Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkbehov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalkbehov -
Detta i sin tur bestämmes av hur pass krävande grödor
man vill odla. Vanligen är det icke nödvändigt att
kalka upp sura jordar ända till neutral reaktion;
detta gäller särskilt beträffande mullj ordar, som även
vid betydligt lägre reaktionstal kunna lämna fullgoda
skördar, om blott närings- och kulturtillståndet för
övrigt är tillfredsställande. På mullfattiga jordar bör
man undvika alltför riklig kalkning, då mullhalten
och därmed den basbindande förmågan löpa risk att
minskas genom den vid högre reaktionstal
påskyndade sönderdelningen av humusämnena.
I vårt relativt fuktiga klimat förorsakar nederbörden
en långsamt skeende utlakning av jordens baser
(jfr Jordmåner och Basutbyte). Denna basförlust
tillsammans med den, som uppstår genom grödans
bortförande, leder så småningom till ett försurande av
jorden. Jfr Kalkning. P. E.
Kalkben, se Hönssjukdomar.
Kalkfärg, se Målning.
Kalkgyttja, se Lösa avlagringar.
Kalkjord, se Märgel.
Kalkkväve tillverkas efter en av Frank och Caro
utarbetad metod och framställes i vårt land vid Alby
vid Ljungan. Genom att upphetta karbid och kväve
tillsammans bildas kalciumcyanamid. Detta är i rent
tillstånd vitt och innehåller 35 % N. Den vanliga
handelsvaran K. består endast till c:a 60 % av
kalciumcyanamid, resten utgöres av kol och kalcium i
olika form, huvudsakligen som Ca(OH)2.
K. saluföres dels som oljat K. med 18, 19 och 20
% N, och dels som kornat med 16 resp. 17 % N.
Kalkhalten motsvarar c:a 60 %.
Kalciumcyanamid kan ej utnyttjas av växterna,
utan det måste först undergå en del omvandlingar i
jorden, innan dess kväve blir upptagbart för växterna.
Först reagerar kalciumcyanamid med kolsyra och vatten
under bildande av cyanamid. Genom ytterligare
vattenlagring bildas urinämne och detta överföres genom
urobakteriernas inverkan till ammoniumkarbonat, vilket
sedan nitrifieras i vanlig ordning (se Nitrifikation).
K:s överförande till ammoniumkarbonat kan tänkas
ske på följande sätt:
CNNCa + C02 + H20 = CNNH2 + CaC03
CNNH2 + H20 = CO(NH2)2
CO(NH2)2 + 2H20 = (NH4)2C03
Vid K:s omsättning i marken bildas under vissa
betingelser dicyandiamid. Tidigare ansågs detta vara
ett starkt växtgift, och det gjordes ansvarigt för den
skadliga inverkan, som kalkkväve understundom har
på groningsprocessen. Senare undersökningar hava
emellertid visat, att dicyandiamid är tämligen ofarligt
för växtligheten och att i stället den första produkten
vid kalkkvävets omvandling i marken, cyanamiden,
är orsaken till dessa skadegörelser.
- Kalkning
Genom att använda K. i så god tid före sådden, att
cyanamiden hunnit överföras till urinämne, undgår mail
ifrågavarande skadegörelse. Den härför erforderliga
tiden varierar bl. a. med jordarten, men i
allmänhet-synes en vecka vara tillfyllest.
K. kallades tidigare även karbidkväve. (Se även
Kvävegödselmedel). G. T-n..
Kalkmesa, se Kalk.
Kalkmjölk är släckt kalk utrörd med vatten. Det är
ett billigt desinfektionsmedel, som användes, när man
vill oskadliggöra uttömningar etc. Det måste
emellertid ihågkommas, att släckt kalk så småningom
upptar kolsyra ur luften och då blir oduglig som
desinfektionsmedel. Man måste alltså använda
någotsånär färsk släckt kalk. G. Dbg.
Kalkning. Till de ämnen våra kulturväxter behöva
för en normal utveckling, hör även kalk (Ca). I
allmänhet innehåller emellertid jorden härför erforderliga
mängder, men då kalken dessutom har en del andra
funktioner, för vilkas tillgodoseende större kalkhalt
erfordras, blir understundom en kalktillförsel — en
K. — nödvändig.
För de organogena jordarnas vidkommande är
kalkfrågan, såvitt man nu kan döma, relativt enkel, i det
att det fordras en viss minimimängd kalk för växternas
trivsel och för att omsättningarna i jorden skola
förlöpa normalt. Enligt Svenska Mosskulturföreningens
omfattande undersökningar synes en kalkmängd
motsvarande 5 à 6 000 kg CaO pr ha till 20 cm djup
räknat vara erforderlig härför.
För övriga jordar kompliceras saken därigenom, att
jordens H-jonkoncentration och dess kalkhalt på grund
av jonutbyte stå i växelverkan till varandra. Enär
olika ämnens löslighet i marken är en funktion av
rådande H-jonkoncentration därstädes, kommer en K.
att påverka löslighetsförhållandena i marken. Genom
jonutbyte kommer vid K. dessutom sorberade
näringsjoner att utbytas ur sorbtionskomplexet och bliva
därmed upptagbara för växterna. En K. kan därför
påverka näringstillgången i marken i viss grad.
Härtill kommer vidare, att de biologiska
omsättningarna i marken och därmed den därvid mobiliserade
växtnäringen i hög grad är beroende av rådande
H-jonkoncentration (= pH-värde).
Vidare påverkar kalken markstrukturen. Alltefter
valens och hydratation hava de olika katjonerna olika
inverkan i berörda avseende. Sålunda verka Na och
K joner dispergerande och därmed strukturförsämrande,
under det att Ca joner verka strukturförbättrande.
Strukturen hos en kalkmättad jord är också stabilare
och nedbrytes ej så lätt som hos en kalkfattig.
För K. användes hos oss övervägande bränd kalk
(CaO), vilken dock vanligen släckes (släckt kalk =
Ca(OH)2) före användandet. I mindre omfattning
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
