Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gräs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gräs
Gräsmatta
av växttråd och minskar smältbarheten hos
näringsämnena. Vid fuil blomning innehålla G. omkring 25%
torrämne, varav c:a 2,5 % smältbar äggvita, 0,5% fett,
7—11% kvävefria extraktivämnen och ungefär lika
mycket växttråd. 65 à 70% av torrämnet är
smältbara Efter blomningen ökar växttrådhalten och
minskar smältbarheten och fodervärdet ytterligare.
Fodervärdet anges hos färskt G. i blomning till 15—20 fe,
hos hö i samma utvecklingsstadium till 40 fe pr 100 kg,
d. v. s. av grönt G. åtgår 5—7, av gott gräshö 2,5 och
av sent skördat gräshö 3 kg till en foderenhet. En
foderenhet G. innehåller alltefter G:s utvecklingsstadium
60—100 g smältbar äggvita (stundom mera).
Mineralämneshalten i G. är omkring 2 %, i höet 5 %; vid mycket
tidig skörd kan askhalten i höet uppgå till 6 à 7%.
Såväl färskt G. som därav berett gott hö är för hästar
och nötkreatur ett begärligt och hälsosamt foder. Det
färska G. ätes också gärna av svinen. Se f. ö.
Gräsmatta och Vall. H. O-d.
Gräsblandat klöverhö, se Hö.
Gräscnsilage, se Ensilage.
Gräsfly (Cerapteryx graminis L.) kallas en nattfjäril
med gråbruna framvingar tecknade med vita fläckar,
av vilka en befinner sig ungefär mitt i vingen och
utskickar några korta vita spetsar framåt och bakåt (då
vingarna äro hopslagna). Mellan vingspetsarna mäter
den c:a 30 mm. G. förekommer över hela vårt land
men är särskilt talrikt i Norrland, där arten ofta
uppträder i oerhörd mängd. Dess käraste tillhåll äro de
naturliga ängsmarkerna, särskilt sådana, där tuvtåteln
ingår i marktäcket. G. flyger i juli och augusti månader
och lägger sina ägg på gräset. Flertalet av dessa torde
kläckas redan på hösten. Följande vår kläckas de övriga
och då börjar larvernas gnag på vegetationen. I juni
månad bli larverna fullvuxna. De ha då nått en längd
av c:a 30 mm och äro mörkbruna, nästan svarta med
metallisk glans. På ryggen och sidorna äro de tecknade
med 7 ljusa längsstrimmor. De stora larverna ha
glupsk aptit och kaläta snart betesmarkerna, om de
äro talrika. Från dessa vandra de i täta skaror över
till nya områden, ofta följande en bestämd kurs. Man
har på grund härav med framgång kunnat bekämpa
dem genom att avgränsa härjade områden med
fångstdiken (se Skadedjursbekämpning), i vilka de samlas
och där de kunna dödas. Stundom kunna larverna
bekvämt dödas genom att köra över den angripna arealen
med tung vält. I den mån de naturliga markerna brytas
och läggas under rationellt bruk, minskas
livsbetingelserna för detta norrlänningarnas besvärliga skadedjur.
A. T.
Gräshed, se Hed.
Gräshoppor (Acridiodea), till rätvingar hörande
insekter, vars antenner nå ungefär halva kroppslängden.
De bakre benparen äro utvecklade till kraftiga hopp-
ben. Genom att gnida bakbenen mot vingarna
framkalla de ett gnisslande läte, som i Sverige ofta
oriktigt tillskrives syrsorna. En del arter ha väl
utvecklade vingar. Andra arter ha vingarna förkrympta.
Till dessa senare höra flera i Sverige vanliga arter.
De leva på växtämnen.
Sträckgräshoppan, som finnes i Asien, Afrika och
Amerika, uppträder i stora, vandrande skaror, som
orsaka svåra härjningar, där de draga fram. Jfr
även Vårtbitare. G. Dbg.
Gräshö, se Hö.
Gräsmask, se Gräsfly.
Gräsmatta, gräsplan, en för prydnadsändamål i parker
och trädgårdar eller för vissa speciella behov såsom
fotbollsspel och golfspel särskilt anlagd, gräsbevuxen
yta, på vilken gräset genom lämplig behandling hålles
tätt, jämnt och lågt. En vacker G. är en verklig
prydnad, men den kräver stor omsorg vid anläggningen.
Först och främst kräves det en god planering av
marken. Planeringen får inte bara bestå däri, att man
skrapar av matjorden från upphöjningarna utan man måste
ha minst 20 cm djup matjord överallt. Det bästa
sättet att få jorden i ordentligt skick är att offra ett
år på förberedelserna till själva anläggningen av G.
Under detta år odlar man potatis, och både före och
efter använder man tiden för kamp emot ogräset,
vidare kan man nu lämpligen tillföra kalk och gödsel.
Då G. endast skall bestå av gräs är en hög kalkhalt i
jorden varken önskvärd eller nyttig, men på jordar,
som lida av en alltför stor kalkbrist, kan dock en
kalk-ning vara nödvändig. Man behöver dock ej ha högre
pH än 6,0. På mullfattiga jordar kan man lämpligen
tillföra naturlig gödsel, men på jordar med tillräcklig
mullhalt bör man helst endast ha konstgödsel. Med
stallgödseln tillföres nämligen alltid en hel del ogräs.
Vid grundgödslingen äro fosfaten viktigast. Man ger
t. ex. 5 à 10 kg pr 100 m2 av (helst kornat) superfosfat,
thomasfosfat eller benmjöl och på sandiga jordar
därjämte t. ex. 5 kg 40-procentigt kalisalt eller dubbelt
så mycket lågprocentiga kalisalter.
Alla dessa arbeten böra vara slutförda, då hösten
kommer. Tidigt påföljande vår tillföres kalkkväve 5
kg pr 100 m2. Härigenom dödas en stor mängd ytligt
belägna ogräsfrön. Såbädden tillredes sedan, så att den
ligger jämn och finbrukad i början av maj, då sådden
verkställes. På mycket ogräsrik jord kan man lämpligen
använda ytterligare en sommar för ogräsutrotning och
sår då i augusti. Fröet myllas grunt genom krattning;
vid ihållande torka vattnar man försiktigt. Då gräset
nått en höjd av 10 cm slår man det med lie, och sedan
slås det regelbundet med lie 2 à 3 ggr i månaden under
hela första sommaren. Om man redan från början
sätter på klippningsmaskinen, kan man lätt skada det
späda gräset.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
