Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hönssjukdomar -
pinnarna. Under senaste åren har även behandling med
nikotinpreparat eller derrispreparat (ströpulver) med
fördel använts. Hönsen böra alltid ha tillgång till
sand-eller askbad för att de själva skola kunna skydda sig
mot invasion av fjäderlöss.
Benskorv, kalkben eller fotskabb är ett relativt
vanligt lidande hos höns, som orsakas av ett skabbdjur
(Cnemidocoptes mutans), vilket lever mellan och under
de hornartade plåtarna på tarsen, där retningen
medför inflammatoriska förändringar. Härvid bildas av
inflammationsprodukterna kalkliknande skorpor, som
avsätta sig mellan och under hornplattorna, som
därigenom skiljas åt och lyftas på kant. Detta gör, att
benen kunna se ut, som om de doppats i murbruk,
därav namnet kalkben. Behandlingen består däri, att
benen tvättas med såpvatten och
inflammationsprodukter och lösa hornplåtar avlägsnas. Benen
bestrykas därefter med perubalsam. Samtidigt böra
sitt-pinnarna noggrant rengöras och desinfekteras.
Fjäderätning är en ovana hos höns, vilken ibland kan
ta sjukliga former. Den består däri, att djuren plocka
fjädrar antingen på sig själva eller på andra. Ovanan
kan vara symtom på en bristsjukdom, beroende på att
fodret håller för ringa mängd kalksalter eller animal
äggvita. I andra fall kan fjäderätning bero på klåda,
orsakad av t. ex. ohyra. Fjäderätning uppkommer
lättast, när djuren ha för liten plats att röra sig på och
följaktligen ej få nog sysselsättning. Om en höna i
flocken börjar med fjäderätning, är vanligt att ovanan
hastigt sprider sig. Sjukdomen kan förebyggas genom
att djuren erhålla allsidigt sammansatt foder, genom
att de ha tillräckligt utrymme och sysselsättning och
att djur, som börja med ovanan, omedelbart avlägsnas.
Om i samband med fjäderätningen sår uppstå i huden,
böra dessa smörjas med trätjära eller en salva, hållande
något blått färgämne, t. ex. metylenblått. Den blå
färgen synes nämligen förta hönsen lusten att hacka i
såren.
Kannibalism är likaledes en ovana, i viss mån
närbesläktad med den föregående, vilken stundom
uppträder hos artificiellt uppfödda kycklingar. Den yttrar
sig däri, att dessa hacka varandra på tårna och på
andra delar av kroppen, vanligast å stjärt och kloak.
Härigenom uppstår sår och blödning. Sedan
kycklingarna fått smak på blod, kan verklig blodtörst
uppstå, och ovanan kan medföra betydande förluster.
Kannibalism synes framförallt uppträda, när
kycklinghus och rastgårdar äro för trånga eller när
foder-staten är fattig på mineralämnen eller i övrigt
olämpligt sammansatt. Men även med den mest
ändamålsenliga utfodring kan ovanan uppstå, om en kyckling
av en eller annan anledning får ett blödande sår.
Behandlingen är likartad med den vid fjäderätning.
N. L.
- Hönsskötsel
Hönsskötsel. Sveriges H. är inriktad på landets
självförsörjning med ägg och hönskött; värdet av dessa
produkter kan uppskattas till något över 50 mill. kr.
per år. H. bedrives huvudsakligen som binäring vid
mindre jordbruk eller annan förvärvskälla på
landsbygden, men dessutom finnas större hönserier som
mer eller mindre självständiga företag, vanligen
specialiserade för avel och äggkläckning och ha som sådana
betydelse för hönsstammens rekrytering.
H. kräver icke några dyrbara anordningar och
djuren äro billiga att anskaffa i förhållande till värdet
av deras produktion. Men för att H. skall bliva lönande
erfordras goda produktionsdjur, lämpliga hönshus,
rationell utfodring och skötsel samt ordnad avsättning
för produkterna.
För svenska förhållanden lägges huvudvikten vid
hönsens äggläggningsförmåga, medan köttproduktionen
hittills haft en underordnad betydelse. Den, som icke
har möjlighet att själv bedriva avelsarbete med höns,
kan erhålla goda produktionsdjur genom inköp av
avelsägg, nykläckta kycklingar, 8—10 veckors
hön-kycklingar eller värpfärdiga höns ifrån Sveriges
Fjäder-fäavelsförenings* avelsstationer eller andra
auktoriserade avelshönsgårdar.
Hönshus kunna inredas enkelt och billigt, men måste
fylla de för svenska förhållanden erforderliga kraven.
Normalt beräknas 1 kvm golvyta för 3 vullvuxna höns,
eftersom dessa djur i vårt land så gott som ständigt
måste vistas inne 15 okt. — 1 april och i vissa fall ännu
längre tid.
Ljuset har stor betydelse för hönsens äggproduktion
och dagsljuset är under vinterhalvåret icke
tillräckligt. Artificiellt ljus bör därför finnas i hönshuset och
användas under så lång tid, att hönsen kunna vara i
verksamhet c:a 14 tim. per dygn. Ljusintensiteten
blir tillräcklig, om en 40 watts lampa beräknas för
belysning av c:a 20 kvm golvyta.
På golvet bör alltid finnas rikligt med rent, torrt och
luckert strö, vilket är en av förutsättningarna för
djurens hälsa och trevnad. Rymliga, gräsbevuxna
rastgårdar böra finnas intill hönshuset, så att hönsen
kunna vistas ute, när väderleken tillåter. C:a 3 kvm
rastgård per djur bör vara minimum.
Hönsens utfodring bör ägnas stor uppmärksamhet.
Hönsen äro i förhållande till sin kroppsvikt våra mest
högproducerande djur och fordra därför riklig
näringstillförsel. Endast med högvärda koncentrerade
fodermedel kan en hög äggproduktion uppehållas. Det är
dessutom av stor vikt, att foderstaten hålles konstant
och att utfodringen sker punktligt, ty ständiga
förändringar och oregelbundenheter medföra störningar
som inverka ofördelaktigt på djurens produktion.
Hönsens skötsel är icke något ansträngande arbete,
men fordrar noggrannhet i alla detaljer. Hönsen måste
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
