Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H järtröta
Hjärtslag
obetydlig c:a 0,015 %, är denna vanligen tillräcklig
för en fullt normal utveckling av betorna. Under
torra år blir sjukdomen mycket svårare än under
fuktiga. På jordar, där hj ärtrötan är svår, kan en
gödsling med 10—20 kg/ha borat åstadkomma en
skördeökning på 50 %.
Även hos vissa andra växtslag förekomma
sjukdomar framkallade av borbrist. H. O—d.
Hjärtsjukdomar. Hjärtat tjänstgör som en pump,
som driver blodet genom blodkärlsystemet, och det
kommer härvid att verka både som tryck- och
sugpump. Under normala förhållanden arbetar hjärtat
endast med en ringa del av den kraft, det kan prestera.
När individen utsättes för stark kroppsrörelse, uppstår
ökad förbränning i organismen. Blodet behöver då
hastigare syrsättas genom att hastigare passera
lungorna, och detta kan ske endast genom att hjärtats
arbete ökar. Vid vissa sjukliga tillstånd, vare sig
dessa äro lokaliserade till hjärtat självt eller till andra
organ, t. ex. till njurar eller lungor, måste hjärtat
ävenledes utföra ökat arbete. Så länge hjärtat genom
att ta till sin reservkraft kan uträtta detta ökade
arbete, kan individen synas fullt frisk. Om däremot
hjärtat ej längre orkar med det ökade arbetet,
inställer sig vissa sjukdomssymtom, och man talar då
■om en hjärtinsufficiens eller hjärtsvaghet. Vad
husdjuren angår framträda dylika symtom framför allt
hos sådana djur, som ha att utföra hårdare
kroppsarbete som hästar och jakthundar, under det att hos
nötkreatur lindrigare hjärtfel i regel kompenseras
utan att ge anledning till påtagliga
sjukdomssymtom. — Ett av de vanligaste symtomen, som inställer
sig, när hjärtat ej orkar utföra sitt arbete på
normalt sätt, är andnöd, varvid ofta följer, att hud och
slemhinnor få en blå färgton. Hos svin, som ha gles
liårbeklädnad, kan detta lätt iakttagas särskilt å
•öronens hud. Samtidigt blir vanligen pulsen
påskyndad, ofta oregelbunden. Vid försvagad
hjärtverksamhet uppstår också stundom vätskeutgjutning eller
ödem i underhudsbindväven särskilt under bröst och
buk eller i extremiteterna, varjämte kan uppstå
blodöverfyllnad i vissa organ.
Sjukliga förändringar i själva hjärtmuskeln
uppkomma ofta i samband med akuta
infektionssjukdomar. Hjärtmuskeln kan då bli säte för degenerativa
eller inflammatoriska förändringar. Man finner då i
regel påskyndad, ofta bultande hjärtverksamhet,
svag puls och mörkfärgade slemhinnor. I vissa fall
kan döden följa hastigt. Detta gäller t. ex. för kalv
vid mul- och klövsjuka, då det uppstår en egenartad
förändring i hjärtmuskulaturen, vilken hastigt kan
föra till döden utan andra sjukdomssymtom. I
samband med en inflammation i hjärtmuskeln kan också
uppstå en inflammation i hjärtats inre hinna. Denna
inflammation drabbar vanligast hjärtklaffarna, och
man talar då om en endokardit. Härvid uppstå
vanligen nybildningar i form av tjocka pålagringar på
klaffarna, varigenom dessa bli så förändrade, att
blodets passage kan försvåras. Dylika endokarditer
uppstå ofta som följd av infektion, så t. ex. i samband
med en allmän infektion som vid rödsjuka hos svin.
Andra gånger kan en infektiös process, lokaliserad
till ett visst organ som t. ex. en
livmoderinflammation, orsaka en endokardit. I sådana fall ha bakterier
från den sjuka livmodern kommit ut i blodbanorna
och vid passagen genom hjärtat fastnat på en av
hjärtats klaffar och här orsakat sjukliga förändringar.
En allvarlig hjärtåkomma är
hjärtsäcksinflamma-tion (perikardit), särskilt hos nötkreatur, där den så
gott som alltid orsakas av en främmande kropp,
som från nätmagen tränger genom mellangärdet in i
hjärtsäcken (se Mag-mellangärdsinflammation). Vid
denna sjukdom inkommer med den främmande
kroppen i hjärtsäcken bakterier. Här utvecklas en
inflammation med utgjutning och fibrinutsvettning,
varigenom snart åstadkommes en mer eller mindre
utbredd sammanlödning mellan hjärtsäcken och
hjärtat. Hjärtsäcken blir härvid ofta högst avsevärt
förtjockad och i de delar av hjärtsäcken, där denna
ej är fastlödd vid hjärtat, anträffas ofta stinkande
var. En ko kan stå flera månader med en sådan
var-görande hjärtsäcksinflammation utan att visa några
påtagliga sjukdomssymtom. Så akutiseras lidandet,
kon får feber och till följd av hjärtsvaghet
ansvällning i käftgropen och i dröglappen och spända
hals-pulsådror, jämte svag, påskyndad puls. Vid
undersökning av hjärtat visar sig, att detta är förstorat
och att man kan höra skavande och plaskande ljud
över hjärtat. Foderlusten är i detta stadium av
sjukdomen helt upphörd och allmäntillståndet starkt
nedsatt. Då lidandet är obotligt, bör djuret slaktas
snarast, sedan diagnosen är fastställd. I vissa fall kan
hjärtfel orsakas av rubbningar i hjärtmuskelns
in-nervation. Om hjärtat slutar arbeta, följer
omedelbart döden i s. k. hj ärtförlamning. Detta är en vanlig
dödsorsak vid vissa infektions- eller
intoxikations-sjukdomar. Vissa H. hos husdjuren, som t. ex.
svårartad endokardit eller hjärtsäcksinflammation, äro
obotliga. Vid vissa fall av hjärtsvaghet, t. ex. i
samband med infektionssjukdomar, kan hjärtat
understödjas med lämpliga hjärtmedel som t. ex. digitalis
eller coffein. N. L.
Hjärtslag är en populär benämning på dödsfall till
följd av hj ärtförlamning. H. uppträder framför allt
hos djur, som lida av akuta eller kroniska
hjärtsjukdomar, som t. ex. traumatisk hjärtsäcksinflammation
eller inflammation i hjärtmuskeln. Se vidare
Hjärtsjukdomar. N. L.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
