- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
367

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjul ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjul

Hjärtröta

försedda med rullager (se Lager), samt speciella H.
och gummiringar för arbetsvagnar ha börjat föras i
marknaden.

Vid användning av gummihjul uppnår man först
och främst den fördelen, att dragkraften kan minskas
vid samma last till i medeltal 50 à 60 % av den,
som behövs, om järnskodda trähjul användas. Störst
blir arbetsbesparingen på fast väg, minst på våt och
seg jord.

Ju större diameter ett H. har, desto mindre blir
dragkraftsbehovet. Hjulringarnas bredd inverkar på
fast och torr mark knappast på lättgåendet. Däremot
underlättas körningen mycket på lös mark av breda
ringar därigenom, att anliggningsytan för H. blir
större och nedsjunkningen mindre. Om vägbanan har
fast botten men är uppblött i ytan, kunna dock smala
H. gå lättare än breda. Enligt lagbestämmelser äger
K. B. att inom landstingsområdena förordna om ett
visst minimimått på hjulringarna. I de flesta län ha
också sådana bestämmelser utfärdats.

Gummihjul äro i allmänhet lägre än vanliga H.,
varför man erhåller större frihet vid överredets
utformande och kan få vagnen lägre, vilket i de flesta
fall är fördelaktigt. N-g.

Hjulbent, se Exteriörbedömning.
Hjulräfsa, se Hästräfsor.

Hjälp- och nödfodcrmedcl. Vid brist på hemodlat
foder och vid importspärr av utländskt kraftfoder,
t. ex. vid krig, få fodermedel tillgripas, vilka under
normala förhållanden icke komma ifråga. De
viktigaste av dylika fodermedel äro: löv (se Lövtäkt),
ljung, lava och mossa.

Lövet intar dock en mellanställning, i det löv
insamlas även under normala år för vinterutfodring till
får och kaniner. Det bästa lövet erhålles från asp,
rönn, björk, sälg och al, medan övriga trädslag ha
ett mindre värdefullt löv på grund av ett högt innehåll
av garvsyra, vilket särskilt är fallet med lövet från
bok, ek och hassel. I de bättre lövslagen ingår 11—
18 % råprotein. Näringsvärdet varierar mellan 1,8—
2,é kg per fe (g) av torkat löv med en halt av
smältbar äggvita på 100—180 g per fe. Av färskt löv åtgår
i medeltal 4 kg per fe.

Av färsk renlav åtgår c:a 4 kg till en fe; dess
innehåll av smältbar äggvita är låg.

Ljung är att betrakta som ett rent nödfoder, vilket
även är fallet med mossan. F. J-l.

Hjälpsådd å betesmark. Där växtbeståndet är för
dåligt för att kunna ge tillfredsställande avkastning,
brukar det förbättras genom H. H. användes sålunda
för upphjälpande av ett förutvarande bestånd till
skillnad från nysådd, som göres på icke beväxt mark.
Vid H. upprives markytan tillräckligt, för att fröet
skall kunna komma ned i jorden. Att utså fröet först

och harva sedan är felaktigt. För att ej riva upp för
mycket torvor, bör härdningen i början ske grunt.
På naturlig mark kan det dock bli nödvändigt att
bortskaffa det grövsta av lösriven forna, ris och
mossa. Efter nöjaktig uppharvning utsås fröet, som
myllas genom harvning och vältning.

Lämpligaste harvar vid H. äro, såväl då det gäller
åker som naturlig mark, beteskulturharvar*. För
myllningen av fröet bör harven ställas mycket grunt
eller en finare harv användas, exempelvis lämplig
rät-pinnharv. Där det blott är fråga om mycket små
fläckar, kan kratta användas både för att luckra
före sådden och för att mylla fröet.

Trots omsorgsfull harvning kan det vara svårt att
få fullgod myllning av fröet. Det kan därför
rekommenderas att utföra H. på eftersommaren, då fröet,
även om det ligger mera i ytan, ej löper så stor risk
att torka eller plantan att dö, innan den hunnit
utveckla rotsystemet. Se även Vall. J. B. & B. W.
Hjärna, se Nervsystem.

Hjärn- och hjärnhinneinflammation, se Nervsystemets
sjukdomar.

Hjärnsjukdom, se Kringsjuka.
Hjärntuberkulos, se Nervsystemets sjukdomar.
Hjärnvattusot, se Nervsystemets sjukdomar.
Hjärta, se Blodomloppsorgan.

Hjärtblad. En grodd består av rotanlag, stamknopp och
ett el. två H. el. kotyledoner (mono- och dikotyledoner).
Exempelvis råg har flera blad än H. anlagda.
Hjärtfrekvens, se Blodomloppsorgan.
Hjärtförlamning, se Hjärtslag.

Hjärtröta, en bristsjukdom hos betor, förorsakad av
brist på bor. Sjukdomen, som länge varit känd, men
tidigare ej spelat någon större roll, har under några
av de senaste åren gjort stor skada. Den ger sig först
till känna på så sätt, att de yngsta bladen i rosetten
svartna och dö. Snart övergå symptomen även till
de äldre bladen, som efter hand dö. Mot sommarens
slut kunna betorna vara berövade alla sina
ursprungliga blad. I stället utvecklas på nacken talrika små
bladrosetter med förkrympta blad. På roten visar
sig sjukdomen först i ytterpartierna av rotens tjockaste
del som bruna, ruttnande fläckar, vilka gå mer eller
mindre djupt in i köttet. Stundom kan
sjukdomsförloppet avstanna, men betan blir i alla händelser
underlägsen en frisk både i storlek och sockerhalt.
Oftast går dock betan till förruttnelse. I början av
1930-talet påvisades det, att sjukdomen förorsakas
av borbrist och att den lätt kan avhjälpas genom
tillförsel av 10—20 kg natriumborat eller borsyra per
hektar. För en normal tillväxt fordras nämligen
endast ytterst små bormängder. Chilesalpeterns ofta
konstaterade överlägsenhet över andra
kvävegödselmedel till betor beror bl. a. på dess borhalt; ehuru

367

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free