Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
Hallon -
berömt för sin arom, vilken ingen odlad sort företer.
De i Sverige mest kända och odlade sorterna äro
Marlborough och Superlativ, gamla sorter, som dock
på senare tid trängts tillbaka av de nyare och mera
storfruktiga Asker, Lloyd George och Preussen. Den
senare ger mycket stora frukter, som lära tåla
transport bättre än övriga.
Kulturen är vansklig; på ena platsen gå H. väl
till och ge goda skördar, på den andra uppehålla de
nätt och jämt livet. De trivas bäst på lugn och
skyddad plats i full sol. Jorden bör vara myllrik och ej
för torr. Ofta ser man dock goda odlingar i såväl
lera som i sandjord.
Plantering sker tidigt om våren. Man sätter
ettåriga skott på ett avstånd av 65 cm mellan
plantorna och 11/2—2 m mellan raderna. Redan från
början utspännas trådar efter raderna och skotten
bindas till. Varje höst skäras de skott ned, som burit
och 5—6 av de bästa unga skotten bindas upp,
övriga skäras bort. S. G-n.
Hallonglasvinge (Sesia tepuliformis) har delvis
genomskinliga, smala vingar. Larven lever i märgen på
grenar av krusbärs- och vinbärsbuskar. G. Dbg.
Hallonmask, se Hallonänger.
Hallonskottsjuka, av säcksvampen Didymella
appla-nata förorsakad sjukdom hos hallon. På årsskotten
uppstå utbredda, bruna eller mörkvioletta fläckar,
oftast med utgångspunkt från ett bladfäste. Följande
år torkar barken på de angripna ställena, spränges
oftast sönder och blir tätt besatt med ytterst små
svarta prickar (konidiegömmen); de svårt angripna
skotten nedvissna. FI. bekämpas genom tidigt
borttagande (omedelbart efter slutad bärskörd) av de
gamla skotten och gallring av årsskotten; de
utgallrade brännas. Därefter besprutas med
bordeaux-eller svavelkalkvätska och denna behandling
upprepas på våren före lövsprickningen samt före
blomningen. Th. Lfs.
Hallonvivel (Anthonomus rubi HERBST) kallas en
2—3 mm lång skalbagge med snabellikt förlängt
huvud. Till färgen är den svart. Den lägger sina ägg i
slutna eller obetydligt öppnade knoppar på hallon,
jordgubbar och smultron. Sedan detta skett, avbites
helt eller delvis knoppskaftet, så att knoppen ej
kan slå ut. Larven lever av knoppens inre delar och
förpuppas även inuti denna. Angrepp av denna
insekt förekomma i stor omfattning på jordgubbar
och märkas lätt på förekomst av avbitna blomskaft
och avfallna knoppar. Genom plantornas bepudring
med arsenikhaltiga medel, innan de i nämnvärd
utsträckning gått i blom, kan man rätt effektivt minska
skadegörelsen. A. T.
Hallonänger (Byturus tomentosus DG.) kallas en
4 mm lång, långsträckt oval, gulgrå skalbagge, vilken
- Halmfläkt
på våren gnager sig in i de slutna knopparna på
hallonbuskarna för att där lägga ägg. Larverna utveckla
sig sedan till de bekanta »hallonmaskarna», vilka
anträffas vid fruktens avplockning. De leva
egentligen i det tapplika fruktfästet men skada även själva
hallonet. Skalbaggarna falla lätt till marken, då de
oroas. Skakas hallonskotten över lämpliga
fångstredskap, kunna djuren insamlas. Att pudra buskarna
med derrispulver har även visat sig vara en god
bekämpningsmetod. A. T.
Halm. Detta fodermedel är med hänsyn till sin
sammansättning och sitt näringsvärde mer konstant än
övriga stråfodermedel på grund av att skörden så
gott som alltid sker i ett och samma mognadsstadium.
Genom växtförädlingen har stråstyvare sorter
frambringats, vilket sänkt H:s näringsvärde.
Höstsädeshalmen är näringsfattigast, medan
vår-sädeshalmen, särskilt den norrländska, kan vara
rätt värdefull.
I dietiskt avseende verkar havrehalm något lösande,
medan kornhalmen verkar stoppande, varför dessa
halmslag böra utfodras i blandning. Någon speciell
inverkan på mjölkens och mejeriprodukternas
kvalitet har icke den friska H., medan skämd H.,
framförallt dylik av baljväxter, kan vara hälsovådlig att
använda.
H:s näringsvärde kan höjas genom att den
behandlas med lut, som förstör ligninet eller vedämnet,
varigenom den i cellerna inneslutna näringen kan
tillgodogöras av djuren. Se även Strömedel. F. J-l.
Halmelevator, se Elevator.
Halmfläkt. Vid transport av mindre ömtåligt gods,
såsom halm och boss, inmatas detta direkt i
fläkthuset på en vanlig fläkt. Vid transport av
spannmål o. d. användes däremot injektor. På H. måste
det finnas tillräckligt stort utrymme mellan vingarna
och fläkthusets väggar. Därigenom uppstå
kraftförluster, som orsaka låg verkningsgrad hos dessa fläktar.
Dock är verkningsgraden högre här, än när injektorer
användas. Vid 50 m rörlängd och 750 mm cylinder-
Kg pr fe (g).. Näringsvärde för halm av
råg höstvete korn havre vårvete gräsfrö ärter vicker klöver
4,5 4,7 3,9 3,8 4,5 3,7 4,4 4,3 4,5
Kg
torrsubstans pr fe (g) 3,8 3,9 3,3 3,2 3,8 3,2 3,7 3,7 3,8
Smältbar
äggvita : 0/ /o.......... 0,6 0,6 0,9 0,9 0,6 1,1 2,4 2,5 2,6
pr fe (g), gram 30 30 40 30 30 40 110 110 120
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
