- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
336

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grävningslista ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grävningslista

Gröe

Grävniugslista är en lista, innehållande måttuppgifter
för upptagandet av ett dike eller en kanal. G. skall på
vissa punkter av diket eller kanalen ånge
tvärsektionens storlek och utseende, d. v. s. lämna uppgift
om dagbredd, bottenbredd, djup och släntlutning.

Y. G—n.

Gröe (Poä), ett grässläkte, utmärkt av jämförelsevis
små, plattade, 2—5-blommiga, borstlösa småax i
vippa; frukten är fast omsluten av blomfjällen, som
nedtill äro håriga. — De flesta hithörande arter äro
små eller medelstora, glatta, fleråriga gräs med i
knoppläget sammanvikta blad. Flera arter ha betydelse
som vallväxter.

Ängsgröe (Poa pratensis L.), ett lågt — medelhögt
gräs* med underjordiska, kvickrotsliknande utlöpare
med knippevis samlade bladskott från lederna. Årligen
anläggas 1—2 skottgenerationer, och skotten ha
2—3-årig utveckling. Stråets längd växlar mellan 10 och
100 cm. Bladen äro jämnbreda, i spetsen huvlikt
(båt-formigt) hopdragna. Snärpet är kort och tvärhugget.
Vipporna äro små, under blomningen yviga, sedan
hopdragna. »Fröets är omkring 3 mm långt, till färgen
mattgult; 1 000-kornvikten är omkring 0,2 g. —
Ängs-gröen blommar tidigt och lämnar moget frö redan i
juli. — Ängsgröen växer vild i hela Europa, Norra
Asien, Nordamerika, Nordafrika och Australien, på
stepper och ängar, i skogar och på gräsbevuxna myrar.
I Amerika är den känd under namnet Kentucky
blue-grass. Den är ett utpräglat betesgräs, hos oss det utan
jämförelse viktigaste; vissa former kunna även
användas i mångåriga slåttervallar. Det har dock först under
senare år kommit i rationell odling.

Ängsgröen är ett mycket variabelt gräs, och inom
densamma ha flera arter eller underarter blivit
uppställda. En närstående art som brukar kallas s m a 1 b 1
a-dig ängsgröe, är den av Linné urskilda Poa
angustifolia L., en ganska tätt tuvad form, som i betesmarker
ofta förväxlas med rödsvingel; de i norra Sverige
förekommande typerna som urskilts under namnet P.
alpigena (Fr.) Lindman (nordgröe) äro vanligen
högvuxna och bilda glesa mattor. Det odlingsmaterial,
som tidigare funnits i landet, har huvudsakligen varit
av amerikansk samt i någon mån tysk härkomst. På
senare år ha vi emellertid fått ett flertal förädlade
stammar av mera enhetlig typ, nämligen Hammenhögs
Gullàker ängsgröe, Svalöfs Fylking och Weibulls Primo.

Ängsgröen trivs på alla slags jordar och under de
mest skiftande fuktighetsförhållanden. Relativt
fuktiga jordar äro bäst, men styva leror äro mindre
lämpliga. — Den ger ett näringsrikt foder, som gärna ätes,
och betalar gödsling mycket bra. Den ger emellertid
svaga skördar under de första åren och bör därför
alltid blandas med andra gräs, som kunna ge full
skörd, till dess ängsgröen har utvecklats. I växtföljds-

vallar i södra Sverige lämpar den sig mindre väl, emedan
den tack vare sina kraftiga utlöpare blir ett besvärligt
ogräs i följande grödor. — För statsplombering av fröet
kräves 80 % renhet, 75 % grobarhet, och högst 15 000
ogräs, därav högst 200 svårare, pr kilogram.
Utsädesmängd i rensådd är 15—20 kg/ha.

Fjällgröe (P. alpina L.) liknar lågvuxna former av
ängsgröen men har en tätare vippa med större, svagt
rödlätta småax. Den är allmän i inre Norrland, där den
utgör en av fjällbetenas bästa växter.

Kärrgröe, betesgröe (P. trivialis L.), ett lågt •—
medelhögt gräs, som mycket påminner om ängsgröen, från
vilken den främst skiljer sig genom saknaden av
underjordiska utlöpare; i stället utsänder den längre och
kortare nedliggande skott, som kunna bilda täta, fina
mattor. Den har vidare i jämförelse med ängsgröen
mot spetsen mera jämnt avsmalnande blad, och ett
långt, spetsigt snärp. Skottutvecklingen är vanligen
3-årig, första året anlägges en knopp, andra utvecklas
bladrosetten och tredje strået. Kärrgröen förekommer
vild i norra och mellersta Europa och norra Asien på
fuktiga, näringsrika marker, ängar m. m., upp till
skogsgränsen. Den är på många odlade kärrjordar ett
svårt ogräs. När och var den börjat odlas är ej känt,
men i vårt land har den odlats sedan slutet av
1800-talet. Den är ganska formrik, ehuru den ingalunda kan
mäta sig med ängsgröen; något annat odlingsmaterial
än den vanliga handelsvaran, som kommer från
Tyskland och Danmark, finnes ej. Kärrgröen trivs bäst på
fuktig sandjord eller på näringsrik torvjord; den är
känsligare för torka än ängsgröen. Om den skördas
tidigt, så att icke stråna hunnit vissna, ger den ett
mycket näringsrikt foder, som gärna ätes av kreaturen.
Särskilt ha de fina bladskotten en hög kvalitet, och på
fuktiga jordar, där den skjuter tidigt på våren och växer
till sent på hösten, ger den ett mycket gott bete.
Fröets 1000-kornvikt är 0,29 g, för statsplombering
fordras 90 % renhet och 80 % grobarhet, högst 20 000
ogräsfrön, därav högst 400 svårare, pr kilogram.
Utsädesmängden vid rensådd brukar beräknas till 14—22
kg/ha.

Sengröe, höstgröe (Poa paluslris L.), ett medelhögt
— högt gräs med uteslutande uppräta skott — den
saknar alltså vandringsskott. Från den upprätta
rotstocken utgå de 5—10 dm höga, nedtill greniga stråna
i smärre grupper; bladen sakna snärp. Arten igenkännes
lätt på de karakteristiskt färgade ytterblomfjällen:
gröna med gulbrun eller violett spets. Skottutvecklingen
är 2-årig; första året anlägges en knopp, som andra
året utväxer till strå. Sengröe förekommer vild i
Europa, Asien och Nordamerika, i Sverige upp till
Norrbotten, men är sällsynt i inre Norrland. Dess naturliga
växtplats är fuktiga, gärna tidvis översvämmande
ängar. I vårt land började den odlas i slutet av 1800-

336

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free