Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordarter
Jordarter
På grund av den betydelse markreaktionen har för
den kemiska omsättningen, särskilt för frigörandet
eller bindandet av fosforsyran och för de biologiska
omsättningarna över huvud taget, fordras numera vid
varje närmare karakterisering av J. inom markskiktet,
att deras reaktionstal eller pH-värdet angives. Likaså
är det ur praktisk synpunkt önskvärt, att, då numera
analysmetoder utarbetats för bestämning av växtlöslig
forforsyra och kali, som med ganska stor
sannolikhetsgrad angiva gödselbehovet, även dessa
bestämningar medtagas vid karakteriseringen av J:s kemiska
tillstånd (Jordanalys*).
Givetvis har vid den jordartskarakterisering och
jordartsindelning, som av ålder tillämpats av
jordbrukarna, ingen hänsyn kunnat tagas till J:s kemiska
tillstånd. Det har i stället varit de mera direkt
iakttagbara egenskaperna av fysikalisk natur, som blivit
normerande. Det är särskilt J:s vattenhushållning
och deras förhållande vid brukningen (lätta eller styva
jordar) och även deras förhållande till värme, man haft
i ögonsikte, egenskaper som närmast sammanhöra
med kornstorleken och mullhalten. J:s större eller
mindre innehåll av organisk substans, mull, har
beaktats. I uttrycken sandmylla och lermylla har man
velat framhålla, att jorden är mera mullhaltig, än vad
normalt plägar vara fallet för sand och lera.
Senare tiders forskning på detta område har givit
större skärpa åt dessa i praktiken använda, särdeles
vaga begrepp, vilka för övrigt ändrade innebörd från
trakt till trakt. Det är särskilt vår landsman Alb.
Atterberg, som inlagt stor förtjänst härvidlag. Atterberg
uppsorterade jordartsmaterialet efter kornstorlek i
grupper efter avtagande kornstorlek i en geometrisk
serie och studerade de fysikaliska egenskaperna,
särskilt kapiilaritet och genomsläpplighet hos varje
grupp. De största kornen inom varje grupp hava en
diameter, som är 10 gånger så stor som de minstas.
Gränsvärdena mellan grupperna avpassades så, att
kornstorleken kom att något så när motsvara den
invanda föreställningen om kornstorleken hos grus,
sand, mo etc. Det har visat sig nödvändigt, att för
en närmare karakterisering av vissa jordartstyper
halvera dessa korngrupper.
Vattnets kapillära stigförmåga är omvänt
proportionell mot korndiametern och följer tillnärmelsevis
formeln: K = 0,06/d, där K = den kapillära
sughöjden uttryckt i m och d= kornens medeldiameter
uttryckt i mm. Genomsläppligheten är däremot direkt
proportionell mot korndiametern i kvadrat och avtager
sålunda mycket hastigt med minskning av
kornstorleken. En lera är praktiskt taget ogenomsläpplig.
Kornsortimenten grövre än mo hava låg kapiilaritet
och hög genomsläpplighet. Motsvarande J. betecknas
som torra och vattensläppande och utan behov av
dränering (grusjord, sandjord).
Den relativt höga kapillariteten hos mo- och
mjälagrupperna i förening med en relativt god
genomsläpplighet gör, att hos motsvarande J. den kapillära
vattenstigningen går hastigast. Det från markytan
avdunstade vattnet ersättes hastigt av uppstigande
vatten underifrån. Marken håller sig fuktig och kall
(kallbottnad mark, svaljord). Av samma anledning
äro också hithörande J. (grovmo, finmo, mjäla eller
mjuna) tjälskjutande och predisponera för
pipkrake-bildning (stänglig utbildning av iskristallerna)
åstadkommande uppfrysning.
En säregen egenskap hos partiklar av
kornstorleken mjäla och finmo är, att, om dessa J. uppröras i
vatten till en tjock gröt, så blir denna av en kittartad
konsistens. Vid stötar kommer massan i en dallrande
rörelse liksom ett gelé. Kornen omge sig med ett
tillräckligt tjockt vattenhölje för att kunna glida om
varandra, under det massan samtidigt bibehåller en
viss fasthet. J., vari dessa korngrupper dominera,
bliva lätt jäsande eller flytande, varom uttrycken
kvicksand, jäslera, jlytlera m. m. vittna.
De mycket små partiklar, som räknas till
lerfrak-tionen (finler är av kollodial storleksordning), hava
på viktsenhet en mycket stor yta. Då de kemiska
omsättningarna och även de fysikaliska processerna
övervägande äro bundna vid partiklarnas yta, inses
lätt, vilken stor roll en relativt liten inblandning av
lersubstans i en J. skall spela.
Endast några få procents lerhalt i exempelvis en
sandjord eller mojord ändrar till den grad sandens
Korngruppsskala.
Block.
Sten..
Grus..
Sand
Mo
Mjäla
Ler
....................................................................................................>2 dm
....................................................................................................20 —2 cm
....................................................................................................20 —2 mm Kapiilaritet 1— 3 cm
Grov sand........................................ 2 —0,6 » » 3— 10 »
Mellansand....................................... 0,6 —0,2 » » lo— 30 »
Grovmo (finsand)................................. 0,2 —0,06 » » 30—100 »
Finmo........................................... 0,06 —0,02 » »> 1— 3 m
Grovmjäla ....................................... 0,02 —0,006 » » 3— 10 »
Finmjäla ........................................ 0,006—0,002 » » 10— 30 »
Grov ler......................................... 0,002—0,0002 » » 30—300 »
Fin ler........................................... <0,0002 » » >300 »
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
