadd smak.
Det utgör vår viktigaste dricksvattentillgång (se
Vatten).
För G:s upptagande anordnas brunnar, antingen
öppna sådana eller rörbrunnar. Skall G. utvinnas ur
berg, måste en borrad brunn utföras. Vattenytans läge
i en brunn beror av G:s höjdläge, det s. k.
grundvatten-ståndet.
- Gruvlagstiftning
Går G. i dagen utan något ingrepp bildas en källa.
Av oerhörd betydelse för jordbruket är G:s
förekomst i odlade marker. Är grundvattenytans höjdläge
här för högt, förekommer försumpning med åtföljande
nedsättning av skörderesultaten. Beglering av dessa
förhållanden sker genom dränering (se Torrläggning).
Y. G-n.
Grundyta, se Virkesinmätning.
Grundämnen benämner man inom kemien ett 90-tal
olika ämnen, så beskaffade att de ej med hjälp av några
kemiska medel låta uppdela sig i enklare ämnen. G.
antagas vara mekaniskt delbara i atomer
(atomteorien), varav ett ytterligt stort antal behövas för
att utgöra en vägbar kvantitet materia. Sålunda
tarvas ett 24-siffrigt tal för att uttrycka antalet atomer
i exempelvis 1 gram väte, 12 gram kol eller 16 gram
syre, vilka mängder äro dessa G:s s. k. atomvikter.
G. indelas i metaller och metalloider, av vilka de
förstnämnda äga men de sistnämnda sakna metalliska
egenskaper. G. bilda med varandra kemiska föreningar
av oorganisk eller organisk natur, vilka tillsammans
och jämte de fria G. utgöra hela den för oss tillgängliga
materien. O. S-g.
Gruppintervall, se Nötkreaturens utfodring.
Gruppsådd, se Sådd.
Grupputfodring, se Nötkreaturens utfodring.
Grusharpa, sållredskap för frånskiljande av stenar ur
grus. Den består i regel av en långsträckt rektangulär
ram med längsgående ribbor av järn eller trä. Vid
användning ställes den i lutande ställning och gruset
kastas på densamma. S. E-n.
Grusjord, se Jordarter och Lösa avlagringar.
Grustäkt. Arrendator får, om intet särskilt stadgas i
arrendekontraktet, för gårdens behov taga grus, sand
o. d., men äger däremot ej rätt att försälja något därav.
Inkomst av G. räknas som inkomst av fast egendom.
Ifråga om inteckning för rätt till sådant servitut, som
innebär G., måste skriftlig handling upprättas, innan
rättigheten kan beviljas. S. E-n.
Gruvlagstiftning reglerar tillgodogörandet av i jorden
befintliga mineral. I den äldre rätten ansågs ett mineral
tillhöra jordägaren, men gruva å lands- och
häradsallmänning vara konungens, d. v. s. ett regale. I K.F.
10/9 1723 tilldelades upptäckare av gruva viss
belöning och rätt att deltaga i driften, i allmänhet till 34
mot % för jordägaren, vilket innebar s. k.
inmutningsrätt. Denna omfattade så gott som alla kända
metaller och malmer, vilka därigenom undandrogos
jordägarens uteslutande förfogande. I gruvstadgan le/5
1884, som gällde till 1/1 1940, omfattar
inmutnings-rätten dels malmerna till 19 st. uppräknade metaller,
bl. a. guld, silver, bly, koppar, järn med undantag av
sjö- och myrmalmer, zink, tenn och arsenik, dels
svavelkis, magnetkis och grafit. Jordägaren var berätti-
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
