Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsskötsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gåsskötsel
Gåsskötsel
15—20 ägg per år, ruvar. Ungarna äro härdiga och
utvecklas snabbt, om betestillgången är riklig.
Ölandsgåsen liknar Skånegåsen men är betydligt
mindre och har lägre anspråk på fodertillgång.
Karaktärer: vikt hane 5,0 hona 4,5 kg; övriga yttre
karaktärer, se ovan om Skånegåsen. Ölandsgåsen är
härdig och mycket förnöjsam, passar därför, där
endast svaga beten äro tillgängliga. Honan lägger
10—12 ägg per år, ruvar. Slaktprodukten av högsta
kvalitet.
Emdengåsen härstammar från Hannover,
Tyskland och har namnet efter staden Emden. Karaktärer:
vikt hane 8,0, hona 7 kg; stor kraftig och högt buren
kropp med lång hals; konstitution grov; ben och
näbbfärg ljusröda, ögon blå, fjäderfärg helvit, ungarna
kunna dock ha mörka färgteckningar. Den är
snabbvuxen men icke lättgödd. Slaktprodukten är icke av
högsta kvalitet, bl. a. beroende på den grova
benbyggnaden. Honan lägger 20—30 ägg årligen, ruvar
sällan.
Toulousegåsen är en fransk ras och bär namnet
av staden Toulouse i Haute-Garonne. Karaktärer: vikt
Gåsskötsel. Fig. 2. Toulousegås.
hane 8, hona 7 kg; stor grov och klumpig kropp med
ett djupt nedhängande bröst- och bukveck; kroppen
bäres nästan horisontellt; näbb köttfärgad eller brun
med ljus spets, ben gulröda, fjäderfärg grå; honan
lägger 30—40 ägg per år, ruvar sällan. Den är härdig,
snabbvuxen och lätt att uppföda, såvida
betestillgången är riklig. Rasen är ganska lättgödd. Köttet är
av god kvalitet, men slaktprodukten något
mörk-färgad.
Italienska gåsen är en korsningsprodukt av
italienska lantgäss och Emden- m. fi. raser. Karaktärer,
vikt hane 7, hona 6 kg; lång smal finbygd och högt
buren kropp med lång och smal hals; näbbfärg gul- och
benfärg rödorange. Ögon blå med gul ring; fjäderfärg
vit; honan lägger 40—60 ägg per år, ruvar icke. Den
är snabbvuxen, härdig och förnöjsam. Slaktprodukten
är förstklassig.
Gåsaveln har sin högsäsong på våren och
fortsätter för de högvärpande raserna fram på sommaren.
Blivande avelsdjur utväljas på hösten bland
ungdjuren, innan dessa ställas på gödning. Till avel lämpa
sig bäst de för resp. ras medelstora individerna.
Avels-urval bland outvecklade unggäss vållar bl. a. svårighet
med könsbestämningen. Som avelsdjur äro gässen icke
fullgoda under första levnadsåret, men honorna kunna
sedan bibehålla sitt avelsvärde under många år.
Hanarna äro bäst mellan 2—4 år, därefter avtager
vanligen vitaliteten. Normalt beräknas 1 hane för
3 à 4 honor.
Avelsgässen reagera icke direkt för köld, såvida de
icke få vistas på snö och is. Enkla hus äro tillräckliga
för deras inhysning under natten och vid otjänlig
väderlek. När marken är bar. kunna de leva på
grönbete jämte något tillskottsfoder såsom havre och
morötter. På nyåret böra de utfodras rikligt och även
ha tillgång till skalbildande ämnen. Öppet vatten är
en viktig tillgång och bör därför ombesörjas. Gässen
välja vanligen ett särskilt värpställe och sådana böra
anordnas och placeras så, att de äro lättåtkomliga för
djuren. Efter värpningen inbäddar gåshonan sina ägg
i ströet, varför ströet i gåsrummet försiktigt bör
genomsökas varje dag under gässens avelssäsong, så
att ev. värpta ägg icke få kvarligga däri. Äggen böra
insamlas och förvaras vid rumstemperatur och dagligen
vändas under lagringstiden. Väl behandlade kunna
gåsägg vara fullgoda för avel efter 14 dagars
förvaringstid.
Gåshonan kan endast i undantagsfall ruva äggen.
De flesta ruvas vanligen av höns eller kalkoner och i
vissa fall med maskin. En medelstor höna kan ruva
4 gåsägg och en kalkon 10—13, liksom gässen själva.
Vid ruvning med höns måste gåsäggen vändas minst 2
ggr dagligen, eftersom hönan icke förmår ändra deras
läge tillräckligt. Vidare underlättas kläckningen, om
äggen vid ruvningen med hönsfåglar dagligen fuktas
under den sista ruvningsveckan. Vid kläckning av
gåsägg i maskin måste luftväxlingen vara rikligare
och fuktigheten högre, än då hönsägg ruvas.
Ruvningstiden för gåsägg är i medeltal 30 dygn.
Efter 1 veckas ruvning undersökas äggens
befruktning på vanligt sätt och några dagar före kläckningen
upprepas detta för borttagande av ev. döda ägg. När
gåsungen bräckt skalet, kan 2—3 dygn förflyta,
innan han lämnar detsamma. De böra aldrig hjälpas
fram. Gåsungarna måste ruvas ett par dygn efter
kläckningen, de utfodras sedan med helmjölk och
havre-, korn- eller vetegryn samt spätt gräs, om
sådant finnes. De ha stort värmebehov under de
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
