Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kantarell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kantarell
Kaprifolium
vanliga K. (C. cibarius) är allmän i barrskog och
blandskog i större delen av landet, ofta mycket ymnigt
uppträdande. Den är äggul till färgen och värdefull
som matsvamp. Sämre är trattkantarellen (C.
infundibulijormis), gråbrun till färgen, och
brandgul K. (C. auranliacus), mörkare gul än den vanliga
och tunnare i både fot och hatt. Denna har t. o. m.
påståtts kunna vara giftig. H. G. S.
Kantblädning, en av C. Wagner utarbetad
avverkningsform. Huggningen föres från norr till söder och omfattar
tre omgångar. Den första avser utglesning i norra
kanten av beståndet, den andra uttag av de delar av
Kantblädning. Blädningstrakt enligt
kantblädnings-principen. Lanforsbeståndet, Alkvettern,
Värmland.
överbeståndet, som överskärmar uppkommen återväxt,
och den tredje borttagandet av kvarstående
överståndare. Då huggningen fortskridit några år, finnas
således tre, varandra angränsande bälten, som
samtidigt äro föremål för olika behandling. Metoden har
med framgång tillämpats på några få lättföryngrade
och jämna skogar i vårt land, men har ansetts alltför
schablonmässig lör våra i regel ojämna bestånd.
R. L—k.
Kanthuggning ingår såsom ett led i blädning, då luckor
upptagits och uppkommen återväxt kräver mera ljus.
Därvid utglesnas kanten av luckan, särskilt den södra
kanten, genom avverkning av de mest skuggande
träden och även för fortväxt olämpliga träd.
R. L—k.
Kaolin, bergsartsåterstod från den kemiska vittringen.
Kemiska sammansättningen är A1203, 2Si02, 2HaO och
kallas som mineral kaolinit. K. är ett vitt, luckert
pulver ofta med tydlig struktur av fjäll. Dess
hårdhet är ringa (H= 1). K. bildas vid förvittring av fältspat
och glimmer på exempelvis följande sätt:
K,O, Al203,6Si02 + 6HaO + C02= K20, C02 + 4(HaO,
SiO,) + A]j 03 2SiOa 2H2Q;
Tidigare ansåg man kaolinit vara
huvudbeståndsdelen i lera. Det bör dock anmärkas, att K. bildas
genom en hydrotermal nedbrytning, som fullständigt
skiljer sig från de epigena processer, vid vilka jord
bildas. K. har betydligt mindre plasticitet,
basutbytes-och svällningsförmåga än vanlig lerjord. Man anser
dock, att lerkomplexen innehålla kaolinit eller mineral,
som ha liknande konstitution som kaolinit och som
bildats vid de epigena processerna. S. E—n.
Kapillärer, se Blodomloppsorgan.
Kapillärvatten, se Markvätska.
Kapital. I sin vedertagna nationalekonomiska betydelse
betecknar K. producerade produktionsmedel, d. v. s.
genom människan framställda nyttigheter, vilka aktivt
deltaga i produktionsprocessen. I
jordbruksproduktionen deltagande kapitalföremål äro t. ex. redskap,
maskiner, konstgödsel och byggnader. Jorden själv är
icke något kapitalföremål i egentlig bemärkelse. Detta
beaktas likväl i regel ej i den jordbruksekonomiska
diskussionen. I dagligt tal har K. blivit liktydigt med
förmögenhetsföremål, och både sådana saker som
konstverk, värdepapper, kontanta medel och jorden själv
inrangeras under begreppet K. G. Rbg.
Kapitalbok, se Bokföring.
Kapitalisering betecknar i regel beräkningen av
kapitalvärdet av en årligen utfallande inkomst eller en
årligen återkommande betalningsskyldighet. Kapital-
100
värdet (K) beräknas enligt formeln K = -• a; r i
r
formeln betecknar räntefoten, a det årliga beloppet. Om
en egendom lämnar en nettoavkastning på 150 kr.
per ha och år och räntefoten är 4 %, blir
lantbruks-100
kapitalets värde sålunda — • 150 = 25 • 150 = 3 750
kr. per ha. Kapitalvärdet av en varaktig
betalningsskyldighet beräknas på samma sätt. Vid sjunkande
räntefot stiger kapitalvärdet och tvärtom. Då
räntefoten är 3 %, skall det årliga beloppet sålunda
multipliceras med 33, vid 5 % ränta endast med 20.
Understundom förstås med K. att räntan lägges till
kapitalet. G. Rbg.
Kappe, se Mått och vikt.
Kappland, se Mått och vikt.
Kapplöpningar, se Hästavel.
Kaprifolium begagnas ofta som sammanfattningsnamn
för de odlade klättrande arterna av släktet Lonicera,
ehuru det nog borde reserveras för L. Caprifolium,
som utmärkes av att de övre motsatta bladparen äro
sammanvuxna runt om stjälken. Bladen äro, liksom
hos åtskilliga andra arter inom detta och närstående
släkten än helbräddade, än mer eller mindre djupt
flikade, och blommorna äro läppformiga med lång
pip. De äro, särskilt på natten, starkt välluktande,
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
