Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kastning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kastning
Kastration
mikroskopisk undersökning av fostret och på serologisk
undersökning av blodprov. Sjukdomen är föremål för
legala åtgärder och finnes upptagen i epizootilagen.
— De senaste åren har även iakttagits s. k. massabort
hos sto, d. v. s. i en större hästbesättning, t. ex. i ett
stuteri har en stor procent av stona kastat, utan att
man kunnat påvisa något infektionsämne. Man har
varit av den uppfattningen, att det i sådana fall rört
sig om ett ultravisibelt virus, men denna fråga är ännu
ej klarlagd. N. L.
Kastration. K. såväl av hanliga som av honliga djur
har företagits sedan urminnes tider. Anledningen till
operationen är, att djur skola bliva obrukbara till
avel eller att man önskar göra dem mera hanterliga
eller att de skola få högre slaktvärde. K. företages
även vid förhandenvaro av sjukliga förändringar i
testiklar eller äggstockar.
Hingstar, som man från början icke har för avsikt
att använda till avelsändamål, bruka här i landet i
regel kastreras vid 1 års ålder. I en del andra länder
är vanligt, att man uppskjuter K. till 2 års ålder.
Att K. här sker på ettåringarna är betingat av
praktiska skäl. Efter operationen kunna de unga hästarna
i regel omedelbart släppas på bete. Släppas de på bete
som hingstar, kunna de ställa till en hel del ofog. Det
har t. ex. hänt att 1-åriga hingstar betäckt ston under
betesgång. Man kan kastrera hingstar praktiskt taget
vid vilken ålder som helst. Hos äldre djur är dock
ingreppet något mera riskfyllt.
K. av ston sker genom borttagande av äggstockarna.
Anledningen till ingreppet är det lynnesfel, som brukar
kallas för nymfomani och som tager sig uttryck i att
stoet på ett eller annat sätt är svårhanterligt. Härvid
visar olika ston mycket skilda beteenden. En del äro
totalt obrukbara för redskap och slå sönder allt de
spännas för. Sådana ston kunna vara mycket snälla
i stallet. Andra ston kan man knappast komma åt
i spiltan och endast med stor svårighet lägga sele på
dem. Förspända äro i regel även de oregerliga, men
ett och annat sto låter köra sig utan större besvär.
Hos många sådana ston kan man påvisa sjukliga
förändringar i äggstockarna. Om dessa avlägsnas finnas
goda utsikter att stoet skall bliva hanterbart. Samtidigt
som äggstockarna avlägsnas brukar man även
borttaga clitoris.
Att tjurar kastreras är nu för tiden ganska ovanligt
i vår land. Förr i världen, då oxar i stor utsträckning
användes som dragdjur, kastrerades dessa vid några
månders till ett års ålder. K. av tjurar, vilka äro
avsedda till tidig gödning och slakt sker i viss
utsträckning, men är ingalunda vanlig. Operationen brukar
företagas vid några månaders ålder.
K. av kor brukar företagas då de äro brummare
och man icke genom annan behandling lyckas häva
lidandet. Dessutom kastreras kor, som man av en eller
annan anledning icke tänker vidare betäcka, för att
den tid kon mjölkar skall bliva förlängd, och
samtidigt avser man vanligen att få ett prima kött från
djuret. Huruvida K. på sådana grunder är lönande
eller icke har varit mycket omdiskuterat. Det är
otvivelaktigt, att vissa kor få en utsträckt
mjölknings-period, om äggstockarna borttagas t. ex. 4—5
månader efter kalvningen, men undersökningar på ett större
antal kor, vilka blivit kastrerade, ha visat, att i stort
sett är vinsten beträffande mjölkproduktionen ringa.
Däremot är påtagligt, att köttkvaliteten hos
kastrerade kor blir mycket hög och att djuren i regel äro
lättare att göda än icke kastrerade kor.
Galtar måste kastreras, om de skola användas till
fläskproduktion. Den könsmogna galtens fläsk kan
nämligen icke användas i vanligt hushållsbruk på
grund av frän smak och lukt. Hangrisarna bruka
kastreras vid c:a 6 veckors ålder här i landet. I andra
länder dröjer man med K. ända till dess, att galten
är 3—4 månader gammal, då man anser att man
härigenom vinner snabbare tillväxt under den därefter
skeende gödningen. Det är att märka, att man genom
K. av även några år gamla avelsgaltar kan göra fläsket
fullt användbart för hushållsändamål. Fläsk av galtar
användes annars blott till korvvaror och betingar
därför i regel ett förhållandevis lågt pris.
K. av suggor förekommer knappast i vårt land. I
de länder, där gödsvinen slaktas först vid 1—2 års
ålder är det vanligt, att man borttager äggstockarna
på gödsuggorna, för att icke gödningen skall störas
genom brunstperioderna.
Bagglamm bruka kastreras vid 6—8 veckors ålder.
Ändamålet är att få en god köttkvalitet och att
djuren skola förhålla sig lugna på betet.
K. av utvuxna handjur företages nu allmänt under
narkos eller lokalbedövning. K. utan bedövning är
ett grymt och onödigt djurplågeri. Vid avlägsnandet
av testiklarna användas i regel särskilda instrument,
s. k. kastrationstänger, vilket möjliggör ett snabbt
och antiseptiskt opererande. Även vid K. av hondjur
använder man specialinstrument eller avknytning av
äggstockarna med speciellt härför konstruerade
liggaturer.
Om ett avelsdjur skadar ena testikeln, så att denna
kan väntas bliva förstörd, bör den snarast möjligt
borttagas. Ett handjur med en kvarlämnad frisk
testikel är fullt produktionsdugligt. Särskilt hos tjurar
är det av vikt, att om den ena testikeln angripes av
en infektion, t. ex. kastsmitta, denna blir så snart som
möjligt borttagen, ty i annat fall uppkommer en
degeneration av den förut friska testikeln. Visserligen
kan degenerationen gå till läkning, men detta dröjer
ofta upp till ett halvt år eller mera. G. F-l.
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
