Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaninraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaninraser
Kantarell
och har en idealvikt av 4 kg. Vid 3 à 4 mån. ålder
uppnår den en levande vikt av 2 kg, vilket motsvarar
en slaktvikt enligt engelsk slaktmetod med
kvarsittande huvud etc. av 1,2 kg. Denna viktsklass
betalades 1938 på export med kr. 1: 40 per kg. Även skinnet
är efterfrågat, speciellt vinterskinn, av vilka
framställas »electric» kanin. Priser på upp till kr. 2: 50
har år 1938 kunnat erhållas för prima skinn. Vid
1940 års kaninräkning utgjorde Vit lantkanin 85 % av
landets hela kaninstock.
lilla Chinchilla är näst Vit lantkanin vår främsta
K. Den är grå med »flammande» svart chattering,
liknande chinchillaråttans päls. Idealvikten är 3 kg;
rasen lämnar utmärkta slaktkroppar samt skinn.
E. E—n.
Kaninsjukdomar bero oftast på felaktigheter i
utfodring och skötsel. En frisk kanin igenkännes på sina
livliga, klara ögon och glansiga päls, medan däremot
en sjuk har matta, glanslösa ögon och stripig päls. Dä
medicinsk behandling är rätt svår, böra uppfödarna i
stället inrikta sig på att förebygga K. Kör undvikande
av smittspridning tillrådes att placera misstänkta djur
i särskilda isoleringsburar, tills åkomman är över.
Dessa placeras på betryggande avstånd från övriga
burar, så att smittoöverföring icke kan ske.
De vanligaste sjukdomarna äro: Coccidios, som
förorsakas av en mikroskopisk parasit (coccidium
ovi-forme). Under gynnsamma förhållanden
(kroppstemperatur och fuktighet) förökas parasiten genom
sporer. Parasiterna upptagas genom foder, som
skördats från sanka ställen eller förorenats genom sjuka
djurs träck. Sedan parasiterna inkommit i tarmkanalen,
förökas de hastigt, angripa tarmväggarna och orsaka
inflammationer, som oftast leda till döden. De kunna
också vandra genom blodgångarna till levern, där
de inkapslas och bilda ärtstora gula fläckar. Coccidios
angriper häftigast ungdjur under 3 månaders-åldern.
Symptomen äro minskad foderlust, slöhet, uppsvälld
buk, diarré och mot slutet krampanfall. En del angripna
djur övervinna sjukdomen men överföra smitta till
andra djur genom sin träck. För motarbetande av
sjukdomen måste man därför iakttaga renlighet,
använda burar med bottennät samt placera foder,
vattenhoar och höhäckar så, att förorening med
träck är utesluten. Dessutom bör man låta veterinär
göra undersökning av träcken från nyinköpta eller
misstänkta djur för att avgöra, om de äro
smittobärare eller ej.
Snuva yppar sig genom fuktiga näsborrar och
nys-ning. Då åkomman är smittosam, böra sjuka djur
avskiljas från andra och huvudsakligen givas torrfoder.
I näsborrarna insprutas ett par ggr. om dagen en
lösning av en tesked koksalt samt två droppar jodsprit
i ett dricksglas ljumt vatten. Går åkomman ej över
på någon vecka och flytningen från näsan blir gulgrå,
föreligger en form av coccidios, »näscoccidios». 1 detta
fall bör nedslaktning ske.
Trumsjuka* förekommer huvudsakligen hos
ungdjur och orsakas av utfodring med för mycket eller
hopbränt grönfoder. Buken blir uppblåst och aptiten
försvinner. Det bästa botemedlet är att giva det sjuka
djuret god motion, t. ex. genom att jaga det, så att
tarminnehållet kommer i rörelse. Detta måste emellertid
göras omedelbart efter upptäckten av sjukdomen, då
djuret annars dör inom några timmar. 4—5 droppar
salmiak i en tesked vatten, ingivet ett par ggr. med en
halvtimmes mellanrum, har även god verkan.
Öronskabb är mycket smittosam men går lätt att
böta på tidigt stadium. Symtom äro smutsbruna fjäll
eller skorvor på ytterörats insida, vilka förorsaka kläda.
Vid försummad behandling sprider sig åkomman
småningom till innerörat och därifrån till hjärnan,
varvid döden följer. Behandlingen består i
uppmjukning och avlägsnande av skovorna samt pensling med
en lösning av 100 g glycerin och 5 g kreolin.
E. E—n.
Kaninskötsel är av gammalt datum men började
omfattas med större intresse i början av 1900-talet. Den
bedrevs först mest för husbehov men har nu fått fast
fot även hos den jordbrukande befolkningen och är
huvudsakligen inriktad på export. Ett stort uppsving
började 1932, dä A/B Svenska Kronkaniner bildades,
vilken firma upparbetat en utmärkt exportmarknad
för kaninkött och skinn. Det svenska kaninköttet
har noterats högsta pris på Londonmarknaden. Före
kriget var exportkvantiteten c:a 150 000 st. kroppar
samt skinn 200 000 st. årligen. Avsättningen av ullen
från angorakaninerna (se Kaninraser) ombesörjes av
Sveriges Kaninavelsjöreningars* Riksförbund och
noteras denna 1939 i c:a 50: —- kr. per kg för bästa
kvalitet. Även här fyller tillgången ej på långt när
efterfrågan. För att utnyttja de stora möjligheterna
beträffande export av kött, skinn och ull och dessutom
intressera speciellt den jordbrukande befolkningen för
uppfödning av kaniner har inrättats Statens
Kanin-avelsläncfond. K:s stora betydelse beror huvudsakligen
på djurens lättföddhet, stora fruktsamhet och snabba
utveckling, som gör att de på kort tid kunna omsätta
för andra ändamål ofta värdelöst foder till ett
välsmakande, närande kött och lämna värdefulla skinn
samt ull. E. E—n.
Kaninstandard, se Kaninraser.
Kanna, se Mått och vikt.
Kannibalism, se Hönssjukdomar.
Kannland, se Mått och vikt.
Kantarell (Cantharellus) är ett släkte bland
skiv-svamparna, utmärkt av på foten nedlöpande, ofta
gaffelkluvna skivor och något trattformig hatt. Den
31—905197
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
