Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordanalys
Jordanalys
J:s genomsläpplighet är beroende dels av sprickor i
J. och dels av J:s porositet. En finkornig J. i
enkelkorn-struktur, t. ex. en styv lera kan i fuktigt tillstånd bli
nästan ogenomsläpplig för vatten och luft. Vid
torkning bildas sprickor och leran är då temporärt mera
genomsläpplig än andra jordar. På grund av svallning*
gå dessa sprickor åter igen vid befuktning och J.
blir efter en tid åter ogenomsläpplig. Lättare J. ha
som regel större genomsläpplighet. Kännedom om J:s
genomsläpplighet är av betydelse vid planläggningen
av dess torrläggning.
J:s värmehushållning. Absorbtionen av solvärme beror
dels på solstrålarnas infallsvinkel, J:s färg och J:s
ytbeskaffenhet. Ju mer infallsvinkeln närmar sig 90°,
desto mer uppvärmes J. En mörk J. och likaså en med
ojämn yta absorberar mer värme än en ljus resp. slät.
I gengäld är värmeutstrålningen nattetid mindre från
den senare. Värmekapacileten hos J., d. v. s. den
värmemängd, som åtgår att uppvärma en enhet J. en grad,
är större ju mer vatten J. håller.
Värmeledningsförmågan är minst hos sådana J., som hålla mycket luft,
och stiger med ökad vattenhalt. Särskilt liten är
värmeledningsförmågan hos torvjord. Att fuktiga J. bli
kallare än torra, beror på att värme bindes vid
vatten-avdunstningen. S. E—n.
Jordanalys. J. kan uppdelas i A) fysikalisk J., B)
kemisk J. och C) biologisk J.
Innan den egentliga J. kan börja, måste
jordprovtagning samt provets preparering ske. Provtagning
är det viktigaste ledet i alla slag av J., och den del därav,
där de största felkällorna smyga sig in. Provet måste
tagas så, att det blir representativt för den jord, som
avses att undersökas.. Man måste därför vid
jordprovtagningen tänka på att det enskilda
provtagningsstället kan vara behäftat med en mycket stor,
tillfällig avvikelse från fältets medelbeskaffenhet. Vid
provtagning å endast ett fåtal ställen måste
resultatet därför anses som mycket problematiskt. För
fosfatanalyser har det sålunda för svenska förhållanden
ansetts, att 45 m avstånd mellan de olika
provtagningsställena är maximum, om man önskar en
någorlunda säker markkartering. Ännu lämpligare torde det
vara att vid provtagningen ta vederbörlig hänsyn till
för ögat påtagliga skillnader i jordens, vegetationens
och topografiens beskaffenhet. Vidare bör
provtagningsdjupet ägnas vederbörlig uppmärksamhet på
grund av att såväl jordmånsbildningen som
gödslings-och bearbetningsåtgärder förorsaka stora skillnader i
horisontal led.
A. Fysikaliska J. 1) den mekaniska J. avser att
bestämma jords textur, d. v. s. sammansättning av
primära mekaniska partiklar. Uppdelningen i
storleks-grupper sker enligt svensken Atterbergs sedan 1927
internationellt antagna korngruppskala i följande
fraktioner.
,Namn Pà Gränstal
korngrupp
grus..................................................20—2 mm
sand................................................2—0,2 »
mo....................................................0,2 —0,02 »
mjäla..............................................0,02—0,002 »
ler..................................................under 0,002 »
Utöver dessa huvudkorngrupper förekomma
undergrupper t. ex. grovmo 0,2—0,06 mm, finmo 0,06—0,002
mm, grovmjäla 0,002—0,006 mm o. s. v.
Den mekaniska analysen har sedan slutet av förra
århundradet utvecklats så, att ej mindre än c:a ett
70-tal olika apparater och metoder sett dagens ljus.
Dessa metoder kunna inrymmas i följande 5 grupper:
sållningsanalys, slamningsanalys i stillastående vatten,
slamningsanalys i uppstigande vattenström,
centrifugering och vindsortering.
Mekanisk analys utföres numera oftast på följande
sätt: Partiklar större än 2 mm siktas från början ifrån
provet, varefter resten —- finjorden — behandlas med
6 % vätesuperoxid på ångbad för att oxidera humusen.
Därefter utlöses aggregerande joner och kalk med
utspädd saltsyra, varpå suspensionen filtreras och jorden
på filtret tvättas. Den tvättade jorden bringas i ny
vat-tensuspension och dispergeras med natronlut samt
hälles genom en 0,2 mm sikt. Härvid avskiljes i provet
förefintlig sand. Suspensionen överföres kvantitativt
i flaskor samt skakas, varefter den hälles i en
sedimenta-tionscylinder samt spädes till viss rymd.
Bestämningen av mo, mjäla och ler grundar sig på de olika
partiklarnas olika fallhastigheter i vatten.
Fallhastigheten (V) erhålles ur den s. k. Stokes’ lag
(D-d)
(V) = 2/9- g——
där g är tyngdkraftens acceleration, r partikelns radie
och D dess täthet, d är vätskans (vattnets )täthet och t]
dess viskositet. Sålunda kan man räkna ut att det för
mjäla tar 4 min. och 48 sekunder att falla 10 cm i
vatten, då temperaturen är 20° C. På liknande sätt
får man ut vilken önskad fraktion som helst inom vissa
gränser. Ofta utför man detta praktiskt så, att man
nedför en pipett till beräknat djup och efter beräknad
tid suger upp en del av suspensionen, som sedan torkas
och väges.
2) Bestämningar av jordens fuktighet sker i regel så,
att jorden torkas till konstant vikt vid 105°—110° C.
Härvid är nödvändigt att ta medelvärdet från flera
bestämningar. Ett flertal andra metoder för
fuktbestämning finnas. Fukten anges i % antingen av
ursprunglig vikt eller volym eller torrvikt.
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
