Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harsyra -
Harsyra (Oxalis acetosella) har vita blommor med
violetta ådror och blad sammansatta av tre
hjärt-formiga småblad. Växten har stark sur smak av
kalciumoxalat. G. Dbg.
Harts bildas av åtskilliga växter, framför allt av
barrträd av olika slag. Mest använt är vanligt
barrträdsharts (kolofonium) av fransk eller amerikansk
härkomst. H. utgör den fasta återstoden vid torkning
i luft eller på konstgjord väg av s. k. terpentinbalsam,
varvid terpentinoljan förflyktigas. Ett fossilt,
synnerligen värdefullt H., bildat av förhistoriska barrträd,
är bärnstenen, vilken flyter upp huvudsakligen vid
södra östersjökusten och där tillvaratages. Andra
viktiga H. äro de s. k. kopalerna, vilka ha tropiskt
ursprung, samt schellack. Även konstgjorda H.,
framställda av fenoler (se Karbolsyra) m. fi. ämnen,
framställas inom modern kemisk industri. H. användas
huvudsakligen vid fernisstillverkning, till limning av
papper och till beredning av s. k. hartstvål. O. S-g.
Harvar. Lättare H. Bland dessa märkas ogräsharvar,
de s. k. 100-pinnharvarna, ställbara lättharvar samt
ängsharvar av olika slag.
Ogräsharvarna skola endast bearbeta själva ytan,
varför de dels ha liten tyngd per pinne, dels ha
pinnarna nedtill utplattade och tvära. De användas dels
före, dels efter sädens uppkomst. Om pinnarna äro
Harvar. Fig. 1. Ogräsharv.
mejselformigt utplattade (fig. 1), kan man efter
sädens uppkomst köra med den smala sidan framåt,
äro pinnarna V-formiga, kan man vid samma tillfälle
köra med spetsen framåt.
100-pinnharven, även kallad sicksackharven, består
av sektioner med vanligen 20 pinnar i vardera, och
kan därför köras med det antal sektioner, som passar.
Vanligen köres den till ett par hästar med 5 sektioner,
varav namnet. Pinnarna äro på denna H. vanligen
fyrkantiga, snett avskurna eller spetsiga. Den
användes till att ytharva tidigt på våren, till brytning
av uppkommen jordskorpa, efter vältning o. s. v.
Ställbara lättharven (fig. 2) har vanligen spetsiga
pinnar och tyngden per pinne är här större än för
de förut nämnda. Denna H. är för tung och för gles
att passa till ogräs- och ytharv men har eljest
mångsidig användning.
Bland ängsharvarna märkes länkharven, som
användes för att riva upp mossa och luckra ytan på
ängsmarker.
Harvar
Tyngre H. Dessa ha antingen fjädrande eller stela
pinnar. Av båda slagen finnas emellertid många
typer.
Harvar. Fig. 2. Ställbar lättharv.
De vanliga fjäderharvarna ha varit mycket
använda, men H. med stela pinnar börja åter komma i
bruk. I äldre tider voro dessa givetvis allenarådande.
Man anser, att de fjädrande pinnarna luckra och
blanda jorden bättre än de stela samt skona såväl H.
som dragare vid harvning på steniga fält.
Fjäderharvar på hjul kallas sedan gammalt för
kultivatorer. Numera användes detta namn för alla H.
Harvar. Fig. 3. Kultivator.
på hjul. När man på de vanliga fjäderharvarna utan
hjul skall reglera djupet, förändras även pinnens
vinkel mot marken. På kultivatorerna regleras
djupgåendet genom att den ram, varpå pinnarna sitta,
höjes eller sänkes, varför pinnarnas vinkel mot
marken är konstant.
Om H. förses med en planka framför, eventuellt
även bakom pinnarna, kallas de sladdharvar.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
